Tisdagstrion - Sommarens bästa

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och veckans tema är Bäst (hittills) under sommaren

Det här blir första inlägget på väldigt länge. Maj och juni var hysteriskt stressiga och jag fick lägga ner bloggandet helt. I början av juli var jag i buan och sedan har jag inte riktigt kommit in i gängorna igen. Inte har jag läst mycket heller - först hade jag inget läsflyt, nu när jag har det så finns det ingen tid. Därtill har det varit ett osedvanligt dåligt läsår. När jag nu ska välja sommarens tre bästa böcker så är det egentligen bara en som känns solklar. 

Med livet framför sig hittade jag av en slump när jag letade efter något att lyssna på i juli när månadens språk var franska. Titeln är intetsägande och omslaget gillar jag inte alls, men beskrivningen lät rätt ok tyckte jag.

Momo är en nyfiken och oskyldig pojke med ett stort hjärta. Fast han vet inte mycket om sig själv, inte ens varifrån han kommer och hur gammal han är. Det är polska judinnan madame Rosa, en pensionerad prostituerad, som lär honom allt om livet och vad som ligger framför honom.

De bor i det fattiga kvarteret Belleville i Paris tillsammans med andra färgstarka personer så som den elegante sutenören monsieur M'Da och transvestiten Lola som varit boxare i Senegal. Madame Rosa försörjer sig genom att ta hand om andra prostituerades barn. De flesta barnen kommer och går men Momo blir mer och mer som hennes fosterbarn. Med tiden växer kärleken men också rädslan över att någon av dem ska bli lämnad av den andra.

Grundberättelsen är ju egentligen rätt tragisk, men jag satt och flinade och fnissade hela boken igenom och vid ett tillfälle skrattade jag så att jag grät. Momo använder en hel massa "fina ord" på sitt eget sätt och "fula ord" till synes omedveten om att de är "fula", vilket blir väldigt dråpligt. Hur i herrans namn har översättaren lyckats med detta? Boken är helt fantastiskt inläst av Johan Ulveson - upptäckte jag när jag tittade efter; jag kände faktiskt inte igen honom. Först när jag lyssnat färdigt och skulle googla vem Émil Ajar egentligen var, så upptäckte jag att boken belönades med Goncourtpriset 1975. Jag rekommenderar den verkligen, i synnerhet som ljudbok.

Fernanda Melchors Paradais är mörk och obehaglig, men väldigt bra. Bra inläst också av Danilo Bejarano.

Percival Everetts The Trees är långlistad för Bookerpriset. En deckare - får man väl ändå kalla den - men väldigt mycket mer. Början är helt sanslös och man undrar vart i herrans namn det hela ska ta vägen. En kul parodi på Trump innehåller den också.