Kort brev till långt farväl

Kort brev till långt farväl är som ett kärleksbrev till Amerika, där berättaren rör sig genom USA för att komma ifrån sin hustru Judith, efter att deras äktenskap har kollapsat. Han driver per tåg, buss och flyg på flykt från henne och sig själv. Snart upptäcker han att Judith följer honom som en skugga, och de rör sig som i cirklar, inte bara i medvetandet utan också i verkligheten. Till slut möts de och ett slags uppgörelse blir oundviklig.

Nej, jag förstår mig inte på det här. Vad är det för människor? Ska de vara på riktigt? Ingen av dem har någon enda egenskap, säger eller tänker någon enda mening som jag kan känna igen mig i. Vad handlar det om? Vad går det ut på? Trots att huvudpersonen är en komplex och komplicerad person med djupa tankar, så känns han så platt, så tom. Och 'barnet', som faktiskt har ett namn, kallas genomgående bara 'barnet'. Om det åtminstone hade varit 'flickan'.

"som ett kärleksbrev till Amerika". Är det där skon klämmer? Jag tycker inte om Amerika - eller snarare USA - och det finns heller ingenting i boken som tilltalar mig. Jag förstår mig lika lite på USA som jag förstår mig på den här boken.

Att boken, och därmed översättningen, är rätt gammal märks också på en del ord: blue jeans, fjäderboll, färg-tv, mjältsjuka... Men alltså, sa man verkligen blue jeans, fjäderboll och mjältsjuka ens 1975? Inte jag i alla fall.

Boken läste jag för min utmaning Förkovran, som en av tre böcker av senaste årets Nobelpristagare (Gah! HUR ska jag orka ta mig igenom de andra två; jag hoppas verkligen att de är bättre än denna)