lördag 16 januari 2021

Granskogsfolk

 

Sverige kallas ibland för världens mest sekulariserade land. Medlemstalen i de religiösa församlingarna sjunker. Samtidigt söker sig allt fler svenskar ut i naturen för att hitta en plats för kontemplation. Är det så att det är ute i skog och mark som de avkristnade svenskarna möter det som en gång söktes i kyrkan? Är naturen svenskarnas nya religion och hur blev den i så fall det?

I Granskogsfolk tecknar David Thurfjell den svenska naturkärlekens religionshistoria, från fornnordiska föreställningar om en besjälad vildmark, via de katolska och lutherska periodernas folktro och troslära, till den moderna tidens exploatering och naturromantik. Det blir en berättelse om vår relation till den natur som vi älskar och är en del av, men som vi samtidigt ständigt söker dominera eller fjärma oss ifrån.


Den här boken var inte så populär som jag hade förväntat mig, utan mer akademisk och därmed inte helt lättillgänglig, men ack så intressant! Frågan som ska besvaras visar sig också vara ytterligt komplex - eller kanske snarare svaret är komplext. Här ryms sannerligen inte bara religionshistoria (kan förresten religionshistoria, eller någon gren av historia, någonsin vara frikopplad från all annan historia?) utan boken är i högsta grad tvärvetenskaplig. På Storytel är boken kategoriserad under Religion & spiritualitet. Så snålt! Så missvisande! Svenskarnas naturkärlek visar sig ha vuxit fram parallellt med, eller som en frukt av, industrialismens, religiositetens (religion som en personlig upplevelse i stället för ett yttre ramverk) och nationalromantikens framväxt. I synnerhet mot slutet, då Thurfjell börjar knyta ihop alla trådar, sitter jag nästintill andlös. Aha-upplevelserna är många, här följer ett par:

Thurfjell konstaterar att förindustrialismens människa inte ens behövde fatta de stora, mer existentiella beslut som vi idag måste fatta: Vad ska jag arbeta med? Var ska jag bo? Vem ska jag leva mitt liv med? Hur många barn ska jag ha? Själva grunden för det som är livet för oss. Lägg därpå alla tusentals beslut nutidsmänniskan måste fatta, högt och lågt, på daglig basis och... ja, det svindlar! Vilken oerhörd skillnad i livsbetingelse! Inte konstigt att folk blir utmattade skulle jag säga. 

Thurfjell konstaterar också att personliga djupupplevelser förefaller vara något allmänmänskligt. Troende människor uppfattar vanligen dessa upplevelser som en Gudsnärvaro. Det språk vi har för att beskriva de här upplevelserna är också religiöst färgat: nåd, helig, andlig etc. Men den som inte är troende och inte alls känner sig bekväm med religiösa termer, hur ska den personen kunna sätta ord på sina känslor, sin upplevelse? 


David Thurfjell, professor i religionsvetenskap


Boken är mycket skickligt inläst av Dan Kandell; den kan inte ha varit lätt och han måtte ha förberett sig otroligt väl. Med behaglig röst tar han sig lugnt och stadigt igenom texten, inte en felläsning, inte ett feluttal. Imponerade! 

Dan Kandell, skådespelare, regissör och författare


Jag läste boken för utmaningen Naturlig läsning. Även om den nu inte riktigt var som jag hade förväntat mig, mindre natur och mer historia-språk-filosofi-religion-mm, så tycker jag ändå att den kan passa in. 

2 kommentarer:

  1. Hej. Jag vill bara tacka för de fina orden om min inläsning av "Granskogsfolk". Detta gjorde mig väldigt glad. Och som du skriver var det en hel del förberedelser för den här inläsningen. Jag hade hjälp av en professor i svenska språket för att läsa in en del gammalsvensk text med korrekt uttal. Boken var ett nöje att läsa in, passade mig perfekt med tanke på att jag är intresserad av den akademiska frågeställningen. Tack än en gång för de fina orden. / Dan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men oj! Hur i all världen har du hittat hit? Väldigt oväntat, men kul :) Tack själv för upplevelsen! Allt gott!

      Radera

Bokslut februari

  Här finns den ursprungliga planen för februari, men hur blev det då? Det har varit överjävligt på jobbet och jag har jobbat över i princi...