Ja, jag får väl ta mig i kragen och försöka komma ikapp igen med mina lästa böcker. När jag tidigare precis lyckats kämpa mig i kapp så följde de där tre veckorna med daglig övertid, en vecka hos mamma och slutligen covid med barnen här två veckor på raken. Det bara fanns ingen tid.
Äntligen har jag fått Ivar Lo-Johanssons Godnatt jord läst - eller snarare lyssnad på. Jag har haft den på läslistan i decennier. 20 april anger Goodreads. Det var min födelsedag. Jag minns att jag jobbade på covidavdelningen då, så hur jag orkade lyssna klart vete fanken.
Godnatt, jord (1933) fick det sociala mörker som omgav statarna, vårt lantarbetarproletariat, att rämna. I dess obarmhärtiga ljus kunde man äntligen se hur stort förtrycket och armodet var. Rykande av verklighet skildrar romanen statarnas liv på ett gods i Sörmland – vardagsslit och fattigmiljöer, kuvad längtan och okomplicerad glädje. Ur det myllrande kollektivet framträder en rad enskilda människoöden med förunderlig närhet. Omkring dem alla doftar det sörmländska landskapet, lummigt av ekar, prunkande av vallmo. Den var 30–talets första statarroman.
Godnatt, jord är också den första och stilbildande av arbetarförfattarnas självbiografiska romaner – en berättelse om barndomens oändliga äventyr och ungdomens revolt. Godnatt, jord är både som socialt dokument och förblivande dikt en av de viktigaste böckerna från förra århundrade.
Jo, visst var den bra, men kanske inte den jag tyckt bäst om av de klassiska arbetarskildringarna. Väldigt glad att ha läst den är jag dock.
Passar in i min utmaning Förkovran under 'Svenska klassiker'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar