Tisdagstrion - Tunna böcker

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken. Veckans tema är Tunna böcker.

Jag har ju mina favoriter bland korta böcker, men det känns som jag har haft med dem så många gånger att det är dags för förnyelse. Här kommer tre som är införskaffade relativt nyligen, men som jag ännu inte läst.

Tant Safiyya och klostret är en uppgörelse med Egyptens trauman, motsättningar och den snabba förändringen av det egyptiska samhället. Det är också en skildring av en våldsam, vansinnig kärlek värdig en grekisk tragedi. 125 sidor

Wim och Marie är ett helt vanligt par som lever i Holland under den tyska ockupationen. Men de bär på en hemlighet. Sedan flera månader tillbaka har de en judisk man, Nico, gömd i sitt hem. Ingen har hittills fattat någon misstanke, men när Nico plötsligt blir sjuk i lunginflammation och dör uppstår problem: hur ska de göra för att bli av med kroppen? Deras försök blir mitt i allvaret nästan komiska. Och i ett av världshistoriens värsta skeenden kan en komedi lätt förvandlas till tragedi. 154 sidor

Makina har fått lära sig hur man som ung kvinna överlever i en tuff machokultur. I telefonväxeln i sin mexikanska hemby förmedlar hon inte bara samtal utan även meddelanden mellan olika grupper i den undre världen. En dag får hon uppdraget att ta sig över gränsen till USA. Dels för att överlämna ett brev till sin bror, dels för att leverera ett mystiskt litet paket inslaget i ett gyllene tygstycke. Resan innebär en mängd prövningar och utmaningar. För Makina blir det inte bara en färd från ett land till ett annat, utan även en inre resa som förändrar hennes liv. När hon slutligen möter sin bror inser hon att ingenting kan bli som det en gång var. Och att återvända hem ter sig alltmer omöjligt. 118 sidor

Veckans kulturfråga - vecka 47

 

Passar på och svarar på Enligt Os kulturfråga för veckan medan jag tar paus i städningen

Vilken av de böcker som tilldelats Augustpriset vill du lyfta fram?

Jag kan omöjligt begränsa mig till en, så nu blir det två ur varje kategori.

 

 

 

Veckans kulturfråga - vecka 46

Onsdagens kulturfråga hos Enligt O lyder:

Vad är dina bästa tips för att överleva fram till julledigheten?

Bra fråga. Varje dag vid tretiden frågar jag mig: Men, brukar det verkligen bli mörkt så här tidigt? Antagligen brukar det det. Det är tufft, men jag tar i alla fall hellre ljuset på morgonen än på eftermiddagen. Annars vete sjutton om jag ens skulle ta mig ur sängen.

Mycket levande ljus och kulörta ljuslyktor tycker jag hjälper en del. Och man kan ju alltid hoppas på snö så att det blir lite ljusare. Men det får vänta till efter helgen så att jag hinner röja undan det sista i trädgården. Det är ju omöjligt att göra i nermörkret efter jobbet. 

Nästa helg kommer min väninna upp. Vi brukar få till det ungefär en gång om året. Det ska bli väldigt fint att få sitta och tjattra och dricka vin långt in på nätterna. Jag har ingen här som jag kan göra det med, så jag är tämligen utsvulten. Det kommer att ge mig lite extra energi tror jag.

I december planerar jag att lyssna på massa deckare och böcker med julanknytning (mest barnböcker, de där feelgoodböckerna som ser så mysiga ut på omslagen får jag krupp på när jag lyssnar) medan jag går här och stökar. Det blir lättsamt och bra.

Veckans kulturfråga -

 

Veckans kulturfråga utgår från Enligt O

Vilken författare som skriver om Asien är din favorit?

Jag har läst väldigt många bra böcker av asiatiska författare, men jag inser nu att det inte är så många jag har läst flera böcker av. Det har jag dock av dessa tre:

Yasunari Kawabata, Japan (Nobelpriset 1968), har jag varit väldigt svag för alltsedan min ungdom. 

 

Kim Thúy, Vietnam (men bor i Kanada) går ju inte att stå emot. Har läst alla hennes (utom kokboken). Tror inte att jag har hört någon som inte älskar henne.

 

Slutligen Pramoedya Ananta Toer, Indonesien. Fantastisk!

 

Jag är väldigt nyfiken på era inlägg, men så förbålt trött att jag ändå får spara det till i morgon, men då lovar jag att titta in.

Tisdagstrion - Dag eller natt i titeln

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna vecka är temat: Dag eller natt i titeln.

En av varje och en med båda. Jag har inte läst någon av dem än, men de finns såväl på läslistan som i hyllan.

En roman som utspelar sig i Malaysia på 30-talet.

Quick-witted, ambitious Ji Lin is stuck as an apprentice dressmaker, moonlighting as a dancehall girl to help pay off her mother's Mahjong debts. But when one of her dance partners accidentally leaves behind a gruesome souvenir, Ji Lin may finally get the adventure she has been longing for.

Eleven-year-old houseboy Ren is also on a mission, racing to fulfill his former master's dying wish: that Ren find the man's finger, lost years ago in an accident, and bury it with his body. Ren has 49 days to do so, or his master's soul will wander the earth forever.

As the days tick relentlessly by, a series of unexplained deaths racks the district, along with whispers of men who turn into tigers. Ji Lin and Ren's increasingly dangerous paths crisscross through lush plantations, hospital storage rooms, and ghostly dreamscapes.

(Jag inser nu att jag som vanligt blandat ihop den här med Folkets skönhet, som mycket riktigt finns i hyllan. Den här är nersparad på Storytel)

Belönad med Nordiska rådets litteraturpris 2012.

Romanen skildrar ett äldre gift par och den tunga tystnad som fyller deras liv och samliv. Med en oerhörd känsla för det till synes enkla och betydelselösa i tillvaron, avtäcker Merethe Lindström de stora hemligheter som äktenskapet vilar så tungt på. Mannen, Simon, tiger om nazisternas förföljelse av hans familj när han var barn, hans hustru Eva om ett oönskat barn hon lämnade bort för adoption när hon var en ung kvinna. För en tid hjälper Marija, en lettisk kvinna, makarna att stå ut med tystnaden. När hon plötsligt försvinner måste de hjälpa sig själva.

Fängslad på falska grunder med dödsdomen över sig, minns Rubasjov hur han själv skickat människor till bödlarna, övertygad om att det politiska målet helgar alla medel.

I celler intill honom finns forna fiender såväl som vänner och vänners släktingar. En efter en skickas de att torteras eller avrättas. Med papper och penna försöker Rubasjov få ihop det akuta dilemmat med sin politiska övertygelse och sina tidigare handlingar. Till sist skriver han under ett absurt erkännande och möter sitt öde.

Veckans mening - vecka 44

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Oddly enough, there's no name in the DSM* for the compulsion to diagnose people.

* DSM är det diagnossystem som används i USA. I Sverige används det inom psykiatrin. I övrigt använder vi ICD.

Bewilderment handlar om far och son, en son som uppvisar en hel del neuropsykiatriska drag men som inte passar in i någon av diagnoserna. Pappan är väldigt lyhörd för sin sons behov, som dock krockar med samhällets förväntningar. Pappa måste arbeta, sonen måste gå i skolan. 

Kanske är citatet en känga mot vården, som vill kategorisera sonen in i en diagnos och medicinera honom, men själv ser jag det snarast som en samhällsproblem. Är du lönsam lille vän? Den som inte passar i mallen och kan arbeta 40 timmar i veckan, utan friktion, från avslutad skolgång till pension vill vi gärna ge en diagnos. Det är faktiskt enda sättet att "slippa undan". Men vi är alla olika och måste få vara det, det är liksom en del av evolutionen. Den som är the fittest just nu, i vår tid och vårt samhälle, har inte varit the fittest genom hela människans evolution och kommer inte heller förbli the fittest. 

Jag, som arbetar i vården, har faktiskt ganska stora problem åt andra hållet. Patienter som söker och söker och söker för allehanda symtom och som bara inte kan acceptera att de inte är sjuka, att jag inte ger dem någon diagnos, att jag inte ger dem ett piller som tar bort alla symtom de upplever. När jag tittar i deras journal kan de ha tre vårdkontakter i veckan, med sin vårdcentral och olika specialistkliniker, månad ut och månad in, år ut och år in. Och de uttrycker förtvivlan över att "ingen lyssnar", "ingen bryr sig om" att de "inte får någon hjälp". Hypervigilans kallas det, att man är orimligt uppmärksam på allt det som känns i kroppen och tolkar normala sensationer som ett tecken på sjukdom. De här personerna konsumerar otroliga mängder vård och är väldigt svåra att nå fram till för mig som läkare och jag ska erkänna att jag ibland blir gaaalen på dem; uppgiven, maktlös. 

Men någon gång, någonstans, är det hypervigilanten som var eller kommer att vara the fittest. Den som uppmärksammar det vi andra sorterar bort; kanariefågeln i gruvan som räddar oss alla. 

Hypervigilans finns inte med i ICD - som inte bara omfattar sjukdomsdiagnoser utan även symtomdiagnoser.

Fem en fredag - Successivt

Väldigt skönt att det är fredag. Barnen är avlämnade av far sin och jag har lovat Nassen att vi ska ha fredagsmys och titta på Disney Plus. Medan jag väntar på att focacciadegen jäser så passar jag på och svarar på Elisas frågor.

Vad börjar svårt men blir lättare?
All vår början bliver svår... Det mesta innan man lärt sig. Men jag håller med Elisa, mornar är ett aber. Det är obegripligt att jag ens tar mig ur sängen före åtta på morgonen.

Vad är spännande i början men tråkigt i slutet?
Jag kan inte komma på något speciellt. 

Vad är först riktigt gott men smakar värre under tiden du äter?
Saltlakrits. Jag älskar saltlakrits, men jag avskyr den där smaken man får i munnen - fast det kanske är mer efteråt än under tiden. 

Vad känns jobbigt under tiden du gör det men toppen när du är klar?
Alla måsten förstås. Hem, hus, gård, röja, fixa, ringa, maila, ta tag i...

Vad gjorde du snabbt en gång i tiden men numera gör långsamt?
Jag vet inte om jag någonsin varit särskilt snabb på något. Gå kanske, men jag går fortfarande snabbt.

Helgfrågan vecka 44

 

Torsdag kväll och dags för Mias helgfråga.

Har du något tips på en bra fackbok?

Ja men jag läser ju massor av fackböcker, tänkte jag och började scrolla på Goodreads. Där var inte alls så många som jag föreställde mig. Snopet. En majoritet av den lästa facklitteraturen utgörs av böcker om djur, natur och naturvetenskap, därefter kommer nog historia, följt av samhällsfrågor. Det finns naturligtvis många bra bland dem jag läst, men idag plockar jag ut denna

Självlysande svampar är väl ballt!? Svamparnas planet är otroligt intressant, rentav spännande, och väldigt lättillgänglig. Jag tror att även personer som aldrig intresserat sig för svamp i hela sitt liv skulle kunna tilltalas av den här. Finns även som ljudbok. Jag lyssnade och vill minnas att den var väl inläst.

Veckans kulturfråga - vecka 44

 

Onsdag och dags för kulturfrågan hos Enligt O.

Jag är lite sent ute. Dels kom jag hem sent, dels var jag tvungen att sätta mig och titta på direktsändningen av Bookerpriset.

Vad fokuserar du på när du lyssnar på musik, melodin eller texten?

Musiken, definitivt, men det finns enstaka undantag. Eg ser av Bjørn Eidsvåg är ett sådant. Jag hörde den första gången under en föreläsning, av sjukhusprästen Lasse Larsmark, om att möta människor i sorg. Det var under en kurs i gerontologi, i Jönköping. Jag har hört honom ytterligare en gång, under en kurs om hemsjukvård och sköra äldre, och han är helt fantastisk. Texten berörde mig direkt, men det tog lite tid innan jag blev sams med musiken. Nu älskar jag helheten.

Eg ser at du er trøtt

Men eg kan ikkje gå alle skrittene for deg

Du må gå de sjøl

Men eg vil gå de med deg

Eg vil gå de med deg

Eg ser du har det vondt

Men eg kan ikkje grina alle tårene for deg

Du må grina de sjøl

Men eg vil grina med deg

Eg vil grina med deg

Eg ser du vil gi opp

Men eg kan ikkje leve livet for deg

Du må leva det sjøl

Men eg vil leva med deg

Eg vil leva med deg

Eg ser at du er redd

Men eg kan ikkje gå i døden for deg

Du må smaka han sjøl

Men eg gjer død til liv for deg

Eg gjer død til liv for deg

Eg gjer død til liv for deg

Lite är den här sången en ledstjärna för mig i mitt arbete. Den och Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig. (Job 21:2) - som jag naturligtvis hört förut men som Lasse Larsmark fick mig att ta till mig. 

Lasse Larsmark

Jag inser att jag borde skriva till Lasse Larsmark och tala om för honom hur mycket hans föreläsningar betydde för mig.

Tisdagstrion - Från mina hemtrakter

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken. Veckans tema är Böcker/författare från mina hemtrakter.

Lotta Lotass är väl den som stammar närmast härifrån. Mockfjärd ligger i Gagnefs kommun, precis som min by. Den här boken är det enda jag läst av henne. Minns att jag tyckte att det var kul att känna igen mig.

Göra Greider kommer visserligen inte härifrån, men han bor delvis i Dala-Floda som också ligger i Gagnef. Har faktiskt inte läst någon bok av honom, men länge tänkt att jag ska. 

Aino Trosell kommer från Malung, som inte ligger i Gagnef, men i alla fall längs Västerdalälven och E16. (Jag bor förvisso inte vid Västerdalälven, men på västsidan strax nedom älvmötet; alltså vid Dalälven, och inte vid E16 utan en pluttväg som går mot Mockfjärd på västsidan av älven). Hjärtblad väntar troget i hyllan och har stått på läslistan i en halv evighet.

Man får kanske förstora upp bilden om man ska se något :)

TBR november

 

Ena halvan av mig ääälskar att göra TBR:er. Andra halvan är vansinnigt frustrerad över att inte hinna med fler böcker. Med mycket vånda har jag försökt att begränsa mig till dessa - som jag antagligen inte kommer att hinna med de heller. Nå väl, då kör vi...

Böcker

Månadens språk är "jugoslaviska". Ugresic är kroat.

Djurens språk läser jag för Naturlig läsning. Hur kan man inte falla för den ugglan? Jag älskar fåglar.

Kortlistad för Bookerpriset. Vinnaren tillkännages på onsdag. Det blir spännande. (Det är fåglar på omslaget, hörrni!)


e-böcker

Jag måste försöka hinna med Kruso som jag inte lyckades klämma i oktober. Belönad med Tyska bokpriset, så den passar i Prisat.

Och jag hann inte med den här sist jag planerade in den. Jag är övertygad om att det är en bok för mig. (Fåglar!). Också för Naturlig läsning.

En av de åtta i Årets världsböcker. Det blir min sjunde.

Denna lottades som e-bok i De fyra årstiderna - höst. 

Ljudböcker

Jag ska lyssna klart på Tyrannens tid. Det är en lång rackare, 20 timmar, och jag har 13 kvar. Augustnominerad.

Jag gillade verkligen Östergrens tre böcker om Henry Morgan. Naturligtvis måste jag läsa hans nya.

Jag har läst både Den underjordiska järnvägen och Nickelpojkarna och Whiteheads nya är given.

Kortlistad för årets Women's Prize for Fiction. Jag gillade hennes förra, Vända hem.

Även Hjärtlinjer var kortlistad för Women's Prize for Fiction. Har inte läst Bennett förut.

Tänkte ta mig i kragen och äntligen läsa Ali Smith - dock inte vinnaren av ovanstående pris, How To Be Both, utan denna.

Har fått översvallande kritik och jag gillar att läsa världslitteratur. Dangarembga är från Zimbabwe

Och nu blir det hund x 3:

Har faktiskt inte läst Ekmans Hunden. 

Schiefauers bok vann Augustpriset i barn- och ungdomsklassen 2015.

Den här serien har jag helt missat. Del tre och fyra Augustnominerades. Visst är omslaget fint!?

Länge sedan jag läste Tove - förutom den årliga dosen av Trollvinter. Den här kan väl passa att läsa om denna månad.

Augustnominerad, men jag hade faktiskt sparat ner den redan innan. Jag tror att jag hittade den hos Vargnatt. Med denna kommer jag i alla fall ha klämt en i varje kategori.

Ganska många ljudböcker blev det här, men flera av dem är korta, så jag tror att det ska funka.