Då var det dags för årets sista språk som är grekiska. Och vill man inte läsa klassiska författare, Nya testamentet eller poesi, ja då har man sannerligen inte mycket att välja på. Nygrekiska författare förefaller inte översättas till svenska i någon större utsträckning. Efter idogt googlande har jag ändå hittat en del mer eller mindre obskyra alster - eller kanske inte så obskyra. Själv ska jag läsa Kazantzakis tänkte jag, eftersom jag tyckte så mycket om Spela för mig Zorba. Här nedan kommer böckerna i en lång radda eftersom det är så satans bökigt att få dem att ligga bredvid varandra, två och två. Blogger lämnar en del i övrigt att önska, omansäjer.
tisdag 1 december 2020
Månadens språk är grekiska
Då var det dags för årets sista språk som är grekiska. Och vill man inte läsa klassiska författare, Nya testamentet eller poesi, ja då har man sannerligen inte mycket att välja på. Nygrekiska författare förefaller inte översättas till svenska i någon större utsträckning. Efter idogt googlande har jag ändå hittat en del mer eller mindre obskyra alster - eller kanske inte så obskyra. Själv ska jag läsa Kazantzakis tänkte jag, eftersom jag tyckte så mycket om Spela för mig Zorba. Här nedan kommer böckerna i en lång radda eftersom det är så satans bökigt att få dem att ligga bredvid varandra, två och två. Blogger lämnar en del i övrigt att önska, omansäjer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En smakebit på søndag - Jag tar inte farväl
Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger . Dela med dig en snutt av det du läser just nu; inga spoilers! Snön föll tunt. Fältet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar