torsdag 19 september 2019

Hett i hyllan #19


Hett i hyllan utgår från Monika och är stadigt återkommande om torsdagarna. Om de där böckerna som stått i hyllan en halv evighet, men som förtjänar att dammas av.

Ursäkta spegling av mina händer och telefon!

Jag vill minnas att jag läste om den här boken och blev nyfiken, för att sedan återfinna den i bibliotekets hylla med utrangerade böcker. Jag lade omedelbums beslag på den, men inte sjutton har jag läst den än. 

Doktor Jean-Claude Romand var på åttiotalet en respekterad läkare, anställd som forskare vid WHO i Genève. Han bodde med hustru och två små barn i en välmående småstad innanför den franska gränsen. Han var en god familjefar, granne och vän. Ovanligt ödmjuk för att vara så framgångsrik: han ville sällan tala om sitt yrke och aldrig låta det inkräkta på privatlivet.
   
I hans liv likaväl som i andras fanns det förstås motgångar. Han körde i tentor när han studerade medicin. Senare föll hans svärfar i trappan och dog med sin svärson som enda vittne. Och så hade doktorn en älskarinna som gjorde slut, ett faktum som han anförtrodde åt sin bäste vän. Till sist fick han till råga på allt en lindrig form av cancer. Så långt såg allt ändå normalt ut för Jean-Claude Romand, en verklig person som ännu lever i Frankrike.

Men vintern 1993 inträffade tragedin som gjorde honom känd över hela landet: hans hus brann ner, hans fru och hans barn omkom, hans själv räddades i sista stund. Under samma dygn sköts hans gamla föräldrar, bosatta i närheten, kallblodigt ner.

Det visade sig snart att gärningsmannen var doktor Romand själv. Att han inte bara hade anstiftat mordbranden, utan också dessförinnan skjutit såväl sina föräldrar som sin fru och sina barn. Att han med denna (förmenta?) självmordshandling hade velat ”skydda” dem, såsom han hävdade senare i rätten, från sanningen som höll på att uppdagas: sanningen att han under hela sitt vuxna liv totalt hade bedragit omgivningen. Han blev aldrig färdig läkare, han hade ingen anställning, han levde på pengar som han hade lurat till sig av svärfadern och av älskarinnan och ägnade dagarna åt att irra omkring och att visa sig i WHO:s reception.

Av denna märkliga och fasansfulla historia har Emmanuel Carrère gjort en bok, delvis byggd på den korrespondens han haft med den fängslade Romand och på intrycken från rättegången som han övervakade åt en tidning.

Låter onekligen fascinerande. Jag borde verkligen ta och läsa den snart.


10 kommentarer:

  1. Den känner jag inte till men den låter intressant!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att den kan vara riktigt bra.

      Radera
  2. Känner inte till denna, men den låter ju spännande och intressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror verkligen att den är det. Jag inser att jag blir väldigt fascinerad av människor som kommer undan som läkare, piloter och dylikt, men som inte är det. Romand verkar visserligen inte ha arbetat som läkare, men det finns ju sådana också.

      Radera
  3. Den har jag läst, men det var länge sedan. Jag har för mig att jag tyckte att den var rätt bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk, det är nästan alltid just du som har läst mina hyllvärmare :)

      Radera
  4. Det här låter verkligen som en bok jag borde läsa!

    SvaraRadera
  5. Jösses. Verkligheten överträffar dikten känns passande här

    SvaraRadera

TBR oktober

  Ja, det verkar ju som jag faktiskt kommer iväg till Bali, trots allt. Sedan i juli, någon gång, har jag varit övertygad om att passet inte...