”Jag berättar om mitt liv, om min barndom och uppväxt, om gettot, om transporten i boskapsvagnarna, om selektionen, om vistelserna i Auschwitz och de olika arbetslägren, om befrielsen i Bergen-Belsen, om de vita bussarna och om vägen till paradiset i Sverige.”
Skärvor av ett liv är en ögonvittnesskildring av livet som judisk fånge i de tyska koncentrationslägren, om förintelsen av sex miljoner judar – som vissa påstår aldrig har ägt rum. Hédi Fried är en av de få överlevande som ännu finns kvar och kan berätta sanningen om vad som verkligen hände.
Förintelsen; vad skriver man egentligen om en ögonvittnesskildring från Förintelsen? 'Ögonvittnesskildring' förresten, det är ju lite mer än så.
Mitt starkaste minne av boken - som jag läste i maj - är den scen då Hédi på gatan möter den där snygge, eftertraktade killen och han spottar åt henne, bokstavligen. Och lite känns det ju absurt att det är detta, snarare än fasorna i koncentrationslägren, som riktigt biter sig fast i mig. Men det påminner om att inget folkmord börjar med gaskamrar, med slaktande med hjälp av machete. Det börjar med att man spottar, bildligt eller bokstavligt, mot en annan människa på grund av hennes etnicitet (eller som i fallet Rwanda: en av kolonialmakten påstådd "etnicitet")
Att människor som drabbats av detta oerhörda dessutom ska behöva drabbas av revisionister är en kränkning jag inte finner ord för.
Ja må du leva uti hundrade år och fortsätta sprida ditt budskap, kära Hédi. Tack för att du orkar! Vi måste fortsätta lyssna, läsa, lära. Det är vår förbaskade skyldighet som medmänniskor.
Skärvor av ett liv läste jag i maj då Månadens språk var rumänska. Boken är förvisso skriven på svenska, men Hédi Fried är född i Rumänien. Jag blir lite osäker på hennes etnicitet - ja förutom att hon är judinna. I boken uppfattar jag att hon identifierar sig som ungersk-judisk och att hon har ungerska som modersmål, men jag har inte lyckats utröna huruvida detta stämmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar