söndag 27 juni 2021

En smakebit på søndag - För in de döda

 

Smakebiten utgår omväxlande från Betraktninger och Flukten fra virkeligheten och idag borde det vara den senare, men jag hittar inget inlägg där. Kanske har Mari fullt upp med att linda olvonkransar. Efter att snabbt ha tittat runt så ser jag att flera ändå bjuder på smakbitar, så då gör jag det jag med. Alltså: dela med dig en snutt av det du läser just nu, inga spoilers!

Det är i privata rum han tänker på sin hustru Elizabeth. Hon är ett töcken i hans medvetande nu, kjolar som sveper om ett hörn. Den sista morgonen i hennes liv tyckte han att hon följde efter honom när han gick hemifrån, tyckte sig se en skymt av hennes vita mössa. Han hade vänt sig om till hälften, sagt "gå och lägg dig igen" : men ingen var där. När han kom hem den kvällen var hennes käke uppbunden och det stod ljus vid hennes huvud och fötter.

Det dröjde bara ett år innan hans flickor dog av samma anledning. I sitt hus i Stepney förvarar han i en låst ask deras halsband av pärlor och korall, Annes läxböcker med hennes latinövningar. Och i förrådet, där de förvarar sina maskeradkläder till jul har han fortfarande vingarna av påfågelfjädrar som Grace bar i församlingens julspel. Efter spelet gick hon uppför trappan, fortfarande i sina vingar; frosten gnistrade i fönstret. Jag skall be mina böner, sade hon : hon gick ifrån honom, skrudad i sina fjädrar, och slukades av mörkret.

Och nu faller natten över Austin Friars. Låsreglar knäpper, nyckeln i låset klickar, den starka kedjan över dörrarna rasslar och den stora bommen faller över porten. Drängen Dick Purser släpper ut vakthundarna. De kastar sig ut och rusar kring, de snappar efter månljuset, de lägger sig under fruktträden med huvudena på sina tassar och öron som det rycker i. När huset är tyst - när alla hans hus är tysta - då vandrar de döda i trapporna.


Mantels språk är helt magiskt. Men det tar tid att läsa, för det är lite som att läsa poesi. Det går inte att snabbkoda av texten, man måste l ä s a orden, man måste falla in i rytmen.

12 kommentarer:

  1. sett den fina filmatiseringen, boken oläst i hyllan, tack för påminnelsen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kanske skulle försöka titta på den när jag läst klart tredje delen - om jag hittar den på datorn.

      Radera
  2. Känner ju så klart till boken, men har än så länge inte känt mig lockad att läsa den. Generellt sett så har jag svårt för det som kallas poetiskt språk, men det där var ju inte så farligt 🙂

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte så mycket poetiskt språk som språk som tarvar att man närmar sig det som lyrik :)

      Radera
  3. Så tragisk smakbit. Men vacker. Har inte läst något av henne alls.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är mycket läsvärd - säger jag som bara läst en bok, ha ha!

      Radera
  4. Tack för smakbiten! Har inte läst någpt av författaren än fast jag har Wolf Hall i bokhyllan sedan länge...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tog väldigt lång tid för mig att komma till skott. Har haft mina två böcker i hyllan i åratal.

      Radera
  5. Inte läst de här böckerna, vet inte varför men inte riktigt lockats till att göra det, men det kan ju ändra sig för lite nyfiken är jag ;) tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland måste man vänta länge på att tillfället ska bli rätt.

      Radera
  6. Så sorgligt det låter. Men jag gillar titeln. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi är lyckligt lottade nu för tiden när de flesta av oss får leva tills vi blir gamla.

      Radera

Fem en fredag - vecka 38

 Fem en fredag utgår från elisamatilda och veckans frågor lyder: Vad gjorde du senast på en ö? Det måste ha varit våren 2018 (2019?) då jag...