fredag 8 oktober 2021

Fem en fredag - vecka 40

Fem en fredag utgår från Elisa och veckans frågor gäller Känslostatus.

Hur mycket har du skrattat i veckan?
Betydligt mindre än jag brukar. Jag har mest förfasat mig. Kolleger som gödslar med bensodiazepiner, opioider för icke opioidkänslig smärta och PPI utan indikation (ja, ni får googla; jag är för trött just nu) och patienter som är missnöjda med a l l t, kräver hjälp - men vägrar följa en enda ordination som skulle förbättra deras situation.

När har du känt dig som sämst?
Varje morgon.

Vad har fått dig att byta humör?
Ett telefonsamtal med käraste x-et. Det hjälpte mig att få perspektiv och fick en stor tyngd att lätta från mina axlar. (Även om vi inte ska leva med varandra, så är han världens finaste)
Positiv respons från mina patienter.
Att se barnen komma nerspringande till carporten för att möta upp mig. Älskade barn! 

Vilken dag fick dig att längta till helg?
Alla. Det är tufft nu. Jag balanserar hela tiden på gränsen mot en ny utmattning, och efter en förkylning för ett par veckor sedan har jag inte återhämtat mig utan är halvt komatös.

Vad skulle du ge för betyg på veckan?
2

Jo men, det ljusnar ju där vid horisonten. Visst gör det?!

9 kommentarer:

  1. Skönt att barnen finns där.

    SvaraRadera
  2. jag förstår, en del säger tydligt att de vill fortsätta med sjukskrivning... perspektiv är jag dålig på

    SvaraRadera
  3. Du verkar jobba som läkare. Fick faktiskt googla alla "fackuttryck" i ditt första svar. Som läsare lär man sig alltid något nytt.
    Hoppas du klarar dig från att gå in i väggen igen. Positivt däremot är att du har ett så fint förhållande till ditt ex. Så ska det vara, om inte annat för barnens skull, men även för ditt eget.

    SvaraRadera
  4. Har man varit utmattad en gång så känner man igen symtomen. Då ska man verkligen ta sig i akt, så var rädd om dig!

    SvaraRadera
  5. Livet er alltid i endring, så det blir nok bedre tider om litt...

    SvaraRadera
  6. Men ujuj, att du jobbar i sjukvården förstår jag, och att läget där är bekymmersamt förstår jag. Jag förstår också att du får förståelse av xet och det kan jag också skriva under att jag fick efter skilsmässan. Nu har vi inte längre (efter sju år) så mycket kontakt, ibland kan jag sakna det för han var ju min bästa vän. Var försiktig, dra i handbromsen, inget är värt att du åker på en ny utmattning. Jag hade min första 1999 och den andra 2008 o efter den var jag en uttjänt förmåga i arbetslivet...Ta hand om dig!

    SvaraRadera
  7. Om du inte aktar dig så går du in i väggen, men kanske bloggen och ditt x kan hjälpa dig? Eller är du som så många andra rädda för att öppna dig, håller igen och skriver bara ytligt om hur kämpigt du har det. Jag är tvärtom, jag är nog överhuvudtaget ganska öppen av mig - på gott och ont. Jag gråter, skrattar, surar, skäller och är högljutt arg nästan varje dag. Vilket är bra, iaf för mig - tror jag!
    KRAM/Susie

    SvaraRadera
  8. Du får vara rädd om dig. Hoppas helgen är och varit skön!

    SvaraRadera

En smakebit på søndag - Neandertalmänniskan

  Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger . Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers! Nu var det länge sed...