Veckans mening - vecka 20

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.

'Vad jag pratar om när jag pratar om Handke' skulle man kanske kunna kalla detta inlägg. Eller snarare, 'vad jag gnäller om när jag gnäller om Handke'.

Ingenting mer blev sagt; en sista gång av den blanka kvinnan med båda händerna dragen mot henne, tillbakastött med ett litet skratt och nuddad av en förvånad blick, varvid hela hennes ansikte tycktes förstoras, utan särskild rörelse; den intill henne till avsked uppställde vännen i gengäld omfamnad; och äntligen själv pliktmedvetet till sängs i rummet intill i den med ens (ändå bara helt kort) iskalla natten ("postflyget", osv).

Jag var tvungen att läsa meningen åtminstone tre gånger innan jag fattade vad det stod; och nu när jag läser den igen är jag i alla fall inte säker på att jag förstår. Det är något fel med karln. Eller översättaren. Eller mig.

Helgfrågan vecka 20

Dags för Mias helgfråga:

Vad har du för bok i din TBR-hög som du ser framemot att läsa?
Jag ser väl fram emot alla böckerna i min hög - förutom Handke - men för att välja en vardera ur bok- respektive ljudbokshögen:

A Thousand Ships är shortlisted för Women's Prize for Fiction och jag har hört mycket gott om den. Och grekisk mytologi är ju aldrig fel.

De svarta stenarna är en barnbok som jag har höga förväntningar på. Guus Kuijer har tilldelats ALMA-priset och boken är skriven på nederländska, som är månadens språk.


Bonusfråga: Läckbergs bok har ju fått en enorm lansering, hon tog över hela Adlibris igår. Lyft fram en bok som inte är lika känd men som du tycker är riktigt bra.
Som bekant så tycker jag att anglosaxisk litteratur från västvärlden dominerar alltför mycket, så jag lyfter gärna fram annat.

Under frangipaniträdet är en av de böcker som jag gärna hade haft med i Tisdagstrion - Bäst hittills i år. I grunden en mordhistoria - men inget man väljer när man är sugen på en deckare. Magisk realism och kulturella föreställningar. Om hur det gamla får ge vika för det nya. En fantastisk bok! Mia Couto kommer från Mocambique och skriver på portugisiska.

Tisdagstrion - Bäst hittills i år

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna vecka är temat alltså Bäst hittills i år

... och det var ju väldigt svårt. Jag har läst fler än tre riktigt bra böcker och det är inte lätt att välja. Det här är inte de tre bästa, utan tre av de bästa. Det ska bli väldigt spännande att gå in till er andra och se vad ni lägger upp.

En av de första böckerna jag lyssnade på i år (mycket bra inläsning). Det bara måste ju bli Augustpris.

Den här boken läste jag också i januari. Så otroligt bra! Jag fick rätt starka reaktioner när jag delade en snutt i En smakebit på søndag, men alltså... ni vet ju hur otroligt känslig och räddhågsen jag är. Även om snutten var en smula obehaglig, utryckt ur sitt sammanhang, så uppfattade jag den som komisk när jag läste. Boken tilldelades International Prize for Arabic Litterature 2014. Missa den inte!

Den verkar konstigt nog inte vara översatt till svenska, men för er som läser/lyssnar på engelska så rekommenderar jag den verkligen. Det var först ett bra tag efter att jag lyssnade på den som jag insåg att det är samma författare som skrivit Kirke - som jag verkligen har vela läsa alltsedan jag först hörde talas om den, och som jag tror att många av er redan har läst. Belönades med Women's Prize for Fiction 2012.

En smakebit på søndag - Längtans latituder

Denna vecka utgår smakebiten från Mari på Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Hon sitter på en strand full av kvinnor som inte skulle kunna flyta ens om det gällde livet och tänker att hennes simförmåga är en välsignelse från gudinnan själv. Chanda Devi växte upp i närheten av en nyckfull flod och hennes morfar hade insisterat på att alla barnen skulle lära sig simma. Han hade avlats i ett hem som floden till slut kom att sluka, och blivit förlöst, halvt under vatten, under regnperioden. Därför brukade han varje år tvinga familjens medlemmar, unga som gamla, män och kvinnor, att dyka från en båt för att besöka klanens tempel som numera stod på flodens botten. Om de inte gjorde det skulle floden byta riktning igen. Chanda Devi tog uppdraget på allvar. Hon dök djupare än alla de andra, och använde templets kupol för att dra sig ännu längre ner, till dörren, och hålla sig i tempelklockan som svajade likt sjögräs.

Det är ju något visst det där med sjunkna städer :)

Längtans latituder har jag varit sugen på sedan jag först fick nys om den och finaste Vargnatt var snäll och skickade den till mig. Jag började läsa den i natt när jag inte kunde sova.

Veckans mening - vecka 19

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Kanske lite väl vulgär, men den fick mig onekligen att stanna upp, i synnerhet det där med gardinen:

Översten sa att ingen kvinnas fitta luktade lika gott som min och så friade han till mig på tyska samtidigt som han torkade av sin kuk på den blommiga gardinen.

Hett i hyllan #29

Hett i hyllan utgår från Bokföring enligt Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan sedan anno dazumal, men som kanske förtjänar att plockas fram och dammas av.

Så här lyder baksidestexten:
En självbiografisk roman från 1870-talets Konstantinopel som skildrar den unge Pierre Lotis förhållande med en turkisk haremskvinna – en livsfarlig kärlek mellan en ”otrogen” och en av köpmannen Abeddins fyra fruar. De möts i all hemlighet i skydd av nattens mörker på båtar på Bosporen eller i undanskymda hus i kvarteren runt Gyllene hornet, möten som kräver en hel mängd förberedelser och arrangemang för att det älskande paret ska undgå upptäckt. Men: ”Jag var den ende hon älskat och den ende som någonsin älskat henne, och jag skulle lämna henne för att aldrig återvända.”

Aziyadé är en gripande kärlekshistoria där romantik och österländsk exotism blandas med en påfallande realistisk och fräsch framställning av livet i dåtidens Konstantinopel. Ett sepiafärgat instagram från den plats i världen där västerländskt och österländskt ständigt möts och slits isär.

Aziyadé var Pierre Lotis debutverk, publicerat anonymt 1879, och räknas i dag som en modern klassiker. Nu i svensk nyöversättning.

I en recension från SvD kallas verket istället autofiktion och det påtalas att man måste se boken som en produkt av sin tid; tanken om den västerländska överhögheten och synen på kvinnor, främmande kulturer i allmänhet och judar och svarta i synnerhet överensstämmer knappast med vår nutida. Eller... vad man önskar vore vår nutida, men inte alltid är det.

Jag tror att den kan vara lite kul att läsa, trots allt. 

Pierre Loti är en pseudonym för Louis Marie-Julien Viaud, som faktiskt valdes in i Franska akademin 1891.

Authors & Characters - Paula

Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser varje måndag. Denna veckas namn är Paula.


Jean Paul Sartre

Sartre tilldelades Nobelpriset i litteratur 1964, men avsade sig det. Jag har inte läst honom, har nog alltid tänkt på honom som tung och svår och dessutom som en jäkla typ - dock utan att egentligen ha några belägg för att så är fallet. Jag har ju tänkt att jag ska försöka läsa alla Nobelpristagare, eller de flesta i alla fall, och åtminstone tre böcker var av dem som är någorlunda läsbara. Så jag får väl försöka mig på Äcklet. Någon gång. Eller så skiter jag i honom när han nu tackade nej.


Paul heter Katitzis storebror.

Paul hette Katarina Taikons bror även i verkligheten. Han blev mördad av rasister i början av 60-talet.