Tisdagstrion - Frukt & bär

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord och denna vecka handlar det om:

Frukt och bär (på omslaget, i titeln eller i handlingen)

Martim är på flykt från en brottsplats. Han vandrar till fots mot Brasiliens torra och karga högland tills han en dag når fram till en avskilt belägen gård. På gården bor Vitória tillsammans med sin kusin Ermelinda – den ena rädd för att leva, den andra för att dö. Martim tar arbete som gårdskarl, och långsamt återges detaljerna kring hans brott och det liv han levt. Mötet med de två kvinnorna och naturen får honom att ompröva sig själv, men för var dag som går kryper den yttre världen närmare.

Den här står oläst i hyllan. Den låter riktigt spännande ju. Jag har inte läst Lispector, men har ytterligare en titel väntandes i hyllan.

Fikon på omslaget och lite grand i handlingen också. Jag läste den för ett par år sedan och tyckte så himla mycket om den. 

I det sena 1950-talets Jerusalem söker den unge bibelforskaren Shmuel nya vägar i livet efter att ha övergetts av sin flickvän och tappat lusten för studierna. Han tar anställning som assistent och samtalspartner hos Gershom Wald, en ärrad och sängliggande intellektuell som betalat ett högt pris för det han tror på. I huset finns även svärdottern Atalia, som mist sin man i självständighetskriget 1948. Atalia är lockande och avståndstagande på samma gång och Schmuel dras ohjälpligt till henne, trots att ett anställningsvillkor var att han inte skulle förälska sig. Parallellt med att hans besatthet tilltar fördjupas relationen mellan honom och Gershom och Shmuel ställs inför frågor som han måste finna svar på. Deras samtal får honom också att återuppta sina studier om förhållandet mellan Judas, förrädaren som kanske inte var en förrädare, och Jesus, som föll offer för sin egen övertygelse - och han finner i den historien ett starkt samband med vad som händer i det samtida Israel.

Den här står också oläst i hyllan och är en av dem som jag längtar alldeles förtvivlat efter att äntligen kunna få läsa. Berättelsens protagonist är ett fikonträd. Minsann!

It is 1974 on the island of Cyprus. Two teenagers, from opposite sides of a divided land, meet at a tavern in the city they both call home. The tavern is the only place that Kostas, who is Greek and Christian, and Defne, who is Turkish and Muslim, can meet, in secret, hidden beneath the blackened beams from which hang garlands of garlic, chilli peppers and wild herbs.

This is where one can find the best food in town, the best music, the best wine. But there is something else to the place: it makes one forget, even if for just a few hours, the world outside and its immoderate sorrows. In the centre of the tavern, growing through a cavity in the roof, is a fig tree.

Jag tänker också - helt ofint - lägga till två barnböcker som bonus. De handlar också om fikon respektive äpplen. Båda har alla tre barnen och deras ömma moder tyckt mycket om. 

Sydafrikanska Fiona Moodie har skrivit om hur jordsvinet Takado fixar en fikonfest för att fira sin kompis Nokos födelsedag. Om man tittar noga så kan man se ett flertal fikon på marken. Vi har döpt ett av marsvinen till Noko efter denna bok.

Ellens härliga äppelträd står mitt i trädgården. Trädet är hennes och Olles bästa lekplats och Ellen älskar det. En svart vinternatt blir det storm. Elektriciteten slutar fungera och Ellens pappa tänder en brasa. Först är det mysigt och lite spännande, men när Ellen vaknar nästa morgon...

En smakebit på søndag - Jag tar inte farväl

Smakebiten utgår från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu; inga spoilers!

Snön föll tunt.
Fältet jag stod på gick efter ett tag över i en låg bergssluttning. Den här sidan av berget, från krönet ner till fältet, var täckt av tusentals svarta trästockar planterade i marken. Stockarna var av varierande höjd, som människor i olika åldrar, och tjocka som järnvägssliprar, om än inte lika räta. Alla var de lite böjda eller vridna, som om det var tusentals män, kvinnor och utmärglade barn som stod där och kurade i snöfallet. 

Så börjar Jag tar inte farväl av Han Kang.

Jag har tidigare bara läst Vegetarianen av Han Kang. Levande och döda och Den vita boken har jag haft på läslistan en halv evighet. Sedan de kom ut, skulle jag tro. När jag var på biblioteket härom veckan och fick syn på denna, så snöt jag den från hyllan. Rena lyckträffen. Jag har för all del sett Han Kang nämnas i Nobelprissammanhang, men hon har väl knappast legat högt på listorna och att hon skulle få priset var inget jag förväntade mig. Jag kan ju inte l ä s a egentligen - men kan likväl inte låta bli att låna hem böcker och försöka när jag ser något lockande. Nu antar jag att det står minst tio i kö på denna, så det är bara att sätta igång och göra sitt bästa.

Veckans mening - vecka 41

 

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått dig att stanna upp.

We have lived alongside wolves for far longer than we haven't, and Gow reveals their ghosts lurking in our landscapes, our stories and our psyches, and make it plain that a nation that kills its wolves is one that kills itself.

Citatet ovan är inte av Gow, utan en del av en blurb av Lee Schofield, men jag gillade den. Det är rätt tröttsamt här i Dalarna med varghatet och den allmänt avoga inställningen till det mesta som har med djur och natur att göra. 

Veckans helgfråga - vecka 41

 

Veckans helgfråga från Mia lyder:

Brukar du köpa faktaböcker, i så fall ge ett exempel

Ja, jag köper en hel del fackböcker. Under perioder är det nästan bara fackböcker jag har köpt. Tidigare köpte jag på mig en hel del trädgårdsböcker, men det blir inte så många nu. Nu är det mest djur och natur, fast de senaste två jag köpte är dessa:

Veckans kulturfråga - vecka 41

 

Denna vecka undrar Linda på Enligt O

Vem önskar och/eller tror du blir årets nobelpristagare i litteratur?

Jag har faktiskt ingen riktig favorit. Helst skulle jag vilja att någon helt otippad och gärna okänd fick priset, för det är roligast.

När det gäller tror, så känns det ju rätt rimligt med Can Xue. Inte för att jag kan bedöma hennes författarskap, utan för att hon omnämns av många och ligger högt på vadslagningslistorna och för att "det är dags" för en kvinna som varken är europé eller nordamerikan. 

Fast jag har samtidigt känslan av av Akademien inte tänker låta sig gå i ledband och välja efter något slags rättvisesystem. Vad är egentligen 'rättvisa' i de här sammanhangen? Jag känner att jag värjer mig lite mot formuleringar som "nu är det dags för en asiatisk kvinna". Säger vem? Inte Nobel i alla fall. 

Naturligtvis tycker jag att det är rimligt att Akademien vidgar sina vyer och tittar utanför konceptet 'Europeisk/nordamerikansk vit man', och det tror jag att de har gjort. Och visst vore det fint om det blir en kvinna. Och eftersom jag har en faiblesse för världslitteratur, så visst ser jag gärna att priset hamnar utanför det europeiska/anglosaxiska. Jag ser nog faktiskt hellre en afrikansk man som inte skriver på kolonialspråk som vinnare, än en nordamerikansk kvinna som skriver på engelska. Men det viktigaste är ändå ett spännande författarskap, det går före både kön och nationalitet.

Tisdagstrion - Författare på G

 

Tisdagstrion anordnas numera av käre Robert på Mina skrivna ord, och veckans trio ska handla om böcker vars författares för- eller efternamn börjar på G.

Eftersom det är Nobelvecka så får det bli Nobeltema för min del: en gammal pristagare, en ny och en tippad.

Förmöget folk är första delen i Forsytesagan av John Galsworthy, som mottog Nobelpriset 1932. Jag minns att den gick som TV-serie när jag var barn, men det var inget jag var stor nog att titta på själv. De första tre delarna i serien står i min hylla och väntar. En vacker dag...

Australiern Gerald Murnane hörde jag talas om först ganska nyligen. Han verkar plötsligt finnas med på var och varannan lista på kandidater. På Betsson ligger han till och med högst upp, ser jag när jag nu tittar. Inlandet beskrivs som hans största roman. Den är från 1988 men kommer snart i nyutgåva från Weyler förlag. Man kanske skulle testa.

Abdulrazak Gurnah fick, som bekant, priset 2021. Jag har läst tre av hans böcker och tyckte mest om denna. 

Och så en liten bonusnovell:

Jean Gionos Mannen som planterade träd. Alldeles, alldeles underbar!

Och vem får Nobelpriset då? Akademien har ju fått bassning för att det varit allt för få kvinnor och allt för stort fokus på Europa och USA, så de flesta verkar räkna med att det ska bli en utomeuropeisk kvinna i år. Och någonting inom mig säger Can Xue - inte för att jag kan litteratur alls, bara en känsla. 

Samtidigt har jag en känsla av att Akademien verkligen inte tänker låta sig styras till varannan damernas, utan typ: 'vi väljer det författarskap vi tycker är mest värdigt, oavsett kön och hemland, så det så!' Och jag tror att de kommer att vara måna om att visa det. Det skulle baske mig inte förvåna mig om de valde Dag Solstad. Bara för att! Och sedan väljer tre sydamerikanska kvinnor på raken. Eller nått. För jag tror att de har ett rejält vidgat fokus nu, bara att de inte vill växla kön och kontinent varje år för att det ska bli "rättvist". 

TBR oktober

Min TBR är sen för det har varit bedrövligt stressigt de senaste veckorna.

Jag har väldigt klart för mig vad jag vill läsa i oktober, frågan är bara vad jag kommer att klara av. Nästan alla på listan är på engelska och jag har haft väldigt svårt att fokusera när jag lyssnat på engelska det senaste. Risken är att det fortsätter så ett tag till, för även om en del av stressorerna är åtgärdade, så har det tillkommit nya. Vi får väl se hur det blir.

Jag gick över till 3e delen i Cleeves Shetlandserie när jag inte kunde fokusera varken på Possession eller Hunt For the Shadow Wolf, och jag är nästan klar med den.
Fast nu när jag kollar septembers TBR, så ser jag att Possession inte var med. Jag tog mig an den när jag var klar med alla utom Hunt For the Shadow Wolf, som krävde än mer fokus då den är inläst på skotska. Trots att det inte ser så ljust ut så hoppas jag att jag ska få ro nog att lyssna klart på dem båda nu i oktober. 

 

Fler böcker jag verkligen vill lyssna på: 

Kortlistad till Bookerpriset. Jag har förberett mig genom att lyssna både på Tom Sawyer och Huckleberry Finn, det är en retelling nämligen. Jag tyckte mycket om Everetts The Tree, som kortlistades för ett par år sedan. 

Richard Powers nominerades också till Bookerpriset, igen, men gick inte vidare till kortlistan. Jag älskade hans The Bewilderment. 

Också långslistad till Booker, men gick inte heller vidare.

Och en sista långlistad till årets Booker. Snyggt omslag.

Ann Patchetts Bel Canto har vunnit Women's Prize For Fiction. För Prisat. 

Andra delen i Pearl Bucks trilogi som börjar med Den goda jorden. För Förkovran, Nobelpristagare.

Korpar är häftiga så den här vill jag lyssna på för Naturlig läsning. 

En svensk har jag på listan i alla fall - förutom Cleeves som ju nästan är klar. Jag har länge skrivit i kommentarer att jag borde ta mig i kragen och läsa lite Sayers, och nu så!  Det här ska vara den första. 

Jag ska också läsa/lyssna på något för Novellresan, som denna månad går till Maine. Helena föreslår böcker av Stephen King, men jag tycker inte om skräck, så jag har hittat en 1800-talsdam från Maine, som jag är lite sugen på. Eftersom jag är så såld på fåglar, så tänker jag i första hand ge mig på den här:

Vi får väl se om jag bara lyssnar på titelnovellen eller några fler. 

Jag har plockat fram några svenska titlar att ta till, ifall det inte funkar alls med engelskan.

 

 

 

Några böcker att l ä s a lär det inte vara någon mening att lista. 

Veckans helgfråga - vecka 40

 

Veckans helgfråga från Mia lyder:

Vilken bokkaraktär skulle du vilja vara för en dag, och varför?

Det får bli en favorit i repris. Jag skulle vilja vara Galadriel från Sagan om ringen. 

Älvdrottning vore väl tufft!? Men framför allt skulle jag vilja bo i det magiska skogsriket Lothlórien.

Hett i hyllan #59

 

Hett i hyllan utgår från Monika. Om de där böckerna som stått en halv evighet i bokhyllan, men som kanske förtjänar att plockas fram, dammas av och äntligen läsas.

Det här är en utrangerad biblioteksbok som jag har plockat på mig. Jag har läst en annan novellsamling av Jhumpa Lahiri som jag tyckte om, Den indiske tolken, så jag blev väl lockad. Jag vet inte riktigt hur länge den har stått där i hyllan, tre år kanske. Undrar förresten om jag inte har hennes Sankmark också, men i så fall i pockethyllan.

Främmande jord består av åtta noveller som beskriver de slitningar som ofta uppstår mellan generationerna i familjer som lämnat sitt hemland för ett annat land. I åtta berättelser om ett antal indiska invandrarfamiljer i USA skapar Jhumpa Lahiri små gnistrande universum. Under vardagens lugna yta vibrerar spänningarna mellan generationerna när hemlandets traditioner krockar med det nya landets sätt att leva.
Med inlevelse, skarp iakttagelseförmåga och absolut gehör ger hon en levande bild av identitet, längtan, starka familjeband och inte minst kärlek.

Veckans kulturfråga - vecka 40

 

Veckans kulturfråga hos Enligt O lyder:

Vilka författare önskar du ger ut en ny bok?

Jag är ingen särskilt trogen läsare, måste jag erkänna, så jag går inte direkt och längtar efter någon specifik författare. Jag hade ju gärna läst mer av Torgny Lindgren förstås, men det är ju dessvärre kört.

Eftersom jag för närvarande knappt kan läsa alls, utan mest lyssnar, och den senaste månaden till råga på eländet nästan bara klarat lättillgängligt på svenska, så längtar jag efter att fler av Louise Pennys böcker om kommissarie Gamache ska läsas in. Den senaste inlästa (på svenska) är skriven 2019 (!) Hon klämmer ju ur sig en om året, ungefär. Konstigt att de inte översätts snabbare när hon är så populär. 

Eftersom jag älskade Piranesi så till den milda grad, så kan jag ju önska att Susanna Clarke ger ut något nytt snart. Jag har förvisso Jonathan Strange & Mr Norrell väntande i hyllan, men 864 sidor på engelska när man i princip bara klarar att lyssna på deckare, det går ju bara inte. 

Men nu när jag googlade för att få titeln rätt så upptäckte jag faktiskt denna, som är på gång. En novell, uppenbarligen, men det kanske jag i alla fall kan klara av att l ä s a. Väldigt fin, tycker jag.

Sedan kan jag hålla med Linda m fl gällande Chimamanda Ngozi Adichie, som gärna får komma med något nytt (fast jag ska erkänna att jag har Amerikanah oläst; samma sak där, en jäkla massa sidor på engelska...)

Tisdagstrion - böcker utgivna på 1800-talet

För första gången så utgår Tisdagstrion från Robert på Mina skrivna ord. Veckans tema är Böcker utgivna på 1800-talet.

Jag gillar Dickens och Historien om två städer är en av mina favoriter av honom. Den har en magnifik inledning.

Inte så många som gillar Moby Dick, men det gör jag. Man får ha lite tålamod, den tar sin tid att läsa, men jag tycker att den var värd det. Melville är faktiskt rolig.

Wilkie Collins var en trevlig bekantskap när jag väl tog mig i kragen och läste (i e lyssnade på, på engelska, det är så jäkla dåligt inläst med klassiker på svenska) honom. Kvinnan i vitt tyckte jag kanske något bättre om än Månstenen. Jag måste läsa mer av Collins. 

Ja, nu blev det tre gubbar som skrev på engelska, lite fantasilöst, men det får väl så vara.