Nu har jag lyssnat på sista delen, Dödsängeln, i Johan Rundbergs fantastiska serie om Månvind & Hoff. Det något otippade deckarparet barnhemsflickan Mika och konstapel Valdemar Hoff löser brott i 1800-talets Stockholm. Jag hade lätt kunnat klämma dem alla på raken, men jag ville suga lite på det. De första delarna klämde jag i november respektive december.
Det här är riktigt, riktigt bra, spännande och fantasifullt med fina karaktärer och miljöbeskrivningar och ett socialt patos. Hade jag varit barn hade nog Mika blivit lite av en idol, en förebild, och den något trasige Valdemar Hoff är det också väldigt lätt att ta till sitt hjärta. Rundberg är så värd sitt Augustpris. Jag tyckte också mycket om inläsningen av Olof Wretling.
Nu måste jag bara få min lilla Nasse att lyssna på serien. Jag är säker på att hon kommer att tycka om den, hon är bara lite trög när det gäller introduktion av nytt. Hon fastnar gärna i sina favoriter och lyssnar på dem om och om och om igen.
En natt söks Mika upp av en medlem i det kriminella gänget Flickorna, som vill visa ett makabert fynd. Samtidigt ber Valdemar Hoff om hjälp med ett annat fall, en flicka från de fina kvarteren har anmälts försvunnen av sina föräldrar, men går föräldrarna att lita på? Flickans rum ser iordningställt ut, som om de döljer något. På något märkligt sätt verkar allt hänga ihop. De båda händelserna pekar på en fruktansvärd hemlighet som länge varit dold. Snaran dras åt kring Mika och Valdemar när de ställs inför det största olösta mordfallet i stadens historia. Samtidigt fortsätter Mikas jakt på att ta reda på vem hon egentligen är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar