I Göteborg förbereds en stor retrospektiv över konstnären Gustav Beckers verk från 1980-talet och framåt. Vart psykologstudenten Rakel än vänder sig möter hon sin gåtfullt försvunna mammas ansikte på utställningsaffischen som är tapetserad över stan. I samma veva slungas Rakels pappa, förläggaren Martin Berg, in i en omtumlande livskris.
"Samlade verk" är en roman om djup kärlek, mångårig vänskap och konst i spänningsfältet mellan fiktion och sanning. Dessutom är det en storslagen Göteborgsskildring med moderniteten och klassresan som fond.
Jag lyssnade på den här boken, men av någon anledning kan jag inte hitta någon vettig ljudboksbild att lägga upp, så det får bli ovanstående.
Jag blev nyfiken på boken redan i somras - tror jag att det var - då den vecka ut och vecka in låg på SvDs boktopplista. När den sedan vann Augustpriset så tänkte jag att det var dags att komma till skott, men uppgifter om att den skulle vara långsam och tråkig i kombination med nära 30 timmars lyssningstid gjorde att jag sköt upp det hela. Men nu så! Eller snarare då. Jag lyssnade färdigt 10:e februari enligt Goodreads.
Nej, jag tyckte inte att den var varken tråkig eller långsam, verkligen inte. Sedan är det ju det där med tegelstenar generellt; det är lite trögt och det tar längre tid att läsa en bok om 600 sidor än att läsa tre om 200. Jag vet inte varför. Kanske blir det ett annat driv i en kortare bok.
Jag gillade den här boken. Det var fint att följa Martin genom livet, hans vänskap med Gustav alltifrån ungdomsåren, hans förhållande med den sedermera försvunna hustrun och så barnen. De är alla intressanta karaktärer, i synnerhet den försvunna hustrun/mamman. Det är sällan kvinnor beskrivs så, tycker jag, och beskrivs så utan något fördömande.
Bra inläst av Ludvig Josephson.
Som Augustprisvinnare passar boken in i utmaningen Förkovran.
Jag tycker verkligen om Ludvig Josephsons röst! Han läser ofta i Creepypodden som jag lyssnar på så fort nya avsnitt kommer :)
SvaraRaderaJa, det var en bra inläsare.
Raderatyckte mycket om att läsa denna, igenkänning för göteborgare
SvaraRaderaJa, den lever liksom kvar i en.
Radera