Tisdagstrion - Kungligt

 

Tisdagstrion utgår från Helena på Ugglan & Boken och denna vecka är temat Kungligt i titel eller handling. 

Jag har försökt att tänka till lite extra för att hitta något som jag inte haft med förut och som inte "alla andra" lägger upp. Vi får se om jag lyckas. Jag har inte läst någon av böckerna än, men de finns på min att-läsa-lista.

Den danska beskrivningen är mycket bättre än den svenska, så jag väljer att klistra in den: 

En sommerdag i 1912 skyller en mahognikiste indeholdende et ualmindeligt velbevaret lig af en sømand op på den nordsjællandske kyst. Den bliver fundet af den tolvårige Malte, der holder ferie på det nærliggende pensionat, hvor han har selskab af blandt andre en skytsengel, stuepigen Oda og hendes tilbeder, hr. Sjarles, en verdensmand, der er kommet rejsende langvejsfra med mange store og tunge kufferter. I den lille by fornemmer man, at der er en forbindelse mellem den døde sømand og Krageslottet, hvor den ældgamle, lidt sære grønlandskfødte Aviaja bor. Men først da Aviaja dør, og der på hendes testamentlige foranledning bliver afholdt en messe til minde for hende og den døde sømand, løfter romanen sløret for sømandens eventyrlige historie og sande identitet.

Låter hur spännande som helst tycker jag och blir sugen på att rafsa fram den ur hyllan omedelbums. Ib Michael belönades med Danska Akeademiens stora pris 1994 och skulle därför passa in i min utmaning Prisat.

Nonsensprinsessans dagbok nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2019. Jag har baske mig inte sett eller hört talas om den i något annat sammanhang. Möjligen för att det är frågan om lyrik. 

Ett år av maniskt blänkande och änglaspel för gallerierna. Nonsensprinsessans dagbok är en berättelse om att leva med svår psykisk sjukdom, men framförallt en empirisk studie i inbillningens kraft. Om lyckan i att kunna byta svettiga, blå sjukhuslakan mot rent och skärt nonsens. Om sorgen över att även fantasins makt korrumperar. Eller om det svåra valet mellan den livs levande Döden och dödsdansen Livet? När tvångstankarna hackar nervsystemet, vem i hela hjärnan kan man lita på?

Jag tror faktiskt att jag måste försöka få tag på den här boken lite snart. Den finns inte på något av mina bibliotek.

Kung Leopolds Vålnad är den sanna berättelsen om ett av de största folkmorden i modern tid, men också historien om några få modiga män som vågar protestera och får omvärlden att reagera. Motståndet leder fram till 1900-talets första människorättsrörelse, där bland andra Mark Twain deltar.

Det är slutet av 1800-talet, den tid då Europas stater styckar upp Afrika mellan sig. Kung Leopld II av Beligen lägger för sin privata del beslag på det väldiga området kring Kongofloden. Den välkände upptäcksresanden Stanley är hans medsvurne. Enorma mängder gummi och elfenben skeppas från Kongo till Bryssel, folk och natur exploateras hänsynslöst och under tre decennier dör cirka tio miljoner människor i Kongo. 

Kung Leopolds vålnad : om girighet, terror och hjältemod i det koloniala Afrika har jag haft på läslistan väldigt länge. Dessutom finns den hos kära exet, så det skulle bara vara att åka dit och hämta den. MEN jag misstänker att den är alldeles fruktansvärt hemsk och jag är ju så förbålt känslig. Men vissa saker bara måste man tvinga sig till, som det enda man kan göra för ett (miljoner) offer, att höra hens ord, hens berättelse (även om den här är berättad av någon annan). Det är som med Förintelsen, berättelserna från Denis Mukweges Panzisjukhuset, Sofia Rapp Johansson, Black Lives Matter-historierna och berättelserna från människohandelns offer som jag läser om i Simon Häggströms böcker och hos Talita och intedinhora på Insta. Till exempel. Jag känner att det är min förbaskade skyldighet som medmänniska att lyssna.