Vissa säger maffia, själva kallar de sig problemlösare.I områden där samhället sviker står andra beredda att ta sig an uppgiften att skipa rättvisa och utöva makt. Som familjen Al Asim.
Under mer än ett decennium har den prisbelönta journalisten Johanna Bäckström Lerneby följt familjen från Angered utanför Göteborg. Nu berättar hon om hur de kontrollerat en hel förort med 50 000 invånare. Och vad som händer när svenska myndigheter går samman för att försöka slå ut det som kallas det »parallella samhället«.
I detta omskakande reportage får vi följa familjen, de som drabbats av deras brott och myndigheternas jakt för att sätta dit dem - en gång för alla.
En väldigt bra och intressant bok som det var svårt att sluta lyssna på. Lite i klass med Klubben (som jag fortfarande inte begriper att den inte nominerades till, och vann, Augustpriset).
Men man blir ju helt galen. Mycket politiskt inkorrekt tänker jag: Men va faan, packa ihop hela klanen i ett chartrat plan och skicka iväg den dit den kom ifrån. Varför ska de få komma hit och terrorisera? Världen är full av människor i nöd. Människor som inte önskar annat än att få en chans att skapa sig ett anständigt liv. Människor som skulle göra allt för att bidra på ett positivt sätt i samhället. Ta hit dem i stället! Alla har kanske inte så stora möjligheter att få till det i första led, men det brukar lösa sig i andra. Men de här!?! Det är ju ingen som ens försöker med något annat än att terrorisera och bryta svensk lag, ens i tredje led. I Sverige, som är en rättsstat med en välfungerande statsmakt och jämställdhet inskriven i lagen finns det ingen plats för klansamhällen och hederskultur. Vill man leva så får man åka någonstans där ett sådant samhälle råder. Den är ett hån, rent av ett brott, mot alla de människor de drabbar, framförallt de invandrare som kämpar för att skapa sig ett liv här och mot fördomar och alla offer för hederskultur, att låta sådana här människor vara kvar. Iväg med dem, och packa med den förbannade advokaten också!
(Ja, jag sa ju att det var politiskt inkorrekt!)
Boken nominerades till Augustpriset i höstas och passar därmed in i Förkovran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar