"... Men vad kan dikterna göra då? Tillåta oss att umgås med de döda, sa W H Auden, påminna oss om att glädjas en smula åt livet eller åtminstone uthärda lite bättre, hålla oss sällskap en stund."
Tua Forsström citerar W H Auden i sina anteckningar kring en förlust. Magiskt tänkande är en självklar överlevnadsstrategi i dikternas verklighet. Och vad gör man av kärleken som blev hemlös?
När Tua Forsström valdes in i Svenska Akademien så kände jag igen namnet, men hade inte läst henne. Jag tyckte väl att det kunde vara så dags när jag sprang på den här på biblioteket, där jag var på jakt efter mer lyrik att bekanta mig med.
Simma lätt simma fjäril simma smala armar svalka
vattenfärger simma ut mot fyren älskling simma hem
simma undervatten lätt i famnen simma eskimåkyssar
vattenkyssar vattengråt simma rakt i famnen snö i ansiktet
och håret och de små blåa husen och vulkanerna kära lätta
andetag simma underbart under vattenfallet svalt längs
bottnen simma glitterstorm långsamt Reykjavik regn och
ånga som drev simma undervattenstårar röda klänning
och blått simma fjäril fjärilsflicka fjärilskyss och skratta
Att säga något vettigt när det gäller lyrik är jag inte kapabel till, men Forsström var en trevlig bekantskap och dikten ovan är den jag tyckte bäst om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar