Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken. Temat denna vecka är: Frukt eller bär (i titel, handling eller på omslag).
Står i hyllan, men jag har inte läst den än.
Esaias Tegnér var 56 år och stod på krönet av sin bana när han 1834 förälskade sig huvudlöst i den mer än trettio år yngre Emili Selldén. Han var nationalskald, biskop, riksdagsledamot, en av De Aderton och liderlig som få. Stewe Claesons porträtt av den åldrande mannens lidelse och leda är varmt och präglat av en förstående humor. Sällan har vi kommit skaparen av Det eviga och Fritiofs saga så nära som här.
Sex år senare sitter han på hospital i nordtyska Schleswig och botar en djup depression. Det är mellan dessa stationer som berättelsen växlar. Det är inte lätt att vara poet. Eller biskop. Eller medelålders man.
Körsbärslandet läste jag för några år sedan och jag minns den som riktigt bra. Stor sensation och mest sålda i Tyskland det året den kom ut.
Med torr humor, vass blick och träffsäkra formuleringar väver Dörte Hansen i Körsbärslandet en historia som utspelar sig i det natursköna och pittoreska Olland, söder om Hamburg. Här kantas flodstränderna av fruktträd och stora korsvirkeshus, plattyskan regerar och traditionerna väger tungt. Och här utspelar sig en historia som kryper in under huden på läsaren och stannar kvar länge.
Dörte Hansen flätar skickligt ihop livets mörka och ljusa sidor. I botten på Körsbärslandet ligger en nattsvart flykt undan krig och en skildring av den rotlösa sorg man som flykting bär med sig resten av livet. Här finns en svärmor som drivs till själsligt fördärv av sin svärdotter och en mor som överger sitt barn. Men här finns lika många ljusa trådar som lyser upp berättelsen och som lockar till skratt. Inte minst i Dörte Hansens sätt att berätta sin historia. Med knastertorr humor skildrar hon egensinniga, kantiga karaktärer. Hon målar upp komiska krockar när oförstående stadsbor möter motsträviga bönder och hon dissekerar humoristiskt Hamburgs hipsterföräldrar.
Den här har jag varken läst eller har väntande i hyllan, men det känns som en sådan där bok som jag bör ta mig an framöver.
Det här är berättelsen om Jeanette, adopterad och uppfostrad som vore hon en av Guds utvalda i en strängt religiös, frikyrklig arbetarfamilj i norra England. Hon verkar vara förutbestämd att bli missionär, och redan vid unga år är hon en framgångsrik väckelsepredikant. Men 16 år gammal möter hon en annan flicka, och eftersom varken kärlek eller sex ingår i den utstakade planen så tvingas Jeanette lämna kyrkan, hemmet och familjen för att kunna leva med den hon älskar.
Oj ytterligare en som har med Winterson
SvaraRaderaJa, det var väldigt vad många vi blev. Trodde att alla skulle ha med Vredens druvor och många Hjortronlandet, så jag undvek dem för att få lite variation - trodde jag, ha ha
RaderaTegnér är jag "bekant" med, har en tjock bok i hyllan, denna blir jag nyfiken på.
SvaraRaderaJa, jag är också riktigt sugen, tror att den kan vara riktigt bra, men det är ju det där med de andra tusen i läslistan, ha ha
RaderaWintersons bok vill jag läsa någon gång.
SvaraRaderaJag börjar känna mig rätt ensam om att inte ha med Winterson i min trio. Jag har inte ens läst henne 😲
SvaraRaderaNog har man väl förälskat sig i en och annan kvinna som är betydligt yngre. Man får akta sig så man inte skämmer ut sig. Se men inte röra :)
SvaraRaderaOj, oj, nu blir läslistan längre. Boken om Tegnér tänkte jag mycket på när den kom, men jag läste den aldrig. Och den tyska boken vill jag också läsa. Jag vet så få tyska kvinnliga författare.
SvaraRaderahar läst dina tre. jättebra
SvaraRaderaVill verkligen läsa Winterson efter din beskrivning av den! Och Körsbärslandet!
SvaraRaderaJag gillar verkligen Winterson! Och Körsbärslandet skriver jag upp.
SvaraRaderaWintersons bok gillar jag verkligen! Och de andra två har jag tänkt läsa - Rönndruvan glöder sedan hur många år sen som helst, och Körsbärslandet bara sedan något år :-)
SvaraRaderaDet finns annan frukt än apelsiner är den enda jag har läst, men har nog tänkt läsa Körsbärslandet sedan den kom ut.
SvaraRadera