Tobaksvägen

 

Detta är berättelsen om medlemmarna i familjen Lester. De tillhör det lägsta vita proletariatet i staten Georgia i USA. Familjefadern Jeeter har varken pengar eller vilja att skaffa sig regelbunden bärgning. Han orkar inte ta hand om den jord han skulle kunna odla och till staden och fabrikerna vill han inte resa. Men han talar ständigt om att han ska skaffa sig dragdjur och plog för att börja bruka jorden igen, men ingenting blir gjort. I stället lever Jeeter och hans hustru, tre barn och den gamla farmodern på svältgränsen och de är inte ens främmande för att stjäla maten för dagen. Elände, brand, stöld och mord är några av ingredienserna i denna skakande sociala samtidsroman.

Baksidestexten är en sanning med modifikation. Egentligen är det frågan om två hemmavarande barn, då den 11-åriga flickan har blivit bortgift med en äldre granne (!). Ett flertal mer eller mindre vuxna barn har räddat sig iväg till staden. Den 16-åriga hemmavarande pojken blir för övrigt bortgift med en kvinna på 40+ under bokens gång. Och mord är det väl inte riktigt frågan om, utan vållande till annans död. "Skakande sociala samtidsroman" får boken att låta som något som den inte är. Tobaksvägen är ganska dråplig, mitt i eländet och det bakomliggande allvaret. Vredens druvor - som gavs ut fem år senare, 1939 - skulle man kunna beteckna så, men knappast den här, även om den beskriver samma eländiga liv bland de fattiga under ungefär samma tid. 

Karaktärerna i boken är totalt oförmögna att ta vara på sig själva - de är lite som personerna man ser i Lyxfällan - och att anpassa sig efter tidens gång och rådande omständigheter. Jeeter Lester får mig att tänka på boken Vem snodde osten. Han är en av de där råttorna (eller var det möss?) som bara vägrar inse att det inte kommer någon mer ost, som kommer att vänta på den där osten tills han faller död ner. Det går inte att odla bomull på de där jordarna längre, de är totalt utsugna. Inte ens om någon skulle låna honom pengar till guano och bomullsfrön och låna honom en åsna, så kommer han kunna försörja sig på jorden. Alla har förstått det - utom Jeeter.

Nja, jag tyckte nog att boken var väl tjatig och jag hade rätt svårt att ta mig igenom den. Dessutom fattar jag inte varför engelskans farm alltid översätts med farm. Gård eller bondgård heter det väl på svenska. Och farma, som det tjatas om boken igenom, är det ett ord? Odla heter det väl. 

Boken var den pocketbok som lottades fram till De fyra årstiderna - sommar.