lördag 1 februari 2020

Frankenstein i Bagdad


Eftersom jag inte lyckades skriva om en enda läst bok i januari - och dessutom har ett gäng odokumenterade kvar från december - så får jag väl försöka komma i kapp nu i februari. Det får bli lite från båda ändar, tänker jag, nylästa och gamla om vart annat.

Frankenstein i Bagdad var årets första lästa bok - en ljudbok blev den första - och jag läste den som e-bok. Jag är fortfarande förundrad över att det funkar så bra att läsa på telefonen.

Irak, 2005.
Skrothandlaren Hadi har sytt ihop ett lik av lösa kroppsdelar han samlat ihop längs de krigshärjade gatorna i det ockuperade Bagdad. Hans plan är att unna dessa oidentifierade människor en begravning de annars inte skulle få.

Men en dag försvinner liket, och en våg av kusliga mord börjar sprida sig över staden. Människor berättar om ett fruktansvärt monster som tar över gatorna om natten. Det verkar vara ute efter hämnd.

Ahmed Saadawis internationellt uppmärksammade roman Frankenstein i Bagdad är lika mycket rysare som den är en djupt realistisk – och humoristisk – skildring av en vardag som på många sätt ter sig mer overklig än romanens övernaturliga inslag. Författaren själv betraktar den som sitt manifest mot krig.

Jag hade med ett utdrag ur den i En smakebit på søndag, vilket jag nästan ångrar. Stycket var kanske väl makabert, lösryckt ur sitt sammanhang, men jag är så van vid att de flesta bokbloggare "omkring" mig läser blodiga deckare och skräck så det står härliga till, tokhyllar 1793 (som jag fortfarande mår illa av) och att det är jag som är den känsliga, så inte trodde jag att det skulle bli sådana reaktioner.

Mustig skröna eller kanske magisk realism, så skulle jag vilja beskriva boken. Och vissa likheter kan jag se med Sorokin rent genremässigt. Och kanske är detta ändå min favoritgenre. En av dem, i alla fall. Jag brukar inte betygsätta böckerna jag läser, men den här skulle definitivt få fem små havsmonster om jag så hade gjort. Det är en helt fantastisk bok och jag är övertygad om att den kommer att vara med i min topp 10 för 2020.

Boken vann International Prize for Arabic Fiction 2014 och var shortlisted för International Man Booker Prize 2018.

Saadawi uppträder på Kulturhuset 6 februari och på Karavan salong 9 februari. Hade jag bott kvar i Stockholm så hade jag garanterat ilat dit.



Översättaren heter Jonathan Morén och han har - så långt jag kan bedöma - utfört sitt arbete med bravur.

Morén läser arabisk poesi. Bild snodd från Karavans FB-sida

Morén verkar vara en kul typ. Läs gärna intervjun med honom som Månadens översättare i Överättarsektionen. Jag rekommenderar i synnerhet svaret på: Finns det något fantastiskt bra ord i källspråket som du tycker fattas i svenskan? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

TBR oktober

  Ja, det verkar ju som jag faktiskt kommer iväg till Bali, trots allt. Sedan i juli, någon gång, har jag varit övertygad om att passet inte...