lördag 30 november 2019

Ta hand om min mor


En mamma reser från den sydkoreanska landsbygden för att hälsa på sina barn i Seoul. På den myllrande tågstationen försvinner hon och familjen inleder ett desperat sökande - samtidigt som alla tvingas rannsaka sin relation till den försvunna kvinnan. Ta hand om min mor är både en autentisk roman om livet i Sydkorea och en stark familjeskildring. Den självuppoffrande mammans liv återberättas ur de olika familjemedlemmarnas perspektiv: den bortskämde äldste sonen, dottern vars karriär överskuggar allt annat och pappan som alltid tagit henne för given. Hemligheterna kryper fram i ljuset i takt med att saknaden och oron växer.

Det här är en jättefin berättelse, sorglig och tankeväckande, men också lite smårolig med en hel del oväntade vändningar, och faktiskt riktigt spännande på ett lågmält, inte alls thrillerliknande sätt. Och så tycker jag ju så mycket om att läsa "världslitteratur", böcker som skildrar länder och kulturer som skiljer sig en hel del från det västerländska.

Det som störde mig något var att ett par av "berättelserna" - mamman skildras, som sagt i baksidestexten, av olika personer - är skrivna i du-form. Det kändes rätt avigt. Och det var alltså inte som ett tilltal av mamman, när personen mindes henne, utan berättaren skildrades i du-form. Jag tror aldrig jag har sett det förut.

Månadens språk för november har varit koreanska. Tyvärr hann jag bara läsa den här. Jag hade flera som jag var riktigt sugen på.

1 kommentar:

  1. Och den här hann inte jag med. Jag läsa Han Kangs Den vita boken, och hade jag haft tid till en till, tror jag det hade blivit den här. Verkar bra!

    SvaraRadera

Räv och jag

  Catherine Raven bor för sig själv i ett ensligt beläget hus med blått tak i Montanas vildmark. Hon har varit ensam sedan hon var 15 år, då...