måndag 17 december 2018

Vita nätter


Berättelsen utspelar sig under fyra nätter i Sankt Petersburg, som med sitt nordliga läge karakteriseras av sina ljusa sommarnätter, de vita nätterna i juni och juli när ljuset aldrig försvinner. Under dessa nätter stryker berättelsens huvudperson omkring på stadens gator. Han har varken vänner eller familj och hans enda kontakt med omvärlden är att betrakta livet som utspelar sig runt omkring honom under hans ensamma promenader. Istället för att leva livet betraktar han det och drömmer sig bort från verkligheten genom att göra sig föreställningar om andra människors öden och drömmar. Men en natt möter denna drömmare plötsligt sina drömmars flicka i det verkliga livet och får på så sätt möjlighet att bryta sin isolerade drömtillvaro.

Kanske är det denna, av de korta ryska klassikerna jag nu plöjer mig igenom, som jag hittills tyckt minst om. För all del, den är rätt söt och ganska rörande, men kärlekshistorier är inte riktigt min grej. Det blir lite tramsigt med sådan här smäktande 1800-talstillbedjan. 

Ännu en titel i månadens språk.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bokslut april

  Jaha ja! Pruttdåligt som vanligt. Här är fullt av halv- och olästa böcker ända sedan februari. Jag läste i alla fall Nadifa Mohameds Förlo...