Veckans kulturfråga - 3

 

Kulturfrågan utgår från Enligt O

Vilka tunna böcker vill du lyfta fram?

Flera av de här böckerna har jag tjatat rätt mycket om genom åren, men det må så vara.

I april 1868 går ett mycket stort lastfartyg på grund utanför Reykjanes. Ombord på skeppet finner man en stor last tran, som en skänk från ovan till människorna som lever på den karga isländska kusten. Kalla kårar går längs ryggraden på de män som undersöker det förlista skeppet när det upptäcker att det fortfarande finns liv ombord. De hittar Abba, en ung flicka med Downs syndrom som hållits fången av besättningen. (128 sidor)

Snö handlar om 17-årige Yuko som lever i Japan i slutet av 1800-talet. Alla i hans familj är antingen präster eller krigare, men Yuko trotsar traditionen och bestämmer sig för att bli poet. Han fascineras av snön och skriver underbara haikudikter som försöker fånga dess vithet.

Till sin läromästare får han den gamle, blinde Soseki, Japans störste målare och före detta samuraj. Han berättar om sitt händelserika liv och om kärleken till lindanserskan Snö.

Om Yuko vill bli en fulländad poet måste han även lära sig att behärska målerikonsten, musiken och kalligrafin. Och inte minst kärlekens konst ... (109 sidor)

Vid en grumlig sjö i en ålderdomlig by i Karelen bor de sju systrarna. De lever i symbios med naturen och umgås med döda själar och kvarblivna ryssar i en kollektiv och drömlik värld. (134 sidor)

I fabeln Mannen som planterade träd, ursprungligen skriven 1953 på beställning av Reader's Digest under rubriken »Den märkvärdigaste människa jag någonsin mött», ägnar en ensam herde sitt liv åt att systematiskt plantera träd på Provences högslätter. Så kommer hela trakten att leva upp igen, med grönskande skogar, porlande bäckar och nya bosättare i de övergivna byarna. (47 sidor)

Momo, en liten tolvårig judisk pojke blir på 60-talet i Paris vän med den arabiske butiksinnhavaren på Rue Bleue. Men saker och ting är inte vad de förefaller vara, handlaren Monsieur Ibrahim är inte arab, gatan Rue Bleue är inte blå och pojken är kanske inte jude. (85 sidor)

Detta är breven som Oscar, tio år, har skrivit till Gud. Det är Mamie Rose, den rosa damen som hälsar på honom på barnsjukhuset, som hittat dem. I dem beskriver Oscar tolv dagar av sitt liv; det är tolv dagar fulla av humor och värme, tolv dagar med många roliga möten och hjärteknipande episoder. Kanske blir dessa tolv dagar de sista, men tack vare Mamie Rose och hennes vänskap blir de till en saga. (94 sidor)