Här finns den ursprungliga planen för februari, men hur blev det då?
Det har varit överjävligt på jobbet och jag har jobbat över i princip varenda dag, så när jag kommit hem har jag stupat i säng så snart jag fixat de absoluta måstena. Någon tid att läsa har det inte blivit, men lite mer till att lyssna, dock var jag så utmattad mot slutet av månaden att jag inte klarade att hålla fokus på engelska ljudböcker. Därför har jag inte lyssnat på A Passage to India och The Fell, trots att båda verkligen lovade gott och jag ville fortsätta. Jag får försöka med dem senare.
Den planerade Floden sjunger ditt namn gav jag upp. Den lät väldigt intressant, men tyvärr dravlig "feelgood-kvalitet" vilket jag inte klarar av. Jag måste ha mints fel när jag fick för mig att de brittiska booktubers jag följer har talat väl om den.
I stället för de två engelska och Floden... försökte jag hitta annat och kom att minnas mitt projekt att klämma de böcker som väntat längst i min Storytelhylla, Längst bak i läslistan, som jag tappat bort helt och hållet. Kvar oläst från #4 hittade jag Herman Lindqvists Erik XIV : prakt, drömmar, mörker, och den var lagom trevlig och ansträngande i mitt dåvarande tillstånd.
Därefter gick jag vidare till den ännu ej publicerade #5 där Barnbruden av Anna Laestadius Larsson, låg. Men nää, vilket trams! Är det verkligen samma person som skrivit Hilma? Jag häpnar. Passar kanske den som gillar Sju systrar-serien, men absolut inte för mig. Den bok i "serien" som väntar i hyllan ska jag göra mig av med illa kvickt. Hu!
Vidare hittade jag Åsne Seierstads Två systrar som jag lyssnade på med stor behållning. Den tilldelades Bragepriset i facklitteraturklassen 2016 och passar därför för Prisat. (New York-trilogin ingick i februaris TBR och Min oskuld och Pearl Harbor är inplanerad i mars, så sedan kan jag börja på nytt med mina längst-bak-tripplar)
Sedan passade jag på att lyssna på
Rent hus, som lovprisas typ överallt. Den var väldigt bra också. Men tung. Och med den kunde jag bocka av Chile i
Jorden runt på 100 böcker.
Slutligen började jag nalla av böckerna jag planerat för mars och lyssnade på följande:
Kort och charmigt. Jag vill också ha får! Små söta svärdsjöfår som ska gå med mig uppe i buan och bäa :) För
Naturlig läsning.
Austen är ju alltid kul och denna korta brevroman om den falska, intrigerande Lady Susan var riktigt underhållande. Jag blev dock rätt störd av inläsaren som uttalade alla jag med övertydligt
g. En del äldre litteratur passar väl att läsa med en skriftspråklig stil, men det finns ju gränser. För
Förkovran.
Urminnes hävd var inplanerad redan i december, men hanns inte med. Jag gillar verkligen Pettersson, men detta var kanske inte den bästa. Lite färre kängor än brukligt. Jag gillar annars att har ger kängor åt alla håll, mot majoritetsbefolkningen, mot samerna själva, mot norska staten, mot svenska staten, mot det mesta och de flesta och tämligen välförtjänt, vill jag påstå. Den här gången var det mer av oförrätterna som begåtts mot samerna, vilket naturligtvis är viktigt, men jag har läst så mycket om det redan att det blev lite same same (ho ho!)
När de gäller de fysiska böckerna så har jag fortfarande inte läst klart Kärlek i det nya årtusendet och Vivian har jag bara börjat på. Inte läste jag några noveller av Munro eller ur Tainna heller - Tainna orkade jag inte ens leta fram (vart fagerlund har den tagit vägen?!?).
Men jag läste ett antal noveller ur Kanada berättar och Dagordningen av Éric Vuillard fick jag läst. Den var riktigt bra. Och så läste jag ut Milosz diktsamling Vid flodens strand, men den föll mig inte riktigt på läppen. Jag läste också den icke planerade diktsamlingen djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund, men den var jag inte heller så förtjust i. Jag tyckte bättre om hennes Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. Jag läste också ett gäng augustnominerade och ALMA-prisade bilderböcker (som kan ses under Förkovran och Prisat). Och så några extra som såg kul ut när jag sprang där och letade i bibliotekets boklådor.
Jag tyckte om dem alla tre och i synnerhet Kristin Lidströms fantastiska illustrationer i Räventyr.