Längst bak i läslistan #2

 

Kan ni tänka! De där tre böckerna jag fann längst ner i min Storytellista har jag faktiskt lyssnat på. Det var Babettes gästabud av Karen Blixen, Arvingen till Ballantrae av Robert Louis Stevenson och Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson. Jag har dessutom lyssnat på Jan Fridegårds Här är min hand, som var nästa i tur nerifrån.

Och eftersom jag nu har klämt dessa böcker så tar jag väl och tittar efter vad som nu ligger längst ner...

Hur de minsta blev en handelsvara är undertiteln på boken, men på ljudboken har den av någon anledning ändrats till När samhällets bottensats skulle lära sig veta hut. 

Samtidigt som det moderna välfärdssamhället grundläggs, pågår en omfattande fosterbarnsindustri i Sverige. ”Oäkta” barn säljs till lägstbjudande på auktion fram till 1918, utnyttjas som arbetskraft eller vanvårdas till döds. Parallellt med detta skapar filantroper ”fosterbarnens ö” på Gålö i Stockholms skärgård. Där tvingas arrendetorparna ta emot närmare tusen fattiga stadsbarn innan verksamheten läggs ner 1939.Många av de ”fallna” kvinnor som Eva F Dahlgren skrev om i sin förra bok hade skyfflats runt till olika barnhem och fosterhem som barn. Flera av dem födde sedan egna barn. Vad hände med de barnen? Författaren har återvänt till arkiven för att besvara den frågan.Liksom Fallna kvinnor bygger Vad hände med barnen? på journaler och handlingar från myndigheter, men också på personliga brev. Om barnens längtan efter, eller ibland fasan för, de biologiska föräldrarna.I den avslutande delen i hennes tematiska trilogi om människors värde under 1900-talets första hälft, som inleddes med Farfar var rasbiolog, skildrar Eva F Dahlgren barnen i folkhemsbyggets och rasbiologins skugga. Det är också en berättelse om synen på barns värde. Om förändringen från ett rent ekonomiskt, då fosterföräldrar krävde betalt för att ta emot ett barn, till ett emotionellt då adoptivföräldrar är villiga att betala för ett barn. Frågan lämnas öppen – har vi idag återgått till en mer skrupelfri syn, där barn, särskilt de ensamkommande, återigen blivit en handelsvara?

Jag har läst Dahlgrens Farfar var rasbiolog och Fallna kvinnor, som nämns ovan, finns också i listan, men en bit längre upp. Det känns verkligen som jag vill ta tag i båda två och kanske väljer jag att lyssna på Fallna kvinnor först, så att de kommer i ordning. Vi får se.

Flera gånger har jag varit på väg att ta bort den här från listan eftersom jag varit nästan hundra på att jag hade den i bokhyllan, men så har jag hejdat mig i sista stund. Nu har jag kollat och den finns inte där. Alltså får den kvarstå. Jag har tyckt om allt jag har läst av Hermanson och har åtminstone fem titlar på vänt i bokhyllan. Dags att ta tag i denna.

Dalen mellan bergen i Schweiz är ett paradis på jorden. Eller åtminstone ett paradis för människor med vissa psykiska åkommor, som behöver vila upp sig i lugn miljö med hög luft, god mat och professionell omvårdnad. Så ser det i alla fall ut.

Men varför är det då så förtvivlat svårt att ta sig därifrån? Och vad har alla patienter gjort för att ta sig dit?

Svenske Daniel kommer till Himmelsdalen för att besöka sin tvillingbror Max, som han haft sporadisk kontakt med. Max vill be honom om en tjänst: att byta plats med honom så att han hinner ordna upp lite privata affärer. På grund av en skuld har hans flickvän blivit misshandlad av ett gäng skrupelfria kriminella. Bara några dagar, så han kan betala skulden och rädda flickvännen. Snälla? Daniel ger med sig, och Max ger sig av.

Men kommer inte tillbaka. Daniel förstår att Max är mycket mer manipulativ och farlig än han någonsin har trott. Och det värsta är: så är alla andra i Himmelsdalen också. Den öppna friska dalen är ett fängelse för riktigt sjuka människor, farliga både för sig själva och omvärlden. Och personalen kan han naturligtvis inte övertyga om att han inte är han utan att han är sin bror. 

Men hu då! Ska jag våga lyssna på detta?

Ytterligare en bok som jag varit på väg att ta bort eftersom jag trott att jag haft den i bokhyllan. Nej, den finns där inte den heller.

I Bära barnet hem reser berättaren till andra sidan jorden för att hennes son, Adam, ska få träffa sin biologiska mor. Förberedelserna är förknippade med stor oro. Var kommer han att höra hemma nu? Samtidigt är berättarens egen mamma långsamt på väg in i en glömska där tiden är i oordning och det är oklart vem som är mor till vem. Detta är också berättelsen om Ana, som inte har någon far eller mor, inga barn heller, men som passar andras barn: matar dem, älskar dem, vakar över både dem och den blå dörren i huset mittemot, barnhemmets dörr där föräldrar lämnar in sina barn och sedan försvinner. Bära barnet hem är en roman som med skärpa och innerlighet berättar om vad en mor är: om att föda barn, lämna bort barn och om att bära barnen hem.

Ja, jag gör väl ett försök att komma till skott med dessa.