Fem en fredag - Ägodelar

Ja, då var det fredag igen! Min lilla vattkoppsunge och hennes två storebröder är överlämnade till fadern och jag har satt mig i min fåtölj för att ta igen mig lite. Jag har också varit sjuk i veckan (inte vattkoppor dock), så orken är inte den bästa, men jag har i alla fall städat marsvinsburen och hönshuset, gjort rent ankornas badbaljor och fyllt på rent vatten, släpat säckar med bokhashikompost och hönshusrens till "jordfabriken" och grävt upp lite potatis. Jo då, jag känner mig som en riktig bondmora!

Och här kommer elisamatildas frågor för veckan:

Vad äger du fler än en av som många vanligtvis bara har en av?

Jag har tre julgransfötter

Vad för vanlig sak finns inte i din ägo, men som många vanligtvis äger?

Jag har ingen tv

Vad för något skulle du aldrig låna ut till en granne?

Kan inte komma på något

Vad har du någon gång lånat av en granne?

En sådan där hålslag för läder - vad de nu kallas

Vilken ägodel har följt dig genom livet?

En liten porslinsfigur med två spanielvalpar. Jag var hos dagmamma något drygt år i början av mitt liv, innan vi flyttade till Stockholm och min lillebror föddes. Sedan var mamma hemma med oss. Jag lär ha varit väldigt förtjust i den här figuren och fick den i present när jag slutade. Jag har inte hjärta att slänga den efter 56 år.

The Mermaid of Black Conch

 

March 1976: St Constance, a tiny Caribbean village on the island of Black Conch, at the start of the rainy season. A fisherman sings to himself in his pirogue, waiting for a catch but attracts a sea-dweller he doesn't expect. Aycayia, a beautiful young woman cursed by jealous wives to live as a mermaid, has been swimming the Caribbean Sea for centuries. And she is entranced by this man David and his song.

Det vete sjutton hur jag hittade denna bok. Troligen kom den som tips på Goodreads - eller möjligen Storytel. Jag är så himla glad att jag hittade den. 

Det här är en helt fantastisk bok; storyn (jag älskar ju magisk realism och myter), miljön (jag är svag för det exotiska, det annorlunda) och språket. Den är dessutom väldigt fint inläst på karibiskt färgad engelska (som jag i och för sig inte kan bedöma kvaliteten på; åtminstone Ben Onwukwe är infödd britt).

Jag var en smula orolig över epitetet 'a love story' och det är faktiskt en kärlekshistoria, till och med med en del sex (vilket jag vanligen klarar mig bra utan; jag behöver inte läsa om varje gång folk skiter heller) men det är helt osmetigt och funkar fint även för en torr tant som jag. Men den är så mycket mer än en kärlekshistoria och skildrar inte bara David och Aycayia utan fler mer eller mindre udda existenser på ön och ger en viss inblick i dess koloniala historia.  

En sådan där bok som jag hade klickat hem för att ha i bokhyllan om jag bara hade funnit den som inbunden. Tyvärr verkar den bara finnas kvar som pocket. 

Belönades med dubbelt Costapris 2020, både för bästa roman och bäst av alla kategorier.

Med The Mermaid of Black Conch kan jag pricka av ytterligare en punkt i Kaosutmaningen, nämligen nr 1, 'Läs en bok där författaren är från Västindien/Karibien'. Monique Roffey är född på Trinidad.

Helgfrågan - vecka 37

 

Helgfrågan utgår från Mias bokhörna. Veckans fråga lyder:

Hur ska ett omslag se ut för att locka dig?

Jag är nog generellt svag för bling, växtlighet och djur - gärna fåglar och fjärilar. Och gärna relieftryck.

  

Blom-/växtslingor, djur och bling 

     

Mer naturtrogen växtlighet (texten på den första hade gärna fått vara i guld)

 

Lite mindre naturtrogen växtlighet 

Det här stilrena omslaget med sin stiliserade nässla är jag också väldigt förtjust i

Just Moby Dick finns det väldigt många fina omslag till

Hett i hyllan #43

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som har stått en halv evighet i hyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen läsas.

Jag blev en smula förvånad när jag fann denna i bokhyllan idag, jag hade ingen aning om att jag ägde den. Jag hittade den på Storytel, som e-bok, i mars, när månadens språk var finska och blev väldigt sugen på att läsa. Tyvärr hann jag inte då. Mitt ex är en utgallrad biblioteksbok och jag har ingen aning om när jag kan ha plockat med den hem.

Denna roman liknar ingen annan historia om krig och kärlek. Berättelsen om barnmorskan Skelöga i nordligaste Finland som handlöst faller för den tyskfinske SS-officeren Johann spränger alla gränser och belönades förra året med det prestigefyllda Runebergspriset. ”Det är kroppsligt, köttsligt, äckelrealistiskt såväl till sitt innehåll som till den språkliga utformningen”, sa prisjuryn i sin motivering. ”Men den nordliga naturen och språkets rikedom ger samtidigt romanen ett stänk av magisk realism. Katja Kettus Barnmorskan är lika skrämmande och starkt fascinerande på samma gång.” Katja Kettu skildrar en passion som övervinner både Gud och ideologier, hon skriver om kroppslighet och sexualitet, om att föda och att döda, om djuriskt och mänskligt i ett tyskt fångläger i norra Lappland och på en naturskön holme i Ishavet.  Hennes språk är som en urkraft, det pulserar, luktar och lyser – översatt av Janina Orlov, som tidigare har visat att hon förmår göra rättvisa åt egensinnig finska.

Boken har belönats med Runebergpriset och jag har läst mycket gott om den. Och Janina Orlov är ju en lysande översättare.

Fallna kvinnor

 

Fallna kvinnor handlar om kvinnor som alla tittade snett på, föraktade eller kastade lystna blickar efter. Trots fattigdom och nöd hävdade Socialstyrelsen att skörlevnad främst berodde på »psykisk störning« och »allmän social mindervärdighet«. Socialstyrelsen menade 1925 att de inlåsta kvinnorna kunde sorteras i elva »psykologiska typer«, där demimonder stod högst och berglärkor lägst. Demimonder hade ofta älskare på Östermalm medan berglärkor höll till i skogsbackar och runt hamnar.

Vilka var dessa kvinnor? Hur såg deras liv ut? Och varför hamnade de på Landskrona? Tack vare ett stort researcharbete av Eva F Dahlgren har de intagna själva fått komma till tals. Ett stycke kvinnohistoria, en skildring av ett skamfyllt och grymt försök att försöka fostra kvinnorna i Landskrona till dugliga samhällsmedborgare. Med Fallna kvinnor ger Eva F Dahlgren dessa kvinnor upprättelse. 

För några år sedan läste jag Dahlgrens Farfar var rasbiolog. Tanken var att jag skulle fortsätta med denna och den efterföljande Vad hände med barnen, och jag sparade ner dem på Storytel. Det var precis i början av mitt Storytelabonnemang, då jag var fokuserad på facklitteratur, men med tiden gled jag mer över på skönlitteratur och de kom att hamna längst ner i listan. Egentligen var Vad hände med barnen en av de tre sista, men jag valde att lyssna på denna först, för att få dem i ordning, i mitt projekt Längst bak i läslistan - och jag tänker faktiskt hänföra den dit.

Fallna kvinnor är högeligen intressant, men naturligtvis väldigt upprörande. Dahlgren väljer att följa två kvinnor mer på djupet, utöver den övergripande skildringen, vilket gör att kvinnornas livsöden kryper närmre inpå en. 

Det här är en sådan bok som borde ingå i skolundervisningen. Vi måste ha klart för oss var vi kommer ifrån, hur det såg ut här i Sverige för inte alltför länge sedan, att det vi har inte är oss gratis givet, att andra har gått före och banat väg och att vi faktiskt kan förlora det vi har om vi blir för styva i korken och förutsätter att ett gott liv är något självklart, något som vi förtjänar enkom för att vi är födda här, något vi inte ska behöva betala för, på något enda vis, eller anstränga oss för att få behålla.

Som kuriosa måste jag få nämna att jag var i Borstahusen, som ligger i norra Landskrona, samma dag som jag började lyssna på boken. Jag kände då inte till citadellet i Landskrona, än mindre att det fungerat som tvångsarbetsanstalt för kvinnor. 

Kampen om järntronen

 

Äventyr och hjältedåd, vänskap, kärlek och förräderi i en magisk medeltida värld. Robert Baratheon och Eddard Stark befriade en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden, och det blev Robert som besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed. Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern. Hans närmaste rådgivare har dött under mystiska omständigheter och till och med hans egen drottning smider i hemlighet onda planer. Kung Robert ber Eddard Stark om hjälp och Eddard och hans familj dras obönhörligt in i maktspelet kring järntronen. Intrigerna leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder. Men det största hotet mot kung Robert är draklordens två barn, en son och en dotter som nu har vuxit upp. De lever i exil och har fått en fristad hos hövdingen över Dothrakiens grässlätter. Med hjälp av honom och hans fyrtiotusen krigare ska åter en ättling av drakens blod härska över de sju konungarikena. Men kampen om järntronen har bara börjat … Den första boken i Sagan om is och eld.

Nej, jag har inte sett Game of Thrones. Jag skulle förmodligen gilla den, jag älskar ju sagor. Men dels har jag ingen tv, dels har jag ingen ro att sitta och titta på serier. Jag har haft Kampen om järntronen nersparad ganska länge, men har inte kommit till skott. Den ligger på modiga 33 timmar. Men så ville äldste sonen så gärna att jag skulle se till att läsa den, så att han hade någon att prata med om serien. Han har läst hela ett par, tre gånger tror jag. 

Jo men visst, det här är ju jättebra. Lite blir det väl så att man jämför all fantasy med Sagan om ringen, och då är det ju inget som har en chans, men det här är bra, det är det, och jag ska absolut fortsätta med serien - fast inte just nu. Och lite kär blir jag allt i Tyrion Lannister som i serien ser ut så här:

Ja, jag ska erkänna att jag googlade bilder från tv-serien för jag blev så nyfiken på hur de såg ut där.

Tror ni att äldste har velat diskutera Game of Thrones en enda gång sedan jag lyssnade klart? Näpp! Ungskrälle!

Veckans kulturfråga - Starka kvinnor

 

Jag har länge tänkt att jag skulle vilja hänga på i Veckans kulturfråga som utgår från Enligt O, men de få gånger jag har kommit ihåg det i tid, så har jag funnit frågan omöjlig att besvara. Men nu så...

Vilka kulturella verk av, med och om starka kvinnor vill du lyfta fram?

Ja, den här frågan visade sig vara lite svår den också, för nästan alla verk jag först kom att tänka på är skapade av män, även om de nu handlar om starka kvinnor. Och mycket annat än böcker har jag inte lyckats klura ut - sannolikt beroende på att jag inte har någon tv, i princip inte går på bio längre (här ges mest amerikanska storfilmer som jag inte är det bittersta intresserad av) och det var länge sedan jag kom mig till Stockholm för att se teater och dans - som för övrigt oftast har män som upphov.

Lagerlöf var väl en i allra högsta grad stark kvinna och jag tyckte om Anna-Karin Palms biografi över henne. 

Är det ok att ta med mytologiska starka kvinnor? Efter två och ett halvt millennium ger Miller "häxan" Kirke upprättelse. Jag älskade den här boken, men så är jag ju svag för grekisk mytologi och sagor generellt.

Jag är svag för dansaren och koreografen Virpi Pahkinen och har sett henne på Dansens hus - även om det var ett bra tag sedan. Jag vet inte om detta verk handlar om en stark kvinna direkt, men det ger i alla fall intryck av en stark kvinna.