På väg

Jag ligger långt efter med att dokumentera vad jag läst. Den här avslutade jag i början av februari enligt Goodreads - där jag är en smula bättre på att uppdatera. 

Det är väldigt svårt att skriva om poesi, tycker jag. En diktsamling kan ju spreta väldigt. Somt tycker man om, annat berör en inte alls.

Jag läste några dikter av Heaney då när han fick Nobelpriset, sådana som trycktes i dagspressen. Jag minns att jag tyckte om dem. Men inte förrän nu har jag givit mig in på att läsa mer. 

Heaney skildrar Irland, land och hav, jordbruksmark och vild natur, människor och djur, nu och då. Minnet av det som var, av dem som var. Det vardagliga, det tunga arbetet, de som svalt, de som stred. Det som jorden bevarat, benknotorna och mossliken. Det är fint. 

VI

En morgon i Devon
fann jag en död mullvad
ännu pärlad av dagg.
Jag hade tänkt mig mullvaden

som ett kraftigt plogjärn
men där låg den
liten och kall
som skaftet på en mejsel

Man sa till mig "Blås,

blås undan pälsen på huvudet

De där små punkterna

var ögonen.

Och känn på skuldrorna."

Jag rörde vid små fjärran Penninska berg,

en fäll av gräs och korn

på väg söderut.

  (Sista delen i Bendrömmar)

Min bok är ett utrangerat biblioteksex och i hyllan väntar ytterligare två. Det ska bli fint att läsa dem, så småningom.

Boken passar in i Förkovran under 'Nobelpristagare'.