söndag 21 juli 2019

En smakebit på søndag - Historien om två städer


Idag utgår smakebiten från Mari på bloggen Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av det du läser just nu, inga spoilers. Länkar till fler smakebitar finns i Maris blogg.

Just nu har jag hamnat i den där situationen, då jag har ett flertal böcker jag är sugen på att läsa, men inte riktigt lyckas bestämma mig och komma in i någon av dem. När jag skrev Helgfrågan i torsdags kväll trodde jag att jag skulle börja med Thoreaus Walden eller Moa Martinsons Kyrkbröllop, men det slutade efter mycket velande med Ringells God morgon. Och nu är jag i samma sits igen. Jag satt åter med Walden och Kyrkbröllop och velade och valde slutligen... Dickens. Något 20-tal sidor in i boken tänkte jag Nej men jag vill ju faktiskt läsa Walden. Walden kommer att vara min bok. Boken. Och så bytte jag. Låg och läste en stund innan jag somnade igår kväll. Och nu... borta! Boken är borta. Jag har letat överallt, under kuddarna, under madrassen, på golvet, under kommoden... Walden Är Borta. Jag misstänker att det är gårdstomten uppe i buan, han som snor mina snusdosor, som slunkit med hem och är den skyldige ;) Ibland tror jag att det inte är meningen att jag ska läsa Walden. Jag vet inte hur många gånger jag har börjat med den vid det här laget.

Jo, så nu har jag tagit upp Historien om två städer igen. Och Dickens går ju inte av för hackor, visst är det så. Men nog är det lite kymigt det där med Walden.

Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta. Det var visdomens tid, det var oförnuftets tid. Det var både trons och vantrons epok. Det var ljusets årstid och mörkrets årstid, hoppets vår och förtvivlans vinter. Allt låg framför oss och intet låg framför oss. Vi var alla på väg direkt till himlen - eller till det motsatta stället. Kort sagt, tidsperioden liknade så mycket nutiden, att några av de mest högröstade av dess beundrare hävdade, att den var enastående i världshistorien.

På Englands tron satt en kung med ett kraftigt käkparti och en drottning med ett fult ansikte. På Frankrikes tron satt en kung med ett kraftigt käkparti och en drottning med ett vackert ansikte. I båda länderna var det klart som dagen för de höga herrar, vilka rådde över brödfödan, att allt var bra som det var.

Det var i det Herrens år 1775.


Så lyder inledningen till Historien om två städer. Jag tycker att den är magnifik.



22 kommentarer:

  1. Men! Klart det är meningen att du ska läsa Walden! Håll hårt i den nästa gång. :D
    Dickens skulle jag vilja läsa mer av. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag måste. MÅSTE. Dickens är väldigt trevlig att läsa, men böckerna är ju riktiga tegelstenar - vilket jag som bekant drar mig en smula för. Försöker åtminstone klämma en per år. I fjol var det Pickwickklubben, året dessförinnan David Copperfield.

      Radera
  2. Trevligt med Dickens, länge sen jag läste. Walden har jag inte läst men det bör jag kanske göra någon gång......Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju det, man BORDE läsa Walden :)

      Radera
  3. jag håller med. det är en magnifik inledning. tack för smakebiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. En av de bästa jag sett faktiskt :)

      Radera
  4. Borta? Men så irriterande...
    Två städer tror jag sonen just läst. Eller ska läsa. Den ligger framme i alla fall ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul, hoppas att han gillar den :)

      Radera
  5. denna är jag nyfiken på, tack för smakbiten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Dickens är ju Dickens liksom :)

      Radera
  6. Jag tror inte att jag har läst hela den här, men utdrag vet jag med bestämdhet att jag har läst :)

    Så märkligt med boken. Kanske är det naturen som liksom har tagit tillbaka den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den kanske har vandrat in i Walden här :)

      Radera
  7. Tack för smakbiten. Den här har jag inte läst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske borde? Dickens är särdeles trevlig :)

      Radera
  8. Jag har nog inte läst Dickens men haft stor behållning av filmatiseringarna av hans berättelser. Tack för smakbit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hans berättelser är ju väldigt mustiga så jag kan tänka mig att de passar att filmatiseras. Jag har nog aldrig sett någon själv.

      Radera
  9. Skogsliv vid Walden har jag faktiskt läst, som en del i klassikerutmaningen, men jag föll väl inte direkt för den. Men du kanske tycker om den när Tomten har lämnat tillbaka den.

    Två städer har jag inte läst, men jag känner igen den fantastiska inledningen! Jag hade dock aldrig kunnat säga vilken bok den kom ifrån. Den boken MÅSTE jag läsa nån gång!

    [Och du! Här hittar du ju fantastiska meningar till Veckans mening :D]

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag minns att du läste Walden. Och att Vargnatt gjorde ett försök med den. Ska det då bara bli försök för min del också? :(
      Fast de här meningarna är ju begagnade nu. Och gör sig bäst som stycke tror jag. Jag får leta fram nya. Minns att jag markerade en (eller flera) i Nordisk fauna, men den har jag lämnat kvar i buan :(

      Radera
  10. Jag har faktiskt köpt några av Dickens böcker för att läsa om dem, men det har bara inte blivit av ännu. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också köpt på mig en hoper Dickens som jag inte riktigt kommit till skott med, bland annat Lilla Dorrit - som jag sedan upptäckte är del 2. Gah!

      Radera
  11. Vad mystiskt att boken försvann så där. Tack för smakbiten från Dickens. Känner igen igen citatet men har inte läs boken men andra böcker av honom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Flera verkar känna igen inledningen, men jag har aldrig hört den förut. Uppenbarligen är det inte bara jag som har fastnat för den :)

      Radera

Veckans mening - vecka 41

  Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord : En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna ...