Visar inlägg med etikett Augustpriset. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Augustpriset. Visa alla inlägg

måndag 27 november 2023

Inför Augustgalan

Plötsligt en dag händer det...

Jag har faktiskt kunnat l ä s a. Det har jag inte lyckats med sedan i januari, tror jag. Sex böcker, varav fyra barn- och ungdomslitteratur, alla augustnominerade.

Och för första gången har jag läst mer än någon enstaka nominerad titel. Jag har faktiskt läst alla sex i skönlitteraturklassen, tre av fackböckerna och fyra i barn- ungdomsklassen. Heja mig, liksom!

Skönlitteratur

Jag har inte riktigt någon favorit. Mer åt andra hållet. Den jag tyckte i särklass minst om var Moral. Därefter Studier i mänskligt beteende. Jag har hört och läst andra vara helt begeistrade över de här två böckerna och hoppas på vinst, men smaken är som bekant delad. Kanske är det framförallt ämnena jag ogillar - i synnerhet när det gäller Lena Anderssons, för nog kan människan skriva liksom. Moral: ung kvinnlig doktorand inleder ett förhållande med äldre gift handledare. Ja men jag vill inte läsa om eländet! Studier...: Studier av några specifika typer av "idioter". Ja men vad fan, det räcker med dem jag måste stå ut med i verkliga livet, jag behöver verkligen inte reta ihjäl mig på en hoper romanfigurer ovanpå det.

Spindelbjörken var väl ok. Jag ville - och förväntade mig att - tycka mer om den än jag gjorde. Ganska tungt om en man märkt av svåra övergrepp under barndomen. För varför säger man 'mobbad'? Det låter för milt tycker jag. Nu finns det ju grader av helvete, men i många fall är det ju faktiskt frågan om mycket allvarliga övergrepp som, om de utförts mot vuxna, skulle klassats som allvarliga våldsbrott med tortyrliknande inslag. 

Satansviskningar tyckte jag mer om. Den kändes lite udda i Augustsammanhang då den var så "osvensk". Inga kopplingar till Sverige alls, förutom författaren själv. Är inte det väldigt ovanligt, eller är det bara jag som inte är tillräckligt beläst? Jag har ju en förkärlek för världslitteratur, så på så vis passade den mig bra. En bok som lämnar kvar en stämning, en känsla i magen. 

Jävla karlar var ju en mustig, berörande, charmig och väldigt lättillgänglig bok som jag kan tänka mig kommer att sälja väldigt bra och som jag tror kan tilltala typ alla. Men rent litterärt, konstnärligt är jag inte så säker på att den var starkast - fast nu är ju jag inte helt rätt person att bedöma den saken. 

Systrarna tyckte jag om och jag tycker att det är den mest gedigna boken av de sex. 

Jag kan som sagt inte välja ut en favorit, men om någon av Satansviskningar, Jävla karlar och Systrarna får priset så kommer jag att känna mig nöjd. Ska jag tippa på en, så blir det nog Systrarna


Facklitteratur

Av de sex nominerade har jag lyssnat på tre.

Vikingatider. När världen öppnades var den jag hade störst förväntningar på, jag gillar ju arkeologi och historia. Upplägget var sådant att varje kapitel utgick från ett fynd och så berättades det runt fyndet. Det lät ju bra, men för mig blev det bara rörigt. Kanske skulle det fungerat bättre med en vanlig bok, kanske var det bara inte rätt tid för mig. Nej, den tilltalade mig inte. 

Älskade bror. En rapport från gängvåldets Sverige var något helt annat än jag förväntade mig. Av någon anledning hade jag fått för mig att det var ytterligare en syster som berättade om sin gäng-bror. Så var det ju inte alls. Lisa dos Santos är åklagare och jag tyckte att det var jättespännande att få en inblick i hur sådana arbetar. Att de jobbar så nära polisen trodde jag bara var något som förekom i deckare. Skrämmande, frustrerande och väldigt intressant.

Sundsvallsoligarken. En berättelse om hur Ryssland lurade väst Den här boken var inte heller riktigt vad jag förväntade mig - men närmare än Älskade bror i alla fall. Jag trodde att boken skulle handla specifikt om "Sundsvallsoligarken", Oleg Deripaska, men minst lika mycket handlar den om dagens Ryssland, Putin och övriga oligarker. Jävla skurkstat! Jävla nollor! De må se sig själva som vinnare, med sina miljarder, privatjet och überlyxiga yachter, men det krävs mer än ett mänskligt genom för att vara Människa och de här kvalar fan inte in. (Men tänk att jag hann bli 60 år innan jag fattade att Oleg ska uttalas Alek! Jag borde kunnat lista ut det, men icke)

Jag har svårt att välja en favorit även bland dessa. Jag tyckte nog lite mer om att lyssna på Bror, men Oligarken har mer av 'gräv' och tyngd. 


Barn- och ungdomslitteratur

Av de sex nominerade har jag läst tre (eg fyra) och lyssnat på en.  

De tar allt ifrån mig  Nej, nej, nej, inte för mig! Vem var det nu som tyckte att den var så fantastisk? Jag minns inte. Och jag förstår det inte. Alltså, bara för att man har 100 ingredienser i skafferiet så måste man ju inte stoppa alla i grytan. Inte en enda av karaktärerna är ens halvsympatisk och de flesta tycks genomgå en profund personlighetsförändring under berättelsens gång. Och måste man klämma in 'kuk' och 'fitta' i varannan mening, bara för att? Vad vill hon egentligen? Bekräfta alla fördomar om folk i Norrbottens tassemarker? Konstig, vulgär och obehaglig, den hänger inte ihop och den känns inte trovärdig någonstans. Jag blev mest irriterad när jag lyssnade. Bra inläsning, i och för sig, men de kunde gott valt någon med lite dialektal färgning. 

Hundägarna & Kattjägarna 

Kompassens hjärta

Vitsippor och pissråttor

De senare tre tyckte jag om. De handlar alla - åtminstone delvis - om vuxna som inte riktigt förmår vara där. Kanske tyckte jag lite bättre om Hundjägarna & Kattjägarna och Vitsippor och pissråttor. Ska jag tippa på en av dessa blir det nog Vitsipporna. 

Vitsippor och pissråttor köpte jag för att stödja den lokala bokhandeln i Höganäs, när jag var nere och hälsade på mor. Övriga titlar är de som funnits att tillgå på Storytel. 

lördag 19 februari 2022

Serien om Joel

  

 

Joel bor med sin pappa i en liten köping i norra Sverige. Mamma har försvunnit, hon tog sin väska och stack en dag. Pappa arbetar i skogen. Men en gång var han sjöman och Joel drömmer om den dag då de ska flytta från skogarna i norr och gå till sjöss och uppleva allt det där som pappa berättat om.

Joel får mestadels klara sig själv, det är han som handlar och lagar mat tills pappa kommer hem från skogen. Ibland dricker pappa och Joel får gå och hämta hem honom från ölcaféet. Han har inte så lätt att få jämnåriga vänner, men han knyter an till några udda existenser i köpingen. 

Nu är jag klar med sista delen i serien om Joel. Jag har lyssnat på en i månaden sedan november. Det är en underbar serie och jag är så himla glad att jag hittade den. Pojken som sov med snö i sin säng augustnominerades 1996 och Resan till världens ände vann Augustpriset 1998. Kanske tyckte jag allra bäst om Pojken som sov med snö i sin säng. I den är Joel mer av ett barn, och han är så söt med sina tankar, idéer, föreställningar och planer. Jag blir alldeles glad och varm i magen när jag lyssnar, trots att det är rätt sorgligt ibland. I Resan till världens ände börjar han bli mer vuxen och har förlorat en del av den där barnsliga charmen.

Jag vet inte hur serien funkar på yngre, lite får jag en känsla av att man uppskattar den mer som vuxen, men jag kan ha fel.

Rekommenderas å det varmaste! Och omslagen, jag älskar dem!


Böckerna passar för Finish That Series, Prisat, Förkovran och Augustpriset.

Bokslut mars

  Nej, med mars var det slut på det roliga. Trots att det är lugnare på jobbet - i e jag har varit riktigt duktig på att inte ta på mig över...