måndag 2 april 2018

Och mörkret täcker jorden...


Månadens språk för mars var polska och när jag letade igenom bokhyllan fann jag denna. Det är ett utrangerat biblioteksex. 'Huddinge kommun' står det stämplat inuti. Jag flyttade ifrån Huddinge till Haninge 2000 och vidare till Gagnef 2007. Har boken verkligen funnits hos mig i 20 år? Kanske inte. Jag kan ju ha funnit den på någon loppis här. Böcker färdas naturligtvis också över landet.

Jerzy Andrzejewski ska vara en av Polens mest kända författare, har jag nu läst mig till. Mig var han inte tidigare bekant.

I inkvisitionens Spanien brinner kättarbålen. Judar och andra oliktänkande förföljs och ställs inför de Heliga Tribunalerna. Angiveriet frodas och skräcken griper omkring sig.
Av en slump träffar Storinkvisitorn Thomas Torquemada munken Diego, en man som upprörs över inkvisitionens grymheter, men som paciferas geom att erbjudas en hög befattning i denna. Så småningom förändras han till en pålitlig byråkrat...
Skildringen av Diegos utveckling är fascinerande och skrämmande. Från att ha varit en tvivlande, känslig människa med livsideal blir han under åren med Torquemada en av inkvisitionens mest fanatiska förespråkare. Han viger sitt liv åt en idé, som fött ett system byggt på misstro, falska anklagelser, orättvisa och terror. Ett system som till sist blir så fullkomligt alienerat, att till och med dess skapare förloorar greppet om det och själv faller offer för det. Trots handlingens förankring i 1400-talets Spanien är det inte svårt att se Andrzejewskis klara paralleller till Stalintiden med dess terror och politiska brott.

Och kanske inte bara Stalintiden, tänker jag.

Boken är rätt filosofisk, vilket jag definitivt inte är, men jag tyckte ändå att den var gripande och jag känner att den liksom bitit sig kvar i mig. Väldigt otäck också, trots att den inte handlar alls om det fasansfulla inkvisitionen utsatte människor för, utan - som framgår av baksidestexten ovan - vad dylika system kan göra med de människor som utövar makt inom dem. Hur en till synes 'god' människa blir vad jag helt klart skulle kalla ond.

Jag är glad att jag läste den här. Det skulle jag sannolikt aldrig gjort om det inte varit för Läsutmaning 2018: månadens språk. Så tack Helena!

3 kommentarer:

  1. honom hade jag totalt glömt bort. Coeckelberghs förlag gav ut många fina böcker. kul att jag hittade den här bloggen. vi deltar i tre gemensamma läsutmaningar.

    SvaraRadera
  2. Ja, det var nog via någon av läsutmaningarna som jag hittade dig :) Kul att du är här! Min bokblogg är ju väldigt ny, bara en månad - som till råga på allt blev överjävligt stressig - så det är nog inte många som upptäckt den. Jag startade den för att jag tyckte att det blivit väl mycket bokinlägg i min gamla vanliga blogg.

    SvaraRadera
  3. Ingen författare jag kände till, så tack för tips! Kul att se vad ni väljer att läsa och det blir en hel del nya bekantskaper att sätta på att-läsa-listan.

    SvaraRadera

Veckans mening - vecka 41

  Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord : En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna ...