onsdag 11 april 2018

Vitnäbb


"Samtliga värden är utmärkta."
Det är beskedet som Jan och Anna alltid får av sin husläkare. De är alltså friska och har tiden för sig, tänker de. Men plötsligt vänds deras liv upp och ned. Först drabbas Jan, sedan Anna. Deras trygga och intensiva liv tillsammans förändras. Alla gemensamma resor och bergsvandringar, vardagslivets rutiner – ersätts av en ständig ström av läkarundersökningar, behandlingar, sjukhusvistelser och operationer. Det var inte så de hade tänkt att det skulle bli. De skulle ju leva tills de blev nittio! Men redan hör de dödsfågeln Vitnäbb kraxa.

Ytterligare en bok jag fick syn på när jag var på biblioteket. Det lät ju verkligen som något för mig. Bara 101 sidor. Jag gillar kortromaner. Och det börjar bra, jag tycker om hennes spåk. Beskrivningen av Hundens nos är ljuvlig: Hon studerade Hundens nos genom förstoringsglas och såg ett skapelsens mästerverk; myllrande mönster, texturer av kryllor, teckengåtor, urtidsformationer.

Som vanligt skaver det lite med det medicinska, när det inte stämmer, inte går ihop, men ok. 

Men så beskrivs vården på ett sätt som gör att jag värjer mig, inte längre kan ta till mig boken. Jo, det är mycket som inte är bra inom vården, framförallt strukturellt; långa kötider, sköterskebrist, bristande kontinuitet, platsbrist, brister i samverkan... Men sadistiska sköterskor, läkare som inte smärtlindrar, nä! Jag känner inte igen mig. Rötägg finns överallt, naturligvis bland sjuksköterskor och läkare också. Men en sjuksköterska som säger Jag vet inte om vi har morfin. Nä! Och nog kan det säkert förekomma att en patient inte blir upplyst om biverkningarna av cellgifter, men herregud, fokus ligger ju på att rädda liv. Förresten brukar inte jag berätta vad det finns för biverkningar på de läkemedel jag sätter in, dels finns det typ 100 på varje läkemedel som kanske eventuellt skulle kunna inträffa, dels kan man ge sig fan på att att hälften av patienterna får de biverkningar man redogjort för, bara för att de hört dem. För så fungerar vi människor. 

Nej, sorry, det här var ingenting för mig. Och kanske borde jag ha lärt mig att jag inte ska läsa böcker som handlar om vården, men jag är i allra högsta grad intresserad av att läsa om människor i relation till sjukdom och död, och man vet ju inte innan hur stort fokus som kommer att ligga på själva vårdapparaten. Jag är framförallt intresserad av det rent mänskliga i sammanhanget. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Helgfrågan - vecka 43

  Det drar ihop sig till helg och det är dags för Mias fråga: Till helgen tar sommartiden slut, vilket innebär att vi närmar oss vinter. Har...