The War of the Worlds

H. G. Wells chockerade världen med sina fasansfulla marsianska varelser som invaderade jorden och satte skräck i invånarna i England. Med naiv förvåning och nyfikenhet närmar sig människorna i den lilla staden Woking de främmande cylindrar som landat i landskapet då helt ovetandes om den förödelse som skulle komma

Som en de första författarna som på allvar hävdade att vi inte var ensamma i universum, gjorde H. G. Wells sensation med boken i slutet av 1800-talet.

Boken fanns inte inläst på svenska på Storytel, så det fick bli på engelska. 

Jo, nog är det här en klassiker alltid. Fast allra mest klassiskt är kanske Orson Welles radiobearbetning av boken, som orsakade sådan tumult, då många lyssnare trodde att det var på riktigt och flydde för sina liv. Åtminstone ett par filmatiseringar är gjorda som bygger på denna incident och det var på så sätt jag för första gången kom i kontakt med Världarnas krig, i min ungdom. Jag kom in i slutet av filmen och undrade vad i herrans namn det handlade om, och pappa berättade. Som ung vuxen lyssnade jag mycket på Jeff Waynes musikalversion - jo då, en dubbel-LP - med Richard Burton som berättarröst och Phil Lynott - gudbevars - i en av rollerna. Rätt häftig musik. Uuuuu-laa... Men nu först har jag alltså lyssnat på boken, som ingår i min utmaning Förkovran. Och Richard Burton hade ju gärna fått vara inläsare till den också. Vilken röst!

Faktiskt blev jag en smula besviken, måste jag tillstå fast det bär mig en smula emot. Åtminstone första delen tyckte jag var väl teknisk och rätt tråkig. Kanske hade det tekniska detaljerna varit väldigt fascinerande om jag lyssnat med 1800-talsöron, men dem ska jag erkänna att jag inte hade på mig. Kanske hade den gjort sig bättre som pappersbok.

Men nog är det fascinerande att boken skrevs för över 120 år sedan, och nog är jag väldigt glad över att nu ha "läst" den. Jag önskar det absolut inte ogjort.