söndag 20 januari 2019

En smakebit på søndag - Slaget om Troja och Jobs bok


Igår bar jag in ved så nu är nischen bredvid kakelugnen fylld. Det är lite knöligt med värmen här i huset, varmt och skönt på övervåningen, men om vintrarna ofta bara 16° på nedervåningen, i alla fall i köket, som är det kallaste rummet. Nu eldar jag i både kakelugn och vedspis och det börjar kännas rätt ok.

Idag utgår smakebiten från Mari på Flukten fa virkeligheten. Där kan du hitta fler smakbitar.

Jag har valt två teman för 2019, Bibeln och Grekland. Min ambition är att läsa något kopplat till Grekland och åtminstone en bok ur Bibeln varje månad. Denna helg har jag tagit itu med bägge.

Här gjorde Fröken en paus och min lekkamrat Dimitra kunde inte bärga sig.
"Fröken, varför var grekerna så grymma? Varför skulle de ge sig på trojanernas fruar och döttrar?"
Fröken gjorde en avvärjande gest.
"Inte för att njuta i kvinnornas famn utan för att förödmjuka deras män. Så gjorde man då och så gör man än. Kvinnans kropp är fältet där männen krossar varandras heder och ära"
"Jag är fjorton år och min kropp är inte ett fält. Min kropp är jag."
Fröken såg förvångat på henne. 
"Jag hoppas att du aldrig glömmer det" sa hon.

Sidan 33



Men visheten, var finns den?
Var är den plats där insikten bor?
Människan vet inte vägen till den,
man finner den inte i de levandes land.
”Den är inte hos mig”, säger Djupet,
och Havet säger: ”Här finns den inte.”
Den kan inte köpas för guld,
inte betalas med silver,
den förvärvas inte med guld från Ofir,
med dyrbar onyx och safir.
Varken guld eller glas kan mäta sig med den,
den byter man inte mot gyllene klenoder,
än mindre då mot kristall och koraller.
Att äga visheten är mer än att äga pärlor.
Nubisk topas kan inte mäta sig med den,
den kan inte köpas med renaste guld.

Job 28:12-19

Illustration: Doré

16 kommentarer:

  1. Har faktiskt inte läst något av Kallifatides. Bibeln har jag börjat på många gånger, men jag stupar alltid på uppräkningen där i början, när alla, typ, 1000-åringarnas barn ska presenteras.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis där jag också alltid har stupat. Nu har jag bestämt mig för att läsa en bok här och där och strunta i uppräkningarna. Hela vår kultur vilar dock på Bibeln. Känns lite konstigt att inte ha läst den.
      Och Kallifatides är absolut läsvard. Jag tycker mycket om honom.

      Radera
  2. Det var et veldig stilig tema for 2019. Jeg liker å lese i Bibelen og jeg liker å lese om Hellas. Jeg er akkurat ferdig med Circe av Madeline Miller. Det er en helt ny tolkning av historien om gudinnen Circe. Den anbefales!
    Ha en riktig fin søndagskveld!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tipset, den ska jag skriva upp!
      Det samma önskar jag dig!

      Radera
  3. Jag läste nyligen Kalifatides bok om sitt åldrande. Den var lite deppig. Tror denna bok är starkare med mer karaktär. Bibeln får stå och damma vidare. Tack för smakbitar, trevlig söndagsafton

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den har jag inte läst, det skulla jag nog vilja, trots depp. Jag är ju trots allt geriatriker, så det känns som att det kan passa. Mina Biblar står faktiskt också och dammar. En kan jag inte hitta och min mormors mors konfirmationsbibel med frakturstil står i hyllan. Frakturstil är ju halvt oläsligt. Jag läser på datorn istället :)
      Trevlig söndagskväll du med!

      Radera
  4. Inte läst något av Kallifatides... och bibeln, ja det var väl att läsa i lite här och där under konfirmationen för sådär evigheter sedan. Därefter bara använt den som typ "uppslagsverk" när något skall kollas upp, senast tror jag bestämt att det var någon slags varelse i en novell av H P Lovecraft som var anledningen, mystisk anledning inte sant? :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, ja men det är ju DET som är grejen lite. Hela vår kultur vilar på Bibeln - även sådant som H P Lovecraft. Jag känner att jag absolut vill ha den grunden för att förstå såväl litteratur och konst som historia och samhälle, mm mm, lite bättre.

      Radera
  5. Kalifatets är bra, inte läst denna.

    SvaraRadera
  6. Spännande teman du valt. Läst annat av Kallifatides och gillat, den här har jag funderat lite på, få se om jag läser den. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju det där med tid och alla travar med andra böcker man också funderar på :)

      Radera
  7. Det var en närmast osannolikt klok fjortonåring i Kallifatides bok. Job tycker jag är lite svår att ta till sig. Han drabbas så fruktansvärt av de saker Satan (med Guds medgivande!) utsätter honom för, men till vilken nytta? För att lära honom ödmjukhet? Han var redan en ödmjuk hand. Job är nog den av Bibelns böcker jag har svårast för.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I vissa avseenden tror jag att man är klokare som barn än som vuxen, innan man fullt anammat den egna kulturens yttringar som något absolut, oomkullrunkeligt. Se till exempel på Hederskultursflickorna som revolterar.
      Ja, det är sant. Det är rätt osmakligt hur Gud och Satan liksom spelar med Job som insats. Men texten är vacker, på sitt sätt, och anges ju ibland i boklistor som en av de 100 bästa böckerna.

      Radera
    2. Det är framför allt detta att hans tio barn dödas, och så fixar Gud det genom att låta honom få nya barn. Men ett barn man mist kan aldrig ersättas med ett annat.

      Radera
    3. Nej, det är sant. Absolut! Hur skulle någonsin ett barn kunna ersättas med ett annat. Det är ju en individ man förlorar, inte "ett stycke avkomma". Dessutom är det ju inte bara Job som drabbas av Guds och Åklagarens tjäbbel. Och vilka är "Guds söner"?

      Radera

Tisdagstrion - Finland

  Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord . Veckans trio ska handla om Finland; finska författare eller Finland i handling.  Jag ...