tisdag 20 november 2018

Stenblödning


Så här skriver Elisabet Wallin i Stockholms nya tidning:

Huvudpersonen är tuaregen Asouf, numera en gammal man. Han har tillbringat hela sitt liv i öknen, och vallar nu sina getter i wadin, den uttorkade flodfåran. Han har vuxit upp ensam med sin mor och far, inte i någon grupp eller i något samhälle. Sedan barnsben skyr han följaktligen också andra människor. Även de passerande handelskaravanerna, med vilka han måste utbyta varor för att överleva, närmar han sig endast motvilligt.

Helt kan han dock inte undvika andra människor. Han blir av landets myndigheter uppmanad att vakta de fornlämningar som finns utmejslade och målade på ökenklipporna i det område där han håller sina djur. De turister som kommer för att beskåda sevärdheterna är vördnadsfulla och stillsamma. Men en dag möter han två män som har andra avsikter. De vill ha något av honom, och kräver sin rätt oavsett om han vill ge dem det eller ej.

Stenblödning är en poetisk berättelse som tangerar det mytiska. Med målande vackert språk beskriver al–Koni livet i öknen. Kargheten, närheten till djuren. De inflätade citaten ur Koranen och Bibeln, fungerar som övergångar, förtydliganden. Historien utmynnar i en civilisationskritik och betraktelse över människans ondska parat med dumhet; den farligaste av kombinationer. Stenblödning är en läsupplevelse, för sitt språk, sitt innehåll och sin visdoms skull.

En underbar bok, vacker men också hemsk, med inslag av magisk realism - som jag är väldigt förtjust i. Jag är också otroligt fascinerad av tuareger, och vill gärna lära mig mer om folket, men just i denna bok framkommer egentligen inte så mycket om deras liv och kultur eftersom huvudpersonen Assouf lever en eremitliknande tillvaro. Vad jag vet så är det endast denna och Guldsand av al-Konis böcker som finns översatta till svenska. Guldsand ska jag se till att låna från biblioteket, sedan får det bli översättningar på engelska eller tyska - eller, kanske inte så många på tyska i mitt fall :) För mer vill jag definitivt läsa av al-Koni.


Ibrahim al-Koni iförd den för tuareger traditionella turbanen. Hos tuaregerna är det männen som är beslöjade. al-Koni bor numera i Schweiz, där han naturligtvis inte går klädd i blå turban, men ofta - att döma efter bilderna jag googlat fram - i en sådan här keps.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Veckans kulturfråga - vecka 47

  Passar på och svarar på Enligt O s kulturfråga för veckan medan jag tar paus i städningen Vilken av de böcker som tilldelats Augustpriset ...