Jag är Adua

I Jag är Adua får vi följa tre personer som lämnar Somalia för Italien under tre olika historiska perioder: den italienska kolonialismen, Somalia på 1970-talet och nutiden, då Medelhavet har förvandlats till en grav under öppen himmel.
Zoppe lockas till Rom för att arbeta som tolk under trettiotalet och blir ett verktyg i Mussolinis imperiebyggnad italienska Östafrika. På sjuttiotalet flyr hans dotter Adua den socialistiska diktaturen i Somalia till Rom med drömmar om att bli filmstjärna, en ny Marilyn Monroe. Men villkoren för en svart kvinna i den tidens italienska filmindustri är hårda, och efter illa betalda roller i mjukporrfilmer som bryter ner hennes själ och kropp fastnar hon i Rom och åldras i ensamhet och självförakt. I en kombination av barmhärtighet och behov av närhet och uppskattning gifter hon sig med Titanic, en mycket ung somalier som kommit illegalt i gummibåt över Medelhavet.
Jag är Adua är en högaktuell roman som sätter frågor om migration, rasism, tillhörighet och identitet på sin spets.

Jag läste den här boken i januari då månadens språk var italienska.

Igiaba Scego föddes i Rom av Somaliska föräldrar 1974. Vad jag lyckats få fram så är detta den enda bok av henne som finns översatt till svenska. Hon har däremot skrivit en artikel om flyktingarna som kommer över Medelhavet, Det är ingen tragedi, det är dråp, som publicerades på DN 2015. Jag kommer själv inte in där, men här finns den om någon vill läsa.

En mörk och mycket sorglig berättelse, där en liten del av historian i taget finner sin förklaring. Riktigt bra, rekommenderas!

Jag hade en snutt av den med i En smakebit på søndag, som förvisso inte är helt representativ, då merparten av romanen utspelar sig i Italien, fjärran från lejon och hyenor :)