torsdag 22 november 2018

1984


Om den ständigt pågående striden mellan de tre staterna Eurasien, Ostasien och Oceanien. Kriget upphör aldrig men konstellationerna ändras fortlöpande. Via den ständigt vakande teleskärmen hålls invånarna uppdaterade om vem som är fienden för dagen.

Överallt i Flygbas Ett, som tidigare hette England, möter man bilden av Storebror, Oceaniens ledare. Han och partiets valspråk är: Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.

Ja men, något så fasansfullt otäck! Så långt från feelgood man någonsin kan komma. Den som önskar lyckliga slut göre sig icke besvär. Och i ett land, där en femtedel av den röstberättigade befolkningen röstar på ett parti vars företrädare öppet uttalar sig antidemokratiskt och mot pressfrihet och mänskliga rättigheter, så får åtminstone jag lätta panikkänslor. Otroligt bra.

Ytterligare en bok jag missat att skriva om - tänk, jag tycker att jag minns så väl hur jag formulerade mig om den. Det var en av böckerna i läsutmaningen 6 klassiker på 6 månader, och jag lyssnade på den redan i slutet av maj (!). Och ytterligare en som det känns lite kymigt att jag inte läst förrän nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Veckans kulturfråga - vecka 47

  Passar på och svarar på Enligt O s kulturfråga för veckan medan jag tar paus i städningen Vilken av de böcker som tilldelats Augustpriset ...