söndag 1 september 2019

En smakebit på søndag - Granitmannen


Med knappa två timmar kvar på söndagen kommer min smakebit. Idag utgår den från Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av vad du läser just nu, inga spoilers.

Jag dristar mig att ta med tre snuttar av Granitmannen av Sirpa Kähkönen som jag valde för att Månadens språk för augusti var finska. Jag är inte riktigt färdig med den än. En fantastisk bok som jag är väldigt glad att jag fann på. Det är ju så med Månadens språk, man hittar så mycket bra som man aldrig annars hade hittat och fått glädjen att läsa. Kähkönen skriver vackert - även om just dessa snuttar inte är det bästa exemplet på det.

På en liten papperslapp stod helt enkelt: "Hur kunde du göra det? Tänk om jag den kvällen inte hade kunnat komma till det möte du bestämt på egen hand? Barnet skrek för sitt liv när jag kom fram. Vare du förbannad och förbannat vare också det ideal som du värdesätter högre än det starkaste mänskliga band. Hälsningar, din syster Mery. P.S. Låt oss hädanefter vara fullkomliga främlingar för varandra."

Det var en gång en vacker jungfru som hette Pravda, och i hennes panna glödde en röd stjärna som gav ljus åt de förtryckta. Men den elaka Krivda kom och stal den. Då vädjade Pravda till folket och de rättrogna unga drog ut i kamp mot Krivda och återbördade stjärnan, som nu åter sprider sanningens ljus över hela världen.

För säkerhets skull bestämde jag mig ändå för att aldrig mer nicka, skaka på huvudet eller överhuvudtaget gestikulera utan att tänka och överväga.


Året är 1922. Den frigivne krigsfången Ilya och hans hustru Klara påbörjar sin 60 mil långa skidtur mot Sankt Petersburg (Petrograd). De är fyllda av ungdomlig entusiasm och idealism – de tror att den nya Sovjetstaten är ett Utopia. Bakom sig lämnar de sitt språk och sina finska namn.

Men det är inget paradis som väntar dem, utan en bitter kamp för överlevnad i fattiga och eländiga boningar. De fryser och svälter och är illa sedda av ryssarna.

Så småningom får de en grupp vänner med olika bakgrund och förmågor som delar deras idealism och kamp för överlevnad. Tillsammans utgör de en liten tät, sammansvetsad krets.

2 kommentarer:

Bokslut april

  Jaha ja! Pruttdåligt som vanligt. Här är fullt av halv- och olästa böcker ända sedan februari. Jag läste i alla fall Nadifa Mohameds Förlo...