Buddenbrooks

"Vad är det. Vad - är det..."
"Ja för knävelen, c'est la question, ma très chère demoiselle!"
Konsulinnan Buddenbrook, bredvid sin svärmor på den raka, vitmålade och med ett gyllene lejonhuvud prydda soffan med ljusgul klädsel, kastade en blick på sin make, som satt i en karmstol intill henne, och hjälpte nu sin lilla dotter, som farfadern framme vid fönstret höll i knät, på traven. 
"Tony" sade hon, "jag tror, att Gud -" och lilla Antonie, åtta år och spensligt byggd, i klänning av tunt lite vattrat siden, med det söta blonda huvudet en aning bortvänt från farfaderns ansikte, blickade med sina gråblå ögon ansträngt grubblande och oseende ut i rummet, upprepade än en gång: "Vad är det" sade därefter långsamt: "Jag tror, att Gud", tillade raskt med klarnande uppsyn: "haver skapat mig och alla varelser"...

Så inleds Buddenbrooks av Thomas Mann. Boken kom ut 1901 och Mann fick Nobelpriset 1929.

Romanen skildrar en familjs utveckling under fyra generationer från köpmän till konstnärer. Den utspelas i Lübeck, den gamla hansastaden, som här lever upp med sin hamn, sina gator, torg och idylliska omgivningar. Thomas Mann härstammade själv från en gammal köpmanssläkt i Lübeck och hans roman bygger i stor utsträckning på hans egna upplevelser. Den smärtsamma slitning som han hade känt inom sig mellan faderns trygga borgerlighet och moderns konstnärstemperament speglas i bokens konflikt mellan livskraftiga vardagsmänniskor och ömtåliga konstnärsnaturer. 

Jag får en känsla av att jag har uppfattat boken annorlunda än andra som skrivit om den. För mig är det Tony och hennes utveckling navet i boken, med de andra huvudpersonerna som ekrar runt om. Hon verkar initialt ganska korkad, och ser på sig själv som "en gås", men visar sig sedermera kunna klara en hel del och sannolikt hade hon kunnat axla en betydande roll inom familjeföretaget om hon givits möjligheter på samma villkor som männen och inte tvingats in ett äktenskap men en man som hon tycker är rent osmaklig och otroligt löjlig. Hon är för övrigt den enda som egentligen genomskådar honom när han kommer till familjen och ställer sig in. Att Tony, som högborgelig kvinna på den tiden, skiljer sig inte bara en utan två gånger, första gången förvisso med familjens stöd, men andra genom att sätta ner foten och ta saken i egna händer tycker jag är rent imponerande. Ibland får jag lite Austen-känsla, även om ingenting av happily ever after finns i Buddenbrooks. Stundomvis är den också rätt dråplig. 

Jag borde verkligen läsa både Bergtagen och Doktor Faustus också.

Ulrika Wallenström har blivit mycket prisad för sin nyöversättning från 2005. Hon har även översatt de två ovan nämnda romanerna.