Efter att den äldsta sonen gått genom isen under en skridskotur blir inget sig likt i den lantbrukarfamilj som den här romanen utspelas i. Föräldrarna hanterar sin sorg genom att vända sig till sin tro, och deras dotter Jas som är romanens berättare dras med i sina föräldrars grubblerier kring synd, skuld och det straff Gud tilldelat dem.
Jas har ett alldeles eget sätt att se på världen, och när hennes tankar lämnas oventilerade blir de mörka och oroande. För henne tycks det som hänt bero på att hon en gång bad till Gud att ta brodern istället för hennes kanin, när hon förstod att kaninens öde var att hamna på julbordet. Och för varje dag som går blir hennes föreställningar om människor, djur och Gud alltmer absurda.
Jag har haft ögonen på den här boken alltsedan den tilldelades Internationella Bookerpriset i höstas - världslitteratur intresserar mig, som bekant. Den släpptes på svenska redan i januari och har väl varit en av vinterns mest omtalade böcker. Genom min Tranan-prenumeration fick jag den rätt omgående och - hör och häpna - läste den också relativt snart, i februari.
Det är en stark och oerhört berörande berättelse. En bladvändare som tarvar många pauser - om man kan uttrycka sig så paradoxalt. Mycket bra, läs den!
Rijneveld är själv uppvuxen i en reformert jordbrukarfamilj i södra Nederländerna. Hen är 29 år och det här är hens debut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar