Fallna kvinnor handlar om kvinnor som alla tittade snett på, föraktade eller kastade lystna blickar efter. Trots fattigdom och nöd hävdade Socialstyrelsen att skörlevnad främst berodde på »psykisk störning« och »allmän social mindervärdighet«. Socialstyrelsen menade 1925 att de inlåsta kvinnorna kunde sorteras i elva »psykologiska typer«, där demimonder stod högst och berglärkor lägst. Demimonder hade ofta älskare på Östermalm medan berglärkor höll till i skogsbackar och runt hamnar.
Vilka var dessa kvinnor? Hur såg deras liv ut? Och varför hamnade de på Landskrona? Tack vare ett stort researcharbete av Eva F Dahlgren har de intagna själva fått komma till tals. Ett stycke kvinnohistoria, en skildring av ett skamfyllt och grymt försök att försöka fostra kvinnorna i Landskrona till dugliga samhällsmedborgare. Med Fallna kvinnor ger Eva F Dahlgren dessa kvinnor upprättelse.
För några år sedan läste jag Dahlgrens Farfar var rasbiolog. Tanken var att jag skulle fortsätta med denna och den efterföljande Vad hände med barnen, och jag sparade ner dem på Storytel. Det var precis i början av mitt Storytelabonnemang, då jag var fokuserad på facklitteratur, men med tiden gled jag mer över på skönlitteratur och de kom att hamna längst ner i listan. Egentligen var Vad hände med barnen en av de tre sista, men jag valde att lyssna på denna först, för att få dem i ordning, i mitt projekt Längst bak i läslistan - och jag tänker faktiskt hänföra den dit.
Fallna kvinnor är högeligen intressant, men naturligtvis väldigt upprörande. Dahlgren väljer att följa två kvinnor mer på djupet, utöver den övergripande skildringen, vilket gör att kvinnornas livsöden kryper närmre inpå en.
Det här är en sådan bok som borde ingå i skolundervisningen. Vi måste ha klart för oss var vi kommer ifrån, hur det såg ut här i Sverige för inte alltför länge sedan, att det vi har inte är oss gratis givet, att andra har gått före och banat väg och att vi faktiskt kan förlora det vi har om vi blir för styva i korken och förutsätter att ett gott liv är något självklart, något som vi förtjänar enkom för att vi är födda här, något vi inte ska behöva betala för, på något enda vis, eller anstränga oss för att få behålla.
Som kuriosa måste jag få nämna att jag var i Borstahusen, som ligger i norra Landskrona, samma dag som jag började lyssna på boken. Jag kände då inte till citadellet i Landskrona, än mindre att det fungerat som tvångsarbetsanstalt för kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar