Måndag - här och nu

Idag ska barnen tillbaka till Lasse-pappan och jag springer som en yr höna och tvättar, städar, klipper hår, målar små naglar, serverar mellis, städar, röjer, pratar i telefon, fixar telefonrecept, bokar vandrarhem, småpular i trädgården - allt huller om buller och på en gång. Typiskt mig. 

Medan jag fejar lyssnar jag på Nina Wähäs Testamente, jag har kommit ungefär halvvägs och den är fantastiskt bra. 

Och dessemellan tvingar jag mig att ta en liten paus och läser ur Maryse Condés Desirada. Bra även den. I ärlighetens namn är mitt ex inte så fint som det jag lade upp igår som smakebit, utan ser ut så här.

Ikväll kommer jag att somna ovaggad.

En smakebit på søndag - Desirada

Idag utgår smakebiten från Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av vad du läser just nu, inga spoilers. Här hittar du fler smakbitar.

Man visste att hon fått sin stora gåva av sin mor och mormor som före henne hade talat med osynliga och såg lika tydligt på natten som på dagen. Dessa båda kvinnor hade utövat sina talanger i Vieux-Habitants på Guadeloupe, på den plats där madame Esmondas var född. Om man frågade henne varför hon hade lämnat Guadeloupe under BUMIDOM:s goda år svarade hon med ett litet leende:
- Blodet kunde inte längre hålla sig stilla i kroppen.

Jodå, nu har jag äntligen kommit igång och läsa Desirada, som är en av tre titlar av Maryse Condé som jag valt för utmaningen 3x3.

Helgfrågan vecka 27

Har ni gjort en sommarläslista eller tar ni bara en bok som ni känner för?
Nja, ingen lista för hela sommaren, men jag brukar göra en TBR eller något slags ambitionslista för varje månad. Det är väldigt olika hur mycket jag följer listan. Ibland läser jag alla böckerna och bara dem. Andra månader blir få lästa och jag plockar istället böcker jag får syn på och blir sugen på.

Vad brukar du fastna för om du inte läser?
Sanningen är väl den att jag har en tendens att fastna vad jag än gör. Tänker jag att jag ska gå ut i trädgården och jobba en timma, så slutar det med att jag går in klockan elva på kvällen, helt utmattad - om jag inte måste in och laga mat till barnen. Tänker jag att jag ska plantera om fem krukväxter, så slutar det med att jag står nersölad i jord, vatten och kladd klockan elva och undrar hur i herrans namn jag ska orka röja undan efter mig innan jag störtar i säng. Samma visa om jag börjar googla efter intressanta böcker, eller spela Candy Crush. Halv två på natten, när jag sagt till mig själv att jag måste sluta och gå och lägga mig ungefär sjutton gånger, släntrar jag motvilligt upp till sängen och svär över mig själv för att jag nu "förstört" nästa dag genom att komma så sent i säng. Ack ja, sicken hopplös tant!

I förrgår åkte jag med barnen till Östra Silvbergs gruva som är så enastående vacker med sitt turkos vatten att jag vill dela en bild därifrån. Ligger en bit från Säter om någon har vägarna förbi mellersta Dalarna.

The Snow Child

Jag fann den här på Storytel när jag letade runt bland titlarna. Jag föll direkt för omslaget: natt, snöflingor, vinter, björkstammar, saga...

A bewitching tale of heartbreak and hope set in 1920s Alaska, Eowyn Ivey's THE SNOW CHILD was a top ten bestseller in hardback and paperback, and went on to be a Finalist for the Pulitzer Prize. 

Alaska, the 1920s. Jack and Mabel have staked everything on a fresh start in a remote homestead, but the wilderness is a stark place, and Mabel is haunted by the baby she lost many years before. When a little girl appears mysteriously on their land, each is filled with wonder, but also foreboding: is she what she seems, and can they find room in their hearts for her? Written with the clarity and vividness of the Russian fairy tale from which it takes its inspiration, The Snow Child is an instant classic.

Ja, och så var det ju det där med Alaska, remote homestead och wilderness när jag läste "baksidestexten". Hur skulle jag kunna motstå?

Och det var ju bra att jag inte kunde det, motstå, för jag tyckte verkligen jättemycket om den. Jag lyssnade klart på den igår natt - jo, jag borde ha lagt mig att sova, ni vet hur det är - och den sitter liksom kvar i magen. Ni vet vad jag menar.

Hett i hyllan #11

Ja, då var det torsdag igen och dags för Hett i hyllan som utgår från Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan och samlat damm i en halv evighet men som förtjänar att komma fram i ljuset.

Jag läser om Kate Morton i var och varannan blogg, en författare jag aaaldrig hört taaalas om. Och när jag hjärntvättats (hjärnsmorts) tillräckligt många gånger blir jag nyfiken och börjar googla och... *host*

Ser man på! Det är naturligtvis trädgård jag fallit för. I hyllan finns gamla trädgårdar, gömda och glömda, hemliga, ryska och you name it trädgårdar. Jag kan liksom inte stå emot när trädgård ingår i titeln.

Jag blev lite förskräckt när jag slog upp den, texten är pytteliten och marginalerna obefintliga. Men hur jag avskyr böcker utan marginaler! Kanske för att det ofta gör texten för bred för att den ska vara gott läsbar. Det där med läsbarhet är ett ofta försummat ämne, trots att det är beforskat. Kanske inte främst i bokvärlden, men definitivt i studievärlden - där jag tillbringat ansenlig del av mitt liv. Läsbarhet borde vara ett obligatoriskt ämne för lärare och läras ut i alla skolor. Så, nu har tant rutit.

Hur som helst, jag provläste första sidan och det funkade bra trots allt och dessutom blev jag nyfiken. Ska nog ta tag i den snart.

Spela för mig Zorba

En bok som jag tror de flesta känner till, på grund av filmen och musiken, men som kanske inte så många har läst. Med min faiblesse för Grekland har det stört mig en smula att ha den oläst, men nu så.

Berättaren, en ung boklig man med författarambitioner, träffar den äldre Alexis Zorba på ett café i Pireus, där han väntar på en båt hem till Kreta. Ta mig med! säger Zorba. "Författaren" har en kolgruva på Kreta och han lejer Zorba som förman. Vänskapen mellan dessa omaka två utvecklas alltmedan gruvbrytning och byliv pågår. En underbar, mustig historia med mycket existentiella funderingar - nå nå, inte låta sig skrämmas! - från bådas sida. En fantastisk bok!

Enligt uppgift var Kazantzakis påtänkt för Nobelpriset i åratal, och han ska ha förlorat det till Camus 1957 med bara någon röst. Hade han inte dött samma år är det inte otroligt att han fått det. Hans mest kända roman förutom denna är Kristi sista frestelse, som jag tänker försöka ta mig an under hösten. Den har filmatiserats i regi av Scorsese med Willem Dafoe som Jesus och Harvey Keitel som Judas och jag tror faktiskt att jag har sett den för länge sedan. Brukar den inte visas under påsken förresten? - undrar hon som ingen tv har.

Månadens språk för juni var grekiska och det här var mitt val - bland annat.

Tisdagstrion - Amerikanska favoriter

Ugglan & Boken rycker in som en räddande ängel och ger oss Tisdagstrion, nu när Johanna i deckarhyllan efter lång och trogen tjänst låter sin Veckans topplista gå i graven.

Amerikanska böcker läser jag ju väldigt sällan, och de jag läser är nästan bara klassiker: Hemingway, Steinbeck, Melville... Ja, det vill säga, just nu det senaste har jag faktiskt klämt några stycken, nio närmare bestämt, på bara ett par månader. Jag tänkte att jag skulle undvika de där klassikerna, som jag jämt tjatar om, och lika så de titlar som flitigt förekommer/-it på bloggar runt om senaste tiden, som t ex Små eldar överallt, som i och för sig är väldigt bra, och försöka prestera något lite "nytt".

Den här boken lyssnade jag på ganska nyligen och den var en glad överraskning. Egentligen en ungdomsbok, 12-15 år anger Bokus. Här träffar läsaren den otursförföljde Stanley Yelnats. Han är oskyldigt anklagad. Dömd att gräva hål i en torr, öde öken. Det är verkligen inte lätt att vara Stanley. Ett hål om dagen är ett mångfacetterat mysterium med en stor portion svart humor. En riktigt charmig bok, den har lite av allt. 

Som jag älskade WondLa-serien! Jag läste den för min äldste för några år sedan och tyckte att den var helt fantastisk. Di Terlizzi är väl mest känd för Spiderwickböckerna annars. De är också väldigt bra. Om sanningen ska fram har Eva Nio under sitt 12-åriga liv inte träffat någon annan människa. Hon har levt hela sitt liv i en underjordisk värld där en robot, Modr, tagit hand om henne, och varit som en mor för henne. Men saker ändras drastiskt när Evas underjordiska boning brutalt förstörs och hon tvingas fly för sitt liv. Hon upptäcker snart att hon verkar vara den enda människan på denna främmande planet. Eva sätter sitt hopp till en bild hon hittar föreställande en flicka, en robot och en människa med texten WondLa. Hon ska hitta WondLa. Men på sin väg kommer hon att möta både fiender och vänner, de mest konstiga varelser och underliga landskap. Och jakten har bara börjat... (En flicka och en människa? Eh... Nåja!). Följande delar heter Kampen för WondLa och Striden om WondLa. Även denna klassad som barn-ungdomsbok.

Jag har nog bara läst ett par titlar av Oates. Den andra var väl inte så mycket att hänga i julgran, men den här var riktigt, riktigt bra. Inspirerad av tragedin/skandalen då senator Ted Kennedy körde av vägen ner i ett träsk. I bilen fanns även Mary Jo Kopechne. Han tog sig ur, hon drunknade. Mörkt vatten utspelar sig 1991 och här är det offret som kommer till tals. Intensiv och nervig.