De fyra årstiderna - vår

 

Dags för vårböckerna i min utmaning De fyra årstiderna, där jag lottar fram en bok ur pockethyllan samt en e-bok och en ljudbok från min i Storytelhylla. Denna säsong blev följande framslumpade:

Ljudbok: Moonglow unfolds as a deathbed confession. An old man, his tongue loosened by powerful painkillers, his memory stirred by the imminence of death, tells stories to his grandson, uncovering bits and pieces of a history long buried. Why did he try to strangle a former business partner with a telephone cord? What was he thinking when he and a buddy set explosives on a bridge in Washington, D.C.? What did he feel while he hunted down Wernher von Braun in Germany? And what did he see in the young girl he met in Baltimore after returning home from the war?

E-bok: En nigeriansk man har följt med sin amerikanska konstnärsfru till Berlin. Där stöter han på andra resenärer från den afrikanska kontinenten: en ung man som tagit sig från Malawi till Europa för att studera film men som nu lever i en övergiven kyrka utan giltiga papper, en läkare som flytt kriget i Libyen, en ung kvinna från Zambia som är på väg att besöka sin brors mördare, en somalisk man som fått överge sin älskade livsmedelsbutik. De har helt olika bakgrund, men i Europa luckras gränserna mellan dem snart upp.

Pocket: Konsthistorikern Leo Hertzberg upptäcker en fantastisk målning av en okänd konstnär på ett galleri i New York. Han köper tavlan och spårar upp dess skapare, Bill Weschler. Detta blir inledningen till en livslång vänskap.

Leos berättelse, som spänner över tjugofem år, följer den växande vänskapen mellan hans egen familj och Bills - genom deras nästan jämngamla söners födelse, och de lyckliga åren då de bor i samma hus i Soho och gemensamt hyrt ett hus i Vermon under ferierna.

Så drabbas de av en svår tragedi, och banden inom och mellan de båda familjerna spänns till det yttersta.

Kulturfrågan - vecka 8

 

Veckans kulturfråga utgår från Enligt O som denna vecka undrar

Har du planerat några reaköp? Vad vill du köpa?

Bah, skulle jag köpa på mig en massa böcker när jag har hyllorna knökfulla av oläst?!? Ja, det skulle jag kanske... 

Från Tranan har jag beställt Baek Heenas fyra böcker. De är underbara och jag har länge funderat på att beställa dem. Jag är en hund har jag faktiskt inte ens läst. Tranan har 20% på alla böcker. 

 

 

Jag beställde också Champinjontestamentet - baltjävlar bland kelterna. Dels för att den verkar bra, dels för att Månadens språk framöver är "baltiska". Muktupavela är från Lettland.

Tyvärr backade de på en diktsamling av Bashō som jag var väldigt pepp på, nu när jag klämt en del japansk lyrik. Jag kanske kan hitta den på Bokbörsen i stället. 

Jag har också sett ut 21 *host* titlar på Adlibris som jag velar om. Flera är världslitteratur till riktigt bra pris. De här till exempel:

 

 

Och så några prisade, prisnominerade och/eller som jag hört mycket gott om, till exempel dessa:

 

  

Banville för att den är så snygg, ha ha!

Och så Boyes samlade dikter:

Än har jag, som sagt, inte beställt. Vi får väl se om jag lyckas lägga band på mig, helt eller delvis.

En röst i dimman

Kaneko Tōta (1919-2018) var en framträdande japansk haikupoet, känd för sin avantgardistiska poesi, men också en självklar arvtagare till de stora klassiska japanska mästarna. Han hade ett stort inflytande och skapade sig en egen skola inom den samtida japanska haikun och har även fått många efterföljare internationellt
Tōtas haiku presenteras här för första gången i en egen volym på svenska i tolkning och urval av japanologen Herbert Jonsson.
Utgåvan ingår i Bokförlaget Tranans Cikadaserie, där poeter som mottagit det svenska Cikadapriset presenteras.

Tōta var inte så noga med de klassiska reglerna för haiku, 5-7-5 stavelser (eller snarare mora), årstidsord (kigo) och så vidare. Bilderna är också helt annorlunda, mer moderna. Det vemodiga, naturlyriska finns inte på samma sätt, här möter vi alltifrån fyllon som skrålar till folk som sitter och skiter, absurda bilder och en hel del humor. Bäst tycker jag ändå om de dikter som har ett drag av naturlyrik och ett mått av magi i sig. En trevlig bekantskap!

Några exempel på Tōtas diktning:

Om man fyller staden

med ultramarin

syns släktskapet med selleri

❧

Röd noshörning

när den sätter sig i bilen

sticker hornet ut

❧

Här finns en svart katt

när den springer längs stammen

faller gryningsstjärnor

❧

Plommonträden i blom

hela trädgården

har fyllts med blåhaj

❧

Med en levande 

rå köttighet

har flinten vuxit

❧

Björnen är utsvulten

glufsar girigt i sig kaki-frukterna

och skjuts ihjäl

Boken passar för utmaningen Förkovran, under 'Lyrik' samt Kaosutmaningen.

Tisdagstrion - Skuggor och speglingar

 

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken. Veckans tema är Skuggor och speglingar

Det var lite svårt det här, tycker jag. Några speglingar har jag inte fått till, bara speglar. Och så en skugg-.

Tredje och sista delen i Wolf Hall-serien planerar jag att få läst i mars, då jag ska åka ner till lilla mamsen i Skåne. Det brukar bli en del lästid där, mor lägger sig tidigt. Boken ligger på 1000+ sidor, så den lär ta sin tid att ta sig igenom. I synnerhet som Mantels språk inte är något man swishar sig fram genom. Man behöver l ä s a, inte bara avkoda - om ni förstår vad jag menar. Men trots att jag har så svårt för tegelstenar, så ser jag fram emot denna.
 

Skugghavet är fjärde och sista delen av Hartmans magiska värld, som jag nyligen lyssnade klart på. Jag hittade serien då jag googlade efter en steampunkbok till förra årets Kaosutmaning. Innan dess kände jag inte ens till begreppet. Det är en riktigt trevlig serie, äventyr-deckare, i ett hittepå-1800-tal, med mekaniner och mekanimaler, luftskepp och tekniska finurligheter. Sista delen är faktiskt ganska otäck. Författaren, britten Peter Bunzl, har en riktigt fin hemsida.

Jag läste Janet Frames Till landet Är när jag var några och 20 och blev helt begeistrad. Det vete sjutton hur jag hittade den, för det var innan filmen om Frame gjordes och jag hade definitivt aldrig hört talas om henne. Av någon anledning blev aldrig de följande två delarna lästa, men jag har haft henne i bakhuvudet under alla år. Jag har nu kommit så långt att jag har skaffat mig en samlingsvolym (heja!). Sändebud från Spegelstaden är tredje delen. Andra heter En ängel vid mitt bord, och så heter väl filmen också, om jag minns rätt. Australiska Janet Frame var en väldigt intressant person med en spännande historia. Det här är väl ett slags självbiografi, men hon har skrivit en hel del annat också. Jag borde verkligen ta tag i saken och läsa lite Frame. 

Book haul #1

Det var väl en evig tur, säg, att jag fick skickat efter lite böcker till mina gapande tomma bokhyllor ;) Och av #1 förstår ni att mer väntar och därmed vidden av tomhet i mina hyllor. Ack ja, vi har det inte lätt vi bokbloggare (i gemen).

Två böcker skrivna av kanadensiska kvinnor: Tainna av Norma Dunning som är inuit och Noopiming av Leanne Betasamosake Simpson som är indian (jag gillar inte 'indian', men vad fagerlund ska man säga? I USA, i alla fall, verkar de kalla sig själva native, men det finns ju fler folkslag i Amerika som är native). Tainna tilldelades Governor General-priset - vad jag förstår ett av de mest ansedda kanadensiska litteraturpriserna - 2021. Jag fick nys om dem via en kanadensisk booktuber som jag nyligen börjat följa.

Lite världslitteratur: Ingrid Persaud är från Trinidad-Tobago. Anuk Arudpragasam är från Sri Lanka och var kortlistad för Bookerpriset 2021. David Diop vann Internationella Bookerpriset 2021 med At Night All Blood is Black. Han är fransman med senegalesiska rötter. Jag har hört mycket gott om alla tre.

Två äldre böcker: Båda dessa har jag sett filmatiserade på tv som barn, eller möjligen i nedre tonåren, och de sitter liksom kvar i magen på mig ännu. Ingen av filmerna såg jag från början till slut, av Picnic at Hanging Rock sannolikt bara sista fjärdedelen ungefär, om ens det. Jag hade inte en aning om att filmerna byggde på böcker och än mindre vad de hette. Jag har hittat på dem helt nyligen. Algernon när jag läste Richard Powers fantastiska Bewilderment och Hanging Rock... tja, gud vet var! Kan det ha varit hos någon booktuber? Nåväl, om man nu hittar på berättelser som man burit med sig i magen i 40+ år, så måste man ju liksom köpa dem, inte sant?

 

Ah, är den inte fantastiskt vacker?! (tänk bort mitt golv bara, den gjorde sig inte så bra där). Robbie Arnott kommer från Tasmanien. 

Ren lives alone on the remote frontier of a country devastated by a coup d'état. High on the forested slopes, she survives by hunting, farming, trading, and forgetting the contours of what was once a normal life. But her quiet stability is disrupted when an army unit, led by a young female soldier, comes to the mountains on government orders in search of a legendary creature called the rain heron - a mythical, dangerous, form-shifting bird with the ability to change the weather. Ren insists that the bird is simply a story, yet the soldier will not be deterred, forcing them both into a gruelling quest.

Två udda böcker: 

From the Wreck: When George Hills was pulled from the wreck of the steamship Admella, he carried with him memories of a disaster that claimed the lives of almost every other soul on board. Almost every other soul. Because as he clung onto the wreck, George wasn’t alone: someone else – or something else – kept George warm and bound him to life. Why didn’t he die, as so many others did, half-submerged in the freezing Southern Ocean? And what happened to his fellow survivor, the woman who seemed to vanish into thin air? Jane Rawson är från Australien.

Mrs Caliban: In the quiet suburbs, while Dorothy is doing chores and waiting for her husband to come home from work, not in the least anticipating romance, she hears a strange radio announcement about a monster who has just escaped from the Institute for Oceanographic Research… Rachel Ingalls var född i USA, men levde större delen av sitt liv i Storbritannien. Boken kom ut 1982.

Båda lär jag ha hittat hos någon av de brittiska bootubers jag följer. 

Undrar om jag inte hittade den här hos kanadensaren. Mizuki Tsujimura är - förstås - från Japan.

How can you save your friend's life if she doesn't want to be rescued?
In a tranquil neighbourhood of Tokyo, seven teenagers wake to find their bedroom mirrors are shining. At a single touch, they are pulled from their lonely lives to a wondrous castle filled with winding stairways, watchful portraits and twinkling chandeliers. In this new sanctuary, they are confronted with a set of clues leading to a hidden room where one of them will be granted a wish. But there's a catch: if they don't leave the castle by five o'clock, they will be punished.
As time passes, a devastating truth emerges: only those brave enough to share their stories will be saved.

Hörrni, jag får nog ta och fota mot något annat än mina furutiljor nästa gång, det blev sannerligen inte tjusigt det här. Men det är så satans svårt att hitta någonstans med bra ljus utan att det samtidigt blir skarpa blänk.

Drömmarnas väg

 

Jag läste om Ono no Komachi i En färd i det inre av landet, googlade mig fram till denna bok och blev väldigt nyfiken. Sedan hade jag tur att springa på den på biblioteket bara någon vecka därpå. 

Ono no Komachi är en av världslitteraturens stora kärlekspoeter. Hennes graciösa stil och genomgående melankoli förenas med en sällsynt hetta i de få dikter av henne som finns bevarade. Hon föddes någon gång mellan år 820 och 830, och antas ha levt ett förhållandevis långt liv. hon var i tjänst hos kejsaren, var mycket berömd för sitt utseende (komachi är i dagens japanska synonymt med skönhet) men i lika hög grad för sina sinnrikt konstruerade dikter. Tidigt uppstod legender kring hennes person, dikter tillskrevs henne och hon figurerar som huvudperson i fem klassiska nō-spel.

Japansk traditionell poesi är oerhört komplex och låter sig inte så lätt översättas. Subjektet sätts inte ut och japanskan är oerhört rik på homofoner, vilket används medvetet för att skapa tvetydighet (kakekotoba). Man använder ett slags stående epitet (makurakotoba) och omnämner platser kända från poesin (utamakura) i syfte att ge associationer. Årstidsord är också viktiga och det är inte alltid så lätt att veta vilka ord som för en japan med självklarhet beskriver vinter, tidig vår eller sensommar. Symbolik och bildliga uttryck är också viktiga, stränder och sjögräs kan till exempel syfta på kärlek och kärleksmöten och regn och våta ärmar på tårar. 

Vibeke Emond, som har översatt och tolkat, har skrivit en kommentar efter varje dikt där hon förklarar dess kakekotoba, vad som är årstidsord (om det inte är uppenbart), hur man ska tolka symbolerna och de bildliga uttrycken, folkliga föreställningar etc.

Det är en jättefin liten bok och jag har haft stor glädje av att läsa såväl dikterna som Emonds förord och förklaringar. Jag vill väldigt gärna ha ett eget ex.

Likt en fiskare,

som ej inser att sjögräs

saknas vid min strand,

kommer du oförtröttligt

till mig långväga ifrån.

❧

Längs drömmarnas väg

vandrar jag utan vila

ständigt till honom,

men ack, vad är det väl värt

mot en enda verklig blick?

Det är ju rent förunderligt att få läsa vad en kvinna på andra sidan jordklotet skrev för 1200 år sedan.

Kanada

 

Great Falls, Montana, våren 1960. När de 15-åriga tvillingarna Dell och Berners föräldrar rånar en bank slås barnens liv i spillror. Steg för steg följer vi föräldrarnas ödesmättade väg mot det ögonblick då det inte längre finns någon återvändo. Då den osynliga gränsen passerats kan de omöjligen gå tillbaka till det liv som varit.

Nu försvinner all trygghet för Dell och Berner. Deras vägar skiljs åt när föräldrarna hamnar i fängelse och de fortsätter sina liv med att på olika sätt försöka förstå och förlika sig med det som hände.

Med en kristallklar och elegant prosa ger oss Richard Ford en berättelse om människans mörkaste, starkaste och mest gåtfulla drivkrafter.

Jag lyssnade på Kanada i slutet av januari - ja, jag ligger efter rejält med dokumentationen. Utan tvivel en bra och välskriven bok med en hel del udda karaktärer. Det borde således vara något för mig, men av någon anledning så grep den mig aldrig riktigt, och jag förstår inte varför. 

Ljudboken var en av de som låg Längst bak i min Storytellista.