Tisdagstrion - vecka 10

 

Trist att inte vara med på Roberts Tisdagstrio, vilket jag inte varit på tre veckor. Därför måste jag göra ett försök denna vecka, känner jag, trots att temat är så svårt: Bakverk och konfektyr på omslag eller i innehåll.

Ja, temlor och madeleinekakor i all ära, men jag vill gärna välja böcker jag har en relation till och det har jag inte riktigt till Ture Sventon och På spaning... även om jag väldigt gärna vill läsa den senare. Någon gång, när jag kan läsa igen.

Sannolikt finns det en uppsjö av feelgoodböcker där det fullkomligt kryllar av praliner, gräddbakelser och kanelbullar, men jag läser ju inte feelgood.

Det får bli dessa - trots att jag inte är särskilt nöjd med mitt bidrag.

Molnbullar är jag i högsta grad nöjd med. Baek Heena är helt fantastisk. Jag älskar hennes böcker. 

Jag har varken läst eller sett Joanne Harris Choklad, men den står i alla fall i hyllan och väntar - ja, just denna utgåvan, som är snyggare än de flesta. Hittade bara denna bild, som är lite liten, när jag sökte. Jag avskyr böcker med bilder från filmen på omslaget. Det finns det gott om när det gäller denna. 

Den här väntar också i hyllan. Med minimal text. Någon gång har jag uppenbarligen tyckt att den lät mysig, men nu känner jag mig skeptisk. 

Till alla livets stora ögonblick behöver man en tårta, eller hur? Om man bor i Kigali beställer man den med fördel från Mrs Angel Tungaraza som har ett litet och mycket personligt tårtbageri hemma i sitt kök i lägenheten i det internationella lägenhetskomplexet. Här bor de amerikanska volontärerna som vill göra gott efter folkmordet, den japanske gästarbetaren som firar allt och längtar hem till sin familj, den muslimska familjen vars dotter håller på att bli stor, mannen som alla kallar CIA. Hit kommer tonåriga Jeanne d'Arc för att tjäna lite pengar - och många kunder som vill beställa Mrs Angels berömda tårtor ...

Den jämförs här och där med Damernas detektivbyrå, och den älskar jag ju. Men det brukar sällan visa sig vara någon hit när älskade böcker jämförs med något nytt. Kommer jag någonsin läsa den tro?

Tisdagstrion - Afrika

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord. Veckans trio ska handla om Afrika.

Jag är trött och blä vad tankarna snurrar:
- Nä, inte Chimamanda, henne kommer alla andra ha. Robert kommer att ha henne och Thiong'o
- Jag borde satsa på subsahariska Afrika, islam kommer snart, då kan jag ta Nordafrika
- Lite trist att välja vita afrikaner kanske?
- Och trist att Nigeria är så överrepresenterat...
- Vilka har jag haft med förut?
- Det kan ju vara böcker om Afrika också... I had a farm in Africa...

Den här minns jag att jag gillade. Annorlunda.

Faith växer upp i det lantliga Transvaal i Sydafrika på åttiotalet. Hennes pappa är handelsresande och hennes mamma Bella säljer grönsaker och frukt på marknaden i staden.

Faith lever nära Bella som fyller dottern med magiska berättelser om älvor och andeväsen som bor runt gården. Mest rädd är Faith för tokoloshen, en ande som håller sig dold i källaren. Men hon har också annat att oroa sig för när hennes älskade pappa en dag lämnar familjen faller mamman gradvis ner i depression och galenskap. Det blir den färgade tjänsteflickan Nomsa som står för värmen och tryggheten i Faiths tillvaro, och när hon en natt chockartat försvinner leder det till en brytning mellan mor och dotter.

Femton år senare lever Faith i Johannesburg. Hon har inte talat med sin mamma på tio år när hon får ett meddelande från mentalsjukhuset där Bella är intagen att hon har avlidit.

Nu tvingas Faith konfrontera händelserna från barndomen och återvända till den ärvda gården, omgiven av doftande citronträd och mörka skuggor. Gradvis kommer förträngda minnen upp till ytan och en dag inser hon med chockartad kraft vad som verkligen hände den där natten för femton år sedan.

Jag gillade verkligen Onåd, men jag är väl medveten om att den inte faller alla på läppen. 

En vit medelålders universitetslärare i Kapstaden, David Lurie, har en affär med en av sina kvinnliga studenter. När deras förhållande avslöjas ställs David inför skolledningens krav: han skall inte bara erkänna utan även visa sin djupa ånger offentligt. Men det vägrar han gå med på. "Mitt försvar bygger på begärets rättigheter" hävdar han. Han väljer själv att sluta och upptäcker snart att vänskapskretsen vänder sig bort från honom.

David drar sig undan till dottern Lucys lantgård. Han hjälper henne med grönsaksodling och med hennes hundpensionat. Han arbetar även på ett djursjukhus i närheten. Sakta börjar David komma till rätta med livet.

Men i området som nästan helt befolkas av svarta håller maktbalansen på att skifta. En dag dyker plötsligt tre svarta män upp på gården och Lucy blir brutalt våldtagen. Davids "civiliserade" värld vänds upp och ner och han blir rasande när Lucy vägrar att polisanmäla våldtäkten. Hon envisas med att bo kvar på gården, i vanära, i onåd.

Onåd är en omskakande roman om det nya Sydafrika, ett samhälle där inget är svart eller vitt, där både svarta och vita beter sig illa. Det börjar som en banal historia, men snart upptäcker man att det finns ett märkligt sug i berättelsen. Man läser i ett andetag och med en fascination som bara de allra bästa författarna kan ge oss.

Ja, det här är väl nästan klassikernas klassiker när det gäller Afrika - åtminstone ur ett västerländskt perspektiv. Och ja, den är otroligt bra. Achebe har tilldelats Internationella Bookerpriset, då på den tiden det gavs åt en författare och inte en specifik bok. Jag misstänker att fler kommer att ha den med.

Okonkwos namn var känt i alla nio byarna och vida däromkring. Så lyder den berömda första meningen i Chinua Achebes roman Allt går sönder. Okonkwo är den stoltaste och mest fruktade krigaren i hela västra Afrika och en framstående man i sin klan. Han styrs av en stark och oeftergivlig drivkraft: att aldrig bli som sin vekling till far. När de vita missionärerna kommer till byn med sina seder och institutioner ser Okonkwo det som sin uppgift att bjuda motstånd. Men ingenting blir någonsin som förut – allt går sönder.

Allt går sönder utspelar sig i slutet av 1800-talet i det förkoloniala Nigeria och utgör en motbild till den stereotypa, europeiska skildringen av Afrika. 

Så där, det var mina tre. Två män och en kvinna. Två vita och en svart. Två från Sydafrika och en från Nigeria. Det var ju en trist fördelning. Och så kan jag inte låta bli att gräma mig lite över att jag inte fick med Mia Couto. Fast kanske Mösstanten får med honom. 

Nu blir det kul att titta på era böcker och att se om jag har lika fel i mina gissningar som förra veckan, då jag trodde att "alla" skulle ha med Herr Arnes penningar.

Tisdagstrion - Pengar

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord. Veckans tema är Pengar

Det här var svårt. Den enda jag kom att tänka på, på rak arm, var Herr Arne, men honom kommer alla andra ha med så jag har värkt fram tre andra.

Cervenkas Girig-Sverige : Så blev folkhemmet ett paradis för de superrika handlar om pengar i allra högsta grad. Så jäkla bra! Jag måste skaffa mig ett eget ex och ställa i hyllan. Augustnominerades i fackboksklassen 2022. Läs!  

Den här behöver väl ingen närmare presentation. Jag har läst den, men tyvärr inte sett den. Möjligen delar av pjäsen på TV i mina unga år. En LP-skiva på tyska ska däremot finnas någonstans ute i uthusen. Undrar om det inte rent av är Lotte Lenya som gör Sjörövar-Jenny på den. 

Nickel and Dimed heter den i original och den har nu några år på nacken, men himla bra. 

Barskrapad in på bara skinnet! Den verkligheten mötte den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich när hon i Jack Londons och Günther Wallraffs efterföljd gav sig ut för att beskriva tillvaron för dem längst ner på samhällsstegen i världens rikaste land - USA. Hon tog jobb som vård- och barbiträde, städerska och affärsbiträde i Minnesota, Maine och Florida. Hon försökte alltid få det bäst betalda arbetet och letade alltid efter den billigaste bostaden på varje plats. Hon begrep inte hur hennes arbetskamrater överlevde på sin knappa lön själv klarade hon det inte. Hur kan en sådan fattigdom och sådana arbetsvillkor existera sida vid sida med den mest otroliga lyx i det som brukar kallas världens största demokrati?

(Jag trodde att det var Indien som kallades 'världens största demokrati' men men)

I Pippis kappsäck finns - förutom Herr Nilsson - en hel del pengar.

Jag är så förtvivlat trött att jag får titta in till er andra i morgon. Kanske säger jag då: Ja men den ja! Hur kunde jag inte tänka på den?!

Tisdagstrion - Snö

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord. Veckans tema är Snö ❆

Den här boken läser jag nu och den är väldigt trevlig och blir fullare och fullare av små markeringslappar.

Det här är en berättelse om snön inom oss, men också om snön som skyddar världen.

Den handlar om diamanter och fågelvingar, vad snön en gång var. Den handlar om att bli bländad när allt är tyst, och att inte se eller höra någonting när det stormar. Det är en bok om urfolksjägare och vinterkrigare, om snön vi leker i och snön som är på blodigt allvar – om alpina pister, Vasaloppsspår och världens äldsta skida, funnen i Västerbotten.

Via Elsa Beskows sagor, lilla istidens renässansmålare och japanska fysiker är det en berättelse om snön som bundsförvant och motståndare, lika mycket poetisk idéhistoria som personlig essä. 

❆ ❆ ❆

Ja, nu är det här förvisso en julbok och det kanske känns lite opassande så här i januari, men det är typ världens bästa och måste helt enkelt få vara med. 6-9 år anger Adlibris, bah! Finns definitivt ingen åldersgräns uppåt när det gäller den här. Fantastisk berättelse och Lisa Aisatos illustrationer är magiska. På riktigt! 

Så! Nu kan ni planera in den här som adventsbok, till er själva, vänner, barn och barnbarn. Första advent är 30:e november i år. Bra att vara ute i tid :)

Julian tycker att julen är det bästa som finns, och dessutom fyller han år på julafton! Men i år är ingenting som vanligt. Julian och hans familj bär på en stor sorg efter storasyster Juni, och Julians föräldrar verkar helt ha glömt bort att det snart är jul.

Men så träffar Julian Hedvig, som är full av konstiga ord och som förstår precis hur viktig julen är, och de blir snart vänner. Fast visst är det något som inte stämmer? Varför är Hedvig alltid ensam hemma? Vem är den mystiske mannen som smyger runt i hennes trädgård, och varför verkar det vara helt omöjligt att lära henne simma?

❆ ❆ ❆

Alaska, 1920. Mabel och Jack, ett medelålders äkta par, har slagit sig ned i Alaska. Där tänker de börja ett nytt och annorlunda liv. Men livet i ödemarken är hårt, och samtidigt tyngs de av saknaden efter det barn de aldrig fick. På årets första vinterdag grips de plötsligt av sprudlande livsglädje och bygger ett litet barn av snö. Nästa dag är snöbarnet borta ... men de får en glimt av en ljushårig liten flicka som springer iväg mellan träden. Den lilla flickan kallar sig Faina. Hon lyckas oförklarligt överleva i den ogästvänliga naturen. Sakta, sakta vinner Mabel och Jack hennes förtroende, och så småningom börjar de betrakta henne som sin egen dotter. I tysthet föreställer sig Mabel att Faina fötts ur snö och is och kommit till dem som svar på deras önskan och längtan. Inte ens när hon tvingats inse att Fainas bakgrund är mycket mer jordnära och smärtsam kan hon släppa tanken på snöbarnet som kom till jorden på årets första vinternatt. Men ingenting är riktigt vad det verkar vara. Sanningen om Faina förändrar Jacks och Mabels liv för alltid

Jag gillade verkligen den här, men jag lyssnade på den på engelska, så jag vet inte hur översättningen är. 

❆ ❆ ❆

 

Och så kan jag inte låta bli att ta med en liten bonus till er som läser på engelska. Jag tror tyvärr inte att den finns översatt. Jag har nyligen lyssnat på den och tyckte att den var väldigt bra.

In September 1921, four young men and Ada Blackjack, a diminutive 25-year-old Eskimo woman, ventured deep into the Arctic in a secret attempt to colonize desolate Wrangel Island for Great Britain. Two years later, Ada Blackjack emerged as the sole survivor of this ambitious polar expedition.

Tisdagstrion - Gult omslag

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord och veckans tema är Gult omslag

Jag är ju mäkta förtjust i Olga Tokarczuk. Kändes mer som en novellsamling än en roman, tyckte jag nog när jag lyssnade på det för några år sedan.

Episoder och fragment avlöser varandra i en lekfull och originell romantext som rör sig fritt genom tid och rum. Det handlar om resande och migration, liv och död, och den mänskliga kroppens förfall och bevarande.

---o---

När Duanbai fjorton år gammal bestiger tronen minns han sin galne tjänares profetia: Olyckan ska drabba kungariket Xie. Barnsligt grym och oförmögen att regera får han snart se sin förgyllda värld läggas i aska. Tillsammans med den trofaste eunucken Svala tvingas han möta världen som vanlig man och blir så småningom ledare för Lindansarkungens resande cirkussällskap. En grym saga om makt, våld och frihetslängtan.

Har inte kinesiska romaner en tendens att vara grymma? Åtminstone den lilla andel som når hit. Eller är det bara jag som råkar pricka in dem?

---o---

Jaha, och hur länge har jag tjatat om att jag måste ta mig i kragen och läsa den här?

En ung man sitter på Kaffehuset, där han varit alldeles för ofta under den senaste tiden. Kyparens närvaro ger honom en smula lugn då han har svårt att bringa klarhet i sina tankar. De är tilltrasslade på ett sätt som påminner om ordet "ghachar ghochar" – det alldeles egna uttryck som hans hustru Anita anförtrott honom under bröllopsnatten. Men deras stund av närhet är långt borta nu. Och ännu mer avlägsen är tiden då han tillsammans med sina föräldrar och sin syster bodde i ett trångt och enkelt hus. När hans farbror nått framgång med sitt kryddföretag flyttade de istället till ett hem som var så stort att det var svårt att möblera. I överflödet av mat och vackra kläder styrs deras samvaro snart av nya villkor.

Tisdagstrion - Kungar

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord. Veckans ämne är Kungar.

Hamlet är förvisso prins, men hanses pappa, vålnaden, är - eller kanske snarare var - kung. Och den stygge farbror Scar - eller Claudius kanske han hette - är ju kung. 

Inte för intet världens mest spelade pjäs. 

Och när vi nu ändå är inne på vålnader...

Jag har ännu inte riktigt orkat ta itu med denna, men en vacker dag... om jag känner mig stabil nog.

Det är slutet av 1800-talet, den tid då Europas stater styckar upp Afrika mellan sig. Kung Leopold II av Belgien lägger för sin privata del beslag på det väldiga området runt Kongofloden.Den välkände upptäcktsresanden Stanley är hans edsvurne. Enorma mängder gummi och elfenben skeppas från Kongo till Bryssel, folk och natur exploateras hänsynslöst och under tre decennier dör cirka tio miljoner människor i Kongo. Här uppenbaras den grymma verkligheten bakom Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta.

Kung Leopolds vålnad är den sanna berättelsen om ett av de största folkmorden i modern tid, men också historien om några få modiga män som vågar protestera och får omvärlden att reagera.

Lille Lars älskar att få applåder och bli kysst av skådespelerskor. Det får han, nästan till övermått. Men när han första gången uppfångar kungens blick anar han inte vad det kan innebära att bli monarkens gunstling. Lars, stenhuggarsonen i Stockholm, föddes samma år som Gustaf III genomförde sin statskupp och skapade en opera på svenska språket.

I den andra delen av Agneta Pleijels släktkrönika - som inleddes med Drottningens chirurg - får vi möta skådespelaren Lars Hjortsberg (1772-1843). Redan som sexåring får han en roll vid Gustaf IIIs opera. Han kom att stå kungen nära, vilket på gott och ont präglade hans liv. I romanen får han själv kommentera sitt liv: som Gustav III:s garcon bleu eller ofrälse page, som kungens bibliotekarie på Haga och i kriget mot Ryssland, och som hans högläsare under de dygn som kungen levde efter Anckarströms skott på operamaskeraden.

Jag gillade Pleijels serie. Tredje och sista delen heter Syster och bror.

Tisdagstrion - Tomtar och andra väsen

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord. Veckans tema är: Tomtar och andra väsen i nordisk folktro

Det får bli ett inlägg i all hast och utan mycken eftertanke, ity jag är helt slutkörd. Men jag vill vara med i alla fall. 

Pascal, ett av landets system för dem som har sina läkemedel i dospåsar, har krånglat i minst en vecka och idag kraschade det helt. Typ alla mina patienter har dospåsar av den enkla anledning att alla mina patienter är gamla och mycket sköra. När Pascal ligger nere kan jag inte jobba och det utgör en mycket stor risk för patienterna när jag inte kan se vilka läkemedel de har och göra de förändringar som behövs. Har ni sett detta uppslaget på löpsedlarna? Nej, just det! Det är ju bara gamla och sköra, yngre svårt sjuka och intellektuellt funktionsnedsatta som drabbas. De kommer inte ringa kvällstidningarna och gapa. 

Stallo tänjer på verklighetens gränser. När du läst den är ingenting sig likt.
Den bild som naturfotografen Gunnar Myrén tog i mitten av åttiotalet när han flög över Sareks nationalpark lämnade honom ingen ro. Vad var det egentligen som rörde sig bland björkarna i den vidsträckta dalgången?

Det var ett tag sedan jag lyssnade på den här. Jag tänkte då att jag måste lyssna på Stalpi också, men det har inte blivit av. Jag vill definitivt läsa mer av Stefan Spjuth.

Det får bli Underfors igen. Baksidestexten gör inte boken rättvisa. Jag gillade den verkligen. Det var en sådan där bok som dröjde sig kvar när jag läst den.

Urban fantasy som gräver sig ner under Helsingfors gatstenar och blandar det vardagliga med det övernaturliga. När Alva och Joel träffar den oemotståndliga Nide lockar han dem med sig till en helt ny värld, som ruvar på faror, förmågor och begär. Tillsammans måste de uppbåda varje uns av styrka och skicklighet för att överleva. 

Just andra samlingen har jag inte läst, bara första, men det var så snyggt omslag, så jag valde den här i alla fall. Hon har skrivit otroligt mycket noveller, den kära Selma, vilket jag inte alls var medveten om förrän jag började kolla upp hennes alster på Storytel. 

Och när jag nu har trollat mig igenom temat, så kan jag inte låta bli att lägga till en liten bonus.

Jag som i princip aldrig tittar på film - eller tv - längre, blev helt till mig när jag såg trailern för Gräns och såg faktiskt till att se den. Och jag är förundrad över hur mycket jag tyckte om den - trots att den är så obehaglig. 

Jag får titta in till er andra i morgon, för i kväll kommer jag inte att hinna, men det ska bli kul att få tips. 

Tisdagstrion - Kvinnliga Nobelpristagare

 

Nobeldagen till ära så har den gode Robert på Mina skrivna ord valt temat Kvinnliga Nobelpristagare

Ja, jag tar väl och väljer tre favoriter då

Det är något med stämningen i Tokarczuks böcker...

Szymborska är min favoritpoet, alla kategorier. Utopia var den första diktsamlingen jag läste av henne.

Typ ALLA kommer att ha med Selma idag`- så även jag. Just idag valde jag mellan En herrgårdssägen och denna. Jag har aldrig hört någon prata om magisk realism när det gäller Selma Lagerlöf, men är det inte vad det är? Min favoritgenre, får jag nog säga. 

Är inte filmaffischen snygg?! Nu fick jag plötsligt våldsam lust att se den. Är det en stumfilm tro? 

Egentligen vill jag ha med Svetlana Aleksijevitj också, men då blir det ju fyra, så det är väl bäst att jag låter bli ;)

Tisdagstrion - Finland

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord. Veckans trio ska handla om Finland; finska författare eller Finland i handling. 

Jag har läst en hel del finskt de senaste par åren, men det har varit övervägande finlandssvenskt, inser jag. Nu skulle jag välja tre författare som skriver på finska, tänkte jag - bara för att upptäcka att Maria Turtschaninoff är finlandssvensk. Varför fick jag för mig att hon skriver på finska, mån tro? Nå väl, nu får det bli som det är. 

Sirpa Kähkönen är en favorit. Jag älskar hennes Kuopioserie, även om jag ska erkänna att jag inte läst senaste delen än. Här väljer jag dock den första bok jag läste av henne, Granitmannen. Hon skriver så vackert. 

Året är 1922. Den frigivne krigsfången Ilya och hans hustru Klara påbörjar sin 60 mil långa skidtur mot Sankt Petersburg (Petrograd). De är fyllda av ungdomlig entusiasm och idealism - de tror att den nya Sovjetstaten är ett Utopia. Bakom sig lämnar de sitt språk och sina finska namn.

Jag älskade den prisbelönta Minnet av vatten. Dessvärre är Itäranta inte översatt till svenska i någon större utsträckning. Frågan är om inte denna är den enda. Man får läsa på engelska om man inte kan finska, vilket jag tyvärr inte gör.

Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om - källan som förser hela Norias by med vatten. Men hemligheter förblir sällan hemligheter.

Jag tror att fler kommer att ha med Turtschaninoff idag, men att det kommer att vara Arvejord vi ser. Jag tyckte förvisso jättemycket om både den och trilogin Krönikor från Röda klostret, men idag väljer jag Underfors, en YA.

Underfors är urban fantasy av Maria Turtschaninoff... Romanen... gräver sig ner under Helsingfors gatstenar och blandar det vardagliga med det övernaturliga.

Äventyret får sin början när Alva träffar den oemotståndliga Nide i svart läderkappa. Han lockar henne och Joel med sig till en värld som ruvar på faror, förmågor och begär ur det förflutna. 

Tisdagstrion - Ljus på omslaget

 

Tisdagstrion utgår från Robert på Mina skrivna ord, och denna vecka är temat: Ljus på omslaget.

Det här var svårt, tycker jag, så jag har fått göra lite egna tolkningar av temat när det gäller bok två och tre.

Den här har funnits på läslistan en längre tid. Kan det ha varit hos Willow jag fick tipset? (Hen var intressantare att följa för något år sedan). Låter verkligen som något för mig.

The Swallowed Man is the story of how Geppetto, Pinocchio’s father, spent two years inside the enormous sea creature that swallowed him, of the journal he wrote there, the art he made…and the strange presence that lives beside him in the gloom.

Månens ljus, duger det? Och även om Mörkermanifestet kan tyckas vara motsatsen till ljus, så är ju mörker lite av en förutsättning för att man ska kunna uppfatta ljus.

Hur ljuset tar sig in. Och så solen, som ljuset där i dimman - för nog är det väl bara solen som kan ge så kraftiga strålar. Eller är det måne i mörker snarare än sol i dis och dimma? Nå väl, ljus i både bild och text. 

Ja, jag älskar ju Pennys böcker om kommissarie Gamache. Jag ska flytta till Three Pines när jag går i pension. Eller så ska jag bli fäbodkulla uppe i buan. 

BONUS

Notes on Nursing kändes väl smal för att ha med bland de ordinarie, så den får bli en bonus. 

Här lyser Florence Nightingale väg med sin lampa. Jag borde verkligen läsa den här boken. Jag tror att den kan vara av stort intresse - alla fall för tokar som mig. 

Den här väntar på mig i hyllan. Åtminstone den borde jag ju få läst.