tisdag 24 augusti 2021

En piga bland pigor


Käre värld vad jag ligger efter med de lästa böckerna. 4 maj har jag registrerat den här som utläst i Goodreads. 

Efter att ha lyssnat på Ett jävla solsken förra året - var det väl? - så har jag varit sugen på att läsa (lyssna på) Ester Blenda själv och det här blev mitt första val. 

Ester Blenda Nordström var Sveriges första – och troligen en av världens första – "wallraffare". År 1914 var hon journalisten på Svenska Dagbladet som utgav sig för att vara bondpiga och sökte jobb på en gård i Sörmland. Hennes oerhört fängslande och innehållsrika reportagebok En piga bland pigor återger på ett unikt sätt – som ett avslöjande inifrånreportage – hur pigorna på landet hade det.

Helt klart fascinerande - och lite skrämmande faktiskt. Det är en sådan milsvid skillnad mellan Ester Blenda och hennes liv och "pigkompisens". Och trots att Ester Blenda helt säkert vill väl och avser att idagalägga hur eländigt pigorna har det, hur de sliter och hur ojämlikt samhället är, så blir det ibland nästan lite nedlåtande. Och kanske är jag själv likadan när jag förfasas över hur eländigt riktigt fattiga, outbildade människor med en kultur som skiljer sig avsevärt från min har det, hur deras trosföreställningar ser ut och deras kvinnosyn. För ja, jag erkänner att när jag ser totalt obildade män från Långtbortistan hävda att kvinnor är svaga, generellt oförmögna, av födseln omoraliska och har en avsevärt lägre intelligenskvot än män, ja, då betraktar jag dem på ett i allra högsta grad nedlåtande vis. 

Ester Blendas pig- och sängkompis där i lopplådan (bokstavligen), som jag tyvärr hunnit glömma namnet på, är ju så himla söt och underbart inläst av Sofia Pekkari med öschöttska och allt. Boken är väldigt kort, bara drygt tre och en halv timma - och en ganska stor del av detta bestod av ett efterord, som jag vill minnas inte föll mig på läppen alls. Möjligen för att jag redan var hyfsat informerad genom Ett jävla solsken.

En bok jag tycker att man bör läsa, om inte annat så i rent bildningssyfte. Vi får inte glömma var vi kommer i från och vad de flesta av oss hade förblivit om inte folk hade gått före och banat väg för ett mer jämlikt samhälle. Utan dem hade jag varit piga och inte läkare. Jag är dem evigt tacksam.

Boken passar i Förkovran som svensk klassiker. 

3 kommentarer:

  1. Åh finns den som ljudbok? Det har jag inte ens tänkt på! Då kanske jag läser om den i det formatet någon gång :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, både den och 'Kåtornas folk' finns som ljudbok sedan en tid tillbaka.

      Radera
  2. Jag har läst alla böcker, helt underbara!

    SvaraRadera

Bokslut februari

  Här finns den ursprungliga planen för februari, men hur blev det då? Det har varit överjävligt på jobbet och jag har jobbat över i princi...