Oguns skugga

 

Det svenska urvalet av dikter ur samlingarna 'Idanre, and Other Poems' och 'A Shuttle in the Crypt' har döpts till Oguns skugga efter Soyinkas "favoritgud", järnguden Ogun från yorubafolket. Enligt myten är han den gud som vid skapelsens gryning med hjälp av sina metallverktyg banade väg för de övriga gudarna när de begav sig till jorden, själv isolerade han sig på berget Idanre. Ogun är gud både för de skapande och de destruktiva krafterna, vilket visade sig när han så småningom övertalades av folket i staden Ire att anföra deras soldater i krig mot fiender. Han blev så uppeldad i stridslarmet att han dödade alla soldater, både egna och andras. Därmed stadfästes hans rykte som både livgivare och dödsbringare. Ett av huvudmotiven i Idanre är hur de destruktiva krafterna ska kunna smidas samman med konstens konstruktiva.

Dikterna i 'A shuttle in the crypt' bygger på de noter Soyinka lyckades kasta ned på cigarettpaket och papperslappar när han satt i fängelse för sina försök att skipa fred under Biafrakrisen. Vrede och förlåtelse blev den formel som gjorde det möjligt för honom att överleva under dessa de vidrigaste av omständigheter.

Jag försöker ju läsa en - i mitt tycke - anständig mängd Nobelpristagare varje år, så när jag fick syn på den här i lyrikhyllan så snöt jag den. 

Men njae, inget som direkt appellerade till mig - åtminstone inte vid denna första läsning. Sådant kan ju ändra sig. En episk dikt får man väl ändå kalla det (jag är inte så hejans bra på terminologin), en gudasaga. Eftersom jag inte har någon koll på yorubamytologi så vet jag inte hur mycket som kommer från myterna och hur mycket från Soyinka själv.

(Och satan i gatan vad jag avskyr poesi där varje vers börjar med versal även om det är mitt i en mening. Det blir ju för fan oläsligt. Vad är det för oskick?!)

...

Och i de avbetade slätternas lungströmmar

Plattas jorden ut. O Oguns barn

Det året skördade de röd jord, regnet

Är barnens vasspipor, himlen en fågeldamm

Tills min gud har tvagit sina händer

   Du som inbjuder en gud till kvällsvard, skydda honom väl

   Och ställ en lång bambustör vid hans plats

Ogun är den vällustige guden som för med sig

Sju kalebasser i kriget. En för krut

En för fetischer, två för palmvin och tre

Av polerad brons förseglade mot luften

Innehåller sperma

Min gud Ogun, de faderlösas värn, hans boning

Är bergsterrasser som reser sig mot molnen

Ogun vägbrytaren, han som banar sig fram

Där andra gudar vänt om. De faderlösas värn, var din sköld

Spikgenomslagen den dagen för att skydda liv?

...

Nästa gång jag läser Soyinka får det bli prosa.

Helgfrågan vecka 33

 

Se där, ny vinjettbild för Helgfrågan som utgår från Mia, som denna vecka undrar: 

Vad har ni läst på semestern?

Jag var tvungen att gå in på Goodreads för att klura ut vad jag egentligen har läst. Min känsla var att det var väldigt få böcker, men fjorton böcker och två tidigare påbörjade som jag nu läst ut är ju inte fy skam. Känslan av att ha läst lite kommer sig nog av att jag bara läst tre fysiska böcker. Jag hade ju en förhoppning om att sitta där uppe i buan och läsa, läsa, läsa... Här är de tre fysiska och den första var påbörjad, även om jag nu inte hade kommit särskilt långt:

  

Utöver dem har jag läst två e-böcker:

 

Det blev betydligt fler ljudböcker än vad jag brukar lyssna på under semestern, då jag inte pendlar till jobbet.

 

  

 

 

 

Inte särskilt långa böcker, förutom Przewalskis häst som låg på dryga femton timmar (knappt 500 sidor), och Hawkings hade jag bara dryga två timmar kvar av. 

Hett i hyllan #42

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som har stått en halv evighet i bokhyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram och dammas av.

När ska det bli dags för tant att komma sig för med sin första Backman mån tro?

Ingen halv evighet kanske, men ett par år har den nog stått där, tillsammans med ett eller ett par andra titlar.

Shuggie Bain

Året är 1981 och industristaden Glasgow är nere för räkning. Under Thatchers järnhårda styre måste man kämpa för att överleva. Glamorösa Agnes Bain har alltid haft större drömmar än så, men när hennes man lämnar familjen faller allt samman och det kommer an på barnen att fånga henne. Shuggie Bain, minstingen, är den som håller ut längst. Men Shuggie drömmer sig också bort, från gruvområdet och från den hånfulla omgivning som aldrig låter honom glömma att han är annorlunda.

Faktiskt precis så bra som alla säger. Väldigt berörande och definitivt en av årets bästa. I Jessika Gedins intervju i Babel framstår Douglas Stuart som en oerhört sympatisk person och det är rörande att höra honom tala om sin mamma. Se gärna den!

Jag måste tillstå att jag blir en smula chockerad över misären i boken. Visst, boken skildrar socialt utsatta människor och utspelar sig dessutom på 80-talet (herregud, det är ju 40 år sedan!) men jag tycker mig se en enorm skillnad mellan Storbritannien och Sverige. Var och varannan person verkar till exempel ha löständer redan vid 30, 40 års ålder. Var/är det så stor skillnad undrar jag, som aldrig varit där.

Boken belönades med Bookerpriset 2020 och rekommenderas varmt för dem som ännu inte läst den. Passar in i utmaningen Prisat. Jag läste ut den 9 maj enligt Goodreads och det känns ju lite surt att jag aldrig kom till skott i höstas, då jag hade den inplanerad x flera.

Orkidébarn

Jag har inte läst Eva-Stina Byggmästar förut, men sett en hel del positiva omdömen så när jag sprang på denna på biblioteket så fick den följa med hem. 

Jag läste någonstans att Byggmästar uttryckt att hon vill skriva poesi som man blir glad av och det gör hon verkligen. Jag blev helt knockad av den här boken som är alldeles, alldeles underbar. 

Sannerligen, om inte dryader

i småblommiga klänningar

ger ifrån sig små hick-ljud

i skymningslandet - 

Också gökens 

sång är ett slags vaggvisa

för de allra mest skygga solskenspoeterna,

de som redan somnat på igelkottens arm

under en himmel av rabarberblad

★

Det här kunde 

vara ullhårsmammutar,

som hasar omkring,

i rutiga farfarstofflor inne

i permafrosten

och det är det också!

Jag låg ju långt, långt efter redan innan jag blev av med internet i 6+ veckor och denna bok har jag registrerat på Goodreads 18 april *host*.

Jag har nu börjat fyra stycken i rad med jag. Jag, jag, jag och slutligen jag. Väldigt osnyggt.

Tisdagstrion - En i varje färg

 

Tisdagstrion drar igång igen efter sommaruppehållet och veckans tema är En i varje färg. Hos Helena på Ugglan & Boken kan du hitta länkar till fler trior.

Tro det eller ej, men efter sex veckor och två dagar behagade Bredband2 skicka ut en tekniker som fixade min fiber så nu har jag internettillgång igen. Teknikern ringde mig i fredags, då jag var i Göteborg, och från att han lade på luren tills han ringde tillbaka och sa att det var klart tog det 50 minuter. Och jag antar att han inte åkte från grannbyn direkt. Det kan omöjligt ha tagit honom mer än tio minuter att fixa det hela. Nu ska jag bara få tid att sitta i telefonkö till Bredband2 i en halv evighet - under arbetstid måste det bli, hur det nu ska gå till - för att kräva ersättning och sedan säga upp abonnemanget. Skitföretag! Nåväl, sedan jag nu fått spy lite galla...

Mörk och otäck - men bra. Samma tema som man finner i flera av Oksanens böcker. 

En äldre kvinna blickar tillbaka på sitt liv. På uppväxten i den nationalistiska krets där fadern ingick. På livet med den trettio år äldre mannen, han som är överste i en nazistisk armé, och deras inledande förälskelse som övergår i ett stormigt äktenskap.

"Överstinnan" är en berättelse om Finland och dess historia. Om ett land som tvingades till strid mot både Ryssland och Tredje Riket. Och om de nationella såren som kanske aldrig kommer att läka.

En bok som står och väntar i hyllan och som jag är rätt sugen på.

En ung man sitter på Kaffehuset, där han varit alldeles för ofta under den senaste tiden. Kyparens närvaro ger honom en smula lugn då han har svårt att bringa klarhet i sina tankar. De är tilltrasslade på ett sätt som påminner om ordet "ghachar ghochar" – det alldeles egna uttryck som hans hustru Anita anförtrott honom under bröllopsnatten. Men deras stund av närhet är långt borta nu. Och ännu mer avlägsen är tiden då han tillsammans med sina föräldrar och sin syster bodde i ett trångt och enkelt hus. När hans farbror nått framgång med sitt kryddföretag flyttade de istället till ett hem som var så stort att det var svårt att möblera. I överflödet av mat och vackra kläder styrs deras samvaro snart av nya villkor.

Ghachar Ghochar är en internationellt hyllad berättelse om rikedom och moralisk undergång. Den har kallats den finaste indiska romanen på ett decennium och Vivek Shanbhag har jämförts med Tjechov.

Huvudstaden inhandlade jag härförleden eftersom den tilldelats Tyska bokpriset och därmed passar i Prisat - en utmaning som jag får dra på lite med.

Fenia Xenopoulou, högt uppsatt tjänsteman vid generaldirektoratet för kultur i EU-kommissionen, har fått en svår uppgift. Kommissionens rykte måste putsas upp inför 40-årsjubileet. En av hennes underlydande får en idé: Vi väcker det europeiska spöket till liv - Auschwitz.

David de Vriend, som överlevde förintelsen genom att som barn hoppa av ett tåg på väg till dödslägret, förväntas vittna om det som han ägnat ett helt liv åt att glömma.

Kommissarie Brunfaut får order om att lägga utredningen av ett mord till handlingarna men det finns inga handlingar.

Alois Erhart, en åldrad nationalekonom ska inför en tankesmedja lägga fram en teori om Europas framtid som riskerar att bli det sista han säger.

Alla trådar löper samman i Bryssel.

Huvudstaden är en roman om Europa inifrån dess byråkratiska hjärta och samtidigt polisroman, idéroman, satir och pamflett. Huvudstaden tog de tyska läsarna med storm, tilldelades Deutscher Buchpreis 2017 och erövrar nu världen.

Låter lite tung, men jag tror att den kan vara riktigt bra. Citat om boken:

"Huvudstaden är en listigt komponerad, skickligt argumenterad och djupt engagerande samtidsroman." Dagens Nyheter

"Att litterärt kunna fånga byråkratisk tomgång på ett sätt som lockar till vidare läsning är minsann ingen lätt match. Men Robert Menasse klarar det. Han gör byråkratins långsamt malande kvarnar till spännande läsning." Kristianstadsbladet 

"Huvudstaden är något så sällsynt som en storslagen samtidspolitisk idéroman." Expressen

"Robert Menasse balanserar i Huvudstaden på hög lina, uppspänd mellan kriminalromanen och den politiska samtidsskildringen."  Süddeutsche Zeitung

"En elegant skriven, mästerligt uppbyggd, vitsig och tänkvärd roman." Die Zeit

Månadens språk är ryska

Månadens språk för augusti är ryska. Eftersom jag inte har något internet (se föregående post) så får det bli ett kort inlägg utan boktips. Själv ska jag lyssna på Dostojevskijs 'Bröderna Karamazov' och läsa lite Tjechovnoveller.

Sammanfattningarna släpar jag efter med rejält. Det får bli tre i ett svep så snart som (om) Bredband2 behagar göra en insats.