Bokslut mars

 

Nej, med mars var det slut på det roliga. Trots att det är lugnare på jobbet - i e jag har varit riktigt duktig på att inte ta på mig övertidsjobb - så har det varit tufft med lite tid för läsning och svårt att fokusera på ljudböcker. Jag har därför inte på långa vägar klarat min TBR.

De jag faktiskt lyssnade på:

Jag lyssnade klart på den sista tredjedelen av Knausgård. Jag tyckte bättre om den förra, Morgonstjärnan.

Jag vet inte alls hur jag vimsade till det runt denna i min TBR. Den är inte alls nominerad till Internationella Bookerpriset - vilket jag faktiskt själv ifrågasatte när jag lyssnade på den. Det kanske var därför jag tittade efter. Jag tyckte om att lyssna på den. Det var intressant att höra om Taiwans ursprungsbefolkning, men några litterära kvaliteter hade den ju inte direkt. Kanske fick jag upp den som förslag när jag sökte upp Taiwan Travelouge. Det måste ha varit så det gick till. Men hur jag kunde få det till att den var nominerad begriper jag inte, det är ju inte direkt första gången jag letar nominerade böckre och får upp förslag som jag nappar på. Det konstiga är att jag tycker mig ha sett omslaget bland andra i någon listning. Ett fabricerat minne kanske. 

Den här är däremot listad till Internationella Bookerpriset och den har gått vidare till kortlistan. Och här finns det helt klart litterära kvaliteter. Den är riktigt bra. Jag har förvisso bara läst tre av böckerna på kortlistan, men jag har en känsla av att den vinner.

Den här är också listad för Internationella Bookerpriset, och även den har gått vidare till kortlistan. Bra för all del, men inte någon favorit direkt. The Director är helt klart bättre. 

Månadens val för Naturlig läsning. Trevlig och intressant lyssning. Fackböcker är det jag har lättast att lyssna på när jag är trött och/eller stressad och har svårt att fokusera. 

Långlistad för Bookerpriset förra året. En fin berättelse. 

Jo, han håller Turner Olovzon, även om jag tyckte bäst om den första. Lite annorlunda uppbyggd den här. Jag hann nog bara börja på den i mars, om jag ska vara ärlig, och lyssnade klart i april. 

Även när det gäller denna så är det snarast det som berättas som är grejen, inte den litterära kvaliteten. Det är spännande - och viktigt - att höra om ursprungsbefolkningarna och jag tyckte om den. 

Eftersom jag - som sagt - har lättast att lyssna på fackböcker när jag är trött och sönderstressad, så fick detta bli ett extranummer när det var omöjligt att ens komma in i deckaren. Greider är en favorit och jag tycker så mycket om att lyssna på honom. Sakligt och välbalanserat, kärleksfullt och med förundran över det levande och skönheten i naturen. 

En säger EN ynkas bok var allt jag fick läst😒och det var min Tranan-bok.

Howards End och Av månsken växer ingenting hann jag inte med och English Passengers visade sig vara en förkortad variant, så den sket jag i. Alltså vad är det med engelskspråkiga och deras förkortade böcker? Unabridged anges ofta tydligt, som om det vore något anmärkningsvärt, medan abridged smygs in i skymundan någonstans, som om det vore normen. Jag vet inte hur många böcker jag har fått plocka bort från min läslista vid det här laget, för att de visar sig vara förkortningar. 

Bokslut februari

Jag har inte läst allt jag planerade, men en hel del oplanerat, så sammantaget är jag väldigt nöjd med min läsmånad.

Jag är inte klar med Vargarna från evighetens skog, jag har en tredjedel kvar ungefär - den är ju väldigt lång. I övrigt har jag lyssnat på det jag planerade.

Hoda Barakats Voices of the Lost har jag inte läst. Jag inser att jag fortfarande har svårt att komma in i engelska böcker, att lyssna går däremot bra. Jag har heller inte läst Schultz än.

 

Tja, inget fel på grundstoryn och historien bygger på en verklig person (Martha Ballard, barnmorska på 1700-talet; väldigt intressant), men jag har svårt för den här typen av litteratur. Det är lite för amerikanskt. Det är så svart-vitt, så trångsynt och kompromisslöst, de goda är lite för goda, de onda lite för onda och det är lite för mycket fokus på hämnd. Visserligen kan det finnas något tillfredsställande (måste jag erkänna) i "synden-straffar-sig-själv-historier", men uppdiktade sådana blir ofta överdrivna och tramsiga. Och jag är inte helt förtjust i översättningen. Varför kalla samhället för Avkroken. Jag antar att det är Blackwater i original, men det är väl ganska uppenbart att det är ett ortnamn och varför då översätta?

Det är ju alltid trevligt med Gamache, men den här tycker jag inte riktigt att hon ror i land. Intrigen är väl komplex och långsökt och dessutom tycker jag att han ska hålla sig i Three Pines. Det är ju där charmen ligger.

Den här tyckte jag mycket om. Postapokalyps om ett Anishinaabesamhälle i Kanada.

Jättefin. Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar, de var nog väldigt implicita, men de överträffades med råge. Och så tycker jag om har höra Greider. Han har läst in den själv. 

Jag har faktiskt sett Stina. Det är många år sedan. Jag stod på busshållplatsen utanför krogen Stationsgatan i Borlänge en fredag efter jobbet när en taxi stannade på gatan och ut klev Greider. Det var första gången jag såg honom. "Jaha" tänkte jag "kändis som tar taxi till krogen en fredagseftermiddag". Jag var inte imponerad. Men ut ur taxin kom sedan två unga tjejer, antagligen var den ena hans dotter - jag trodde att båda var det, men han har väl bara en - en hund och en jäkla massa packning, och så gick de och ställde sig vid busshållplatsen de med 😊. De skulle väl hem till Dala-Floda. 

Den här tyckte jag också jättemycket om. Jag hade inte läst på och trodde att den skulle vara mer av "statarnas historia". I själva verket handlar den faktiskt om ett mord, vilket egentligen framgår av titeln. Stataren Elof - "den barmhärtige mördaren" - dödar sin fru och sina tre yngsta barn. En sann historia. Parallellt berättas om en annan familj i släkten, även de statare. Invävt i berättelsen om mordet och familjerna berättas också mer generellt om statarnas situation. Och parallellt med detta, fint invävt, en berättelse om minervaugglor. 

Jag tycker att han är fantastisk, Patrik Svensson, i hur han lyckas väva ihop facklitteratur och biografi på ett sätt som nästan känns skönlitterärt. Inte omöjligt att den här kommer att hamna på listan över bäst 2026. 

 

Hon har ju en väldigt egen röst, Lina Wolff, lite "köttig" och makaber, så där. Jag kan lugnt konstatera att hon är bra, men hon når liksom inte hela vägen in i mig. 

Nja, den här föll mig inte riktigt på läppen.

Nja, i ärlighetens namn, när jag skulle börja sammanställa vad jag läst i februari, så kom jag inte ens ihåg att jag läst ut den. Jag letade efter bokmärket, för att se hur långt jag kommit, men insåg när jag kollade sista sidan att jag faktiskt var klar med den. Gjorde inget större intryck, med andra ord. Dessutom hade jag fått för mig att det skulle vara en novellsamling. 

Jag älskar det här omslaget! Skulle vilja ha det på väggen. Det är så befriande att läsa om äldre människor - tycker tanten här - och den här är en liten pärla.

Bra och lite otäck på något vis.

Riktigt obehaglig, svart och grym. Det är inte ofta böcker ger mig tydliga bilder, men den här gjorde det. Jag vet exakt hur det såg ut där och jag minns hettan, det förtorkade. 

Annars, när jag läser, är bilderna inte så explicita, men eftersom jag känner tydligt när jag ser en bok filmatiserad eller ser illustrationer i efterhand, om det är "fel", så antar jag att det finns bilder i mig. 

De oplanerade:

Sorglig och mycket vacker. Med den kan jag pricka av Syrien i Jorden runt på 100 böcker.

Ali är nitton år och tvångsrekryterad till den syriska armén. Svårt skadad efter ett bombangrepp kämpar han för att nå ett närliggande träd. Ali drömmer om att kunna flyga upp till en av trädets grenar. Träden har alltid varit hans hem, och däruppe har han varit skyddad. Medan han kämpar sig fram mot trädet tänker han tillbaka på sitt liv. Han tänker på den nästan hundraåriga kvinnan som initierade honom i byns gamla tro, på sin barndom och sin djupa förbindelse med naturen.

Det här är tredje boken jag läser av Vuillard och han är ju så jäkla bra! Tidigare har jag läst Dagordningen och De fattigas krig. 

Buffalo Bill Cody var nöjesbranschens kung. Hans spektakulära vilda västern-föreställningar drog fulla hus världen över och trollband publiken med något de aldrig tidigare sett: livs levande indianer. Hövdingen Sitting Bull paraderar på scener till burop för femtio dollar i veckan. Även ett spädbarn från Lakotastammen, hittat under sin moders döda kropp, adopteras och visas upp. De sista överlevarna från Wounded Knee anställs för att gång på gång iscensätta den hemska massakern på deras stam. Vi får naturligtvis lära känna Buffalo Bill själv, som spelade sin roll till slutet trots att den förtärde honom. Jordens sorg är berättad med medkänsla och ilska, och visar oss tragedier förvandlade till cirkusnummer. Kan någon av oss titta bort?

Underbar. Lågmäld. Den stannar kvar. 

En iskall vinter i den sydkoreanska turiststaden Sokcho, nära gränsen till Nordkorea, möts en ung hotellreceptionist och en serietecknare från Normandie. Han söker stillheten, hon försöker undfly den. Båda söker en nystart i livet, var och en på sitt vis.

Japansk klassiker, skriven på 1200-talet. Jag är ju väldigt svag för det japanska. En liten pärla.

Kamo No Chōmei (1155-1216) växte upp i en privilegierad miljö men kom med tiden att förlora sin ställning. I stället för att tävla om positioner och inflytande förkovrade han sig i poesi och musik, och sedan han 1204 avlagt sina munklöften valde han ett liv som tonseisha, en person som lever i avskildhet. Han byggde en enkel eremitstuga på Hinoberget i östra Kyōto och levde där resten av sitt liv, i största anspråkslöshet.

Annorlunda, med ett jäkla flyt. Kan nog tilltala även dem som inte är så förtjusta i att läsa lyrik. Augustnominerad 2024 och det förvånar mig inte.

Se där! Jag fick in en Byggmästar även denna månad. Jag gillar henne mycket.

Ja, när tant står på biblioteket och bläddrar bland lyriken och hon finner en diktsamling som heter något med vinter, ja då följer den ju med hem. Jag gillade den. Har Stepanova i hyllan sedan tidigare, Minnet av minnet, men har inte kommit till skott med den än. Det borde jag nog, att döma av denna.

Har sett den omnämnas en del i tidningarna och bara ordet, snö, får ju mig på fall. Strandberg ska jag definitivt läsa mer av.

Bokslut januari

 

Men se på fan, lyckades inte tant l ä s a i januari! Det var inte i går det hände. Delvis beror det väl på att det var många helgdagar och att jag låg sjuk en vecka, men jag har ju varit både sjuk och ledig förr, utan att kunna läsa för det. Hur som helst är jag överväldigad och mycket lycklig över sakernas tillstånd. 

Och eftersom jag nu har kunnat läsa, så har jag prioriterat det och jag har inte bara läst de planerade böckerna utan några fler - med följd att jag inte hunnit med alla ljudböckerna.

Klassiker som kom ut 1926. The Loving Huntsman är djävulen själv (!). Feministisk och kändes påfallande modern, om än i viktoriansk stil. Rätt trevlig.

Novellsamling som lät så himla bra, men gick mig helt omärkt förbi. Jag minns ingenting av den. Kanske var det bara fel tillfälle att lyssna på den eller så var jag för trött för att fokusera.

Kortroman får man kanske kalla den här. Klassiker. Jag tyckte mycket om den.

'En arktisk spökroman', som ni andra sannolikt inte skulle tycka höll som skräck, men alldeles lagom spökig för mig. Jag gillade den och har dristat mig att sätta upp den som "skräckroman" i Kaosutmaningen.

 

Alldeles underbar! Det är något med harar. Jag har faktiskt en anslagstavla på Pinterest med bara harbilder 😊

Morgonstjärnan tyckte jag jättemycket om. Jag är redan nu ganska säker på att den kommer att hamna på listan över årets bästa. Jag får lite Östergren-vibbar av Knausgård. 

Jäkligt bra. Informativ, berörande, hemsk.

Trivsam att lyssna på, som de första två i serien, men jag tyckte kanske inte att den höll ihop riktigt - fast nu minns jag inte riktigt vad det var som störde mig. 

Jag har ju läst en hel del som berör "norrländskt armod" - om jag får kalla det så - men denna kändes lite speciell med simhallar och tv-apparater i bakgrunden. Jag ska nog läsa mer av Höijer, tror jag. Andra boktolvan avklarad.

Kanadensiskt inuitsamhälle. Alltid väldigt spännande att läsa om sådant som känns avlägset och annorlunda.

Strout var med i min boktolva redan förra året, men först nu har jag läst henne. Och det var ju inte en dag för tidigt. Tyckte jättemycket om den. Hamnar sannolikt på topp-listan för i år den också.

Väldigt välskriven med flyt i språket. Men jag läste den samtidigt som jag lyssnade på Knausgård och ibland blandade jag ihop lite vilken episod som hörde till vilken bok. Inte för att de var lika egentligen, men båda handlade om män som rörde sig i Oslo i nutid (ja, Knausgårds inte bara om män) och jag blev lite förvirrad ibland. Kanske var jag trött bara. 

Ja, det var de böcker jag hade med i TBR:n. Utöver dem hann jag med dessa - alla utom den första förvisso väldigt korta:

En riktig hyllvärmare. Jag har haft ett gammalt utsorterat biblioteksex i hylla i åratal. Jag har inte ens varit medveten om att det var en novellsamling. Jag gillade den.

Liten, sparsmakad, rörande, hemsk och fin.

Jag är väldigt förtjust i Byggmästar och den här diktsamlingen tyckte jag mycket om. Jag är ju svag för Japan och östasiasiskt generellt.

En Tranan-bok, men inte från min hylla, utan från biblioteket. Helt ok. 

Ytterligare en kortroman, denna av Nobelpristagaren Pontoppidan. Väldigt charmig.

Bokslut augusti

 

Ja, den här bilden kan väl få illustrera den lästorka som har rått under augusti. Jag har inte orkat lyssna på bok på väg till jobbet och jag har bara somnat när jag har försökt läsa i min fåtölj eller i sängen. De få dagar jag har jobbat i trädgården har jag liksom inte kommit mig för att lyssna. 

Av de planerade ljudböckerna har jag bara lyssnat på fem, varav två väldigt korta.

 

 

Örnflöjten 2 är sista delen i Vargserien. Rätt trevlig faktiskt.

Ut ur Kalahari är tredje och sista delen i Kalaharisviten. Jag tänkte att den skulle passa för Naturlig läsning, men den var rätt annorlunda mot de andra två. Intressant, men ämnet tilltalade mig mindre än de första två. De var inriktade mot arkeologi-historia-naturhistoria, denna mot samhällskunskap-ekonomi-politik. 

Den dagen den sorgen lyssnade jag på för Prisat. Den fick Sveriges radios romanpris 2022. Nja, inte för mig. Dessutom har karln ett röstläge där jag knappt hör alls. Tant börjar visst bli lomhörd.

Yani nominerades till Augustpriset, Barn- & ungdomsklassen, 2022. Helt ok. Nyttigt för tant att lära sig hur man använder ortenslang :) Yani jag har lärt mig att yani inte är ett namn, som jag trodde när jag började lyssna. Och det där blev säkert helt fel, ha ha, men jag försökte i alla fall.

A Passage to India blev månadens klassiker för Förkovran. Bra, men tyvärr hade jag svårt att fokusera.

Jag har också läst en Augustnominerad barnbok och två bilderböcker, en Augustnominerad och en av en ALMA-pristagare.

 

Ulf Stark och Linda Bondestam nominerades till Augutspriset 2016.

Christine Nöstlinger fick ALMA-priset 2003.

Bilderböckerna tyckte jag om, men Jagger Jagger var jag inte helt förtjust i.

Slutligen läste jag en novell för Novellresan. Månadens resa gick till 1800-talets London och det känns lite synd att det inte blev mer läst på temat.

Lost in a London Fog av Louisa May Alcott, från boken nedan.

Jag hoppas på betydligt bättre läsflyt i september.