Veckans mening - vecka 22

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.


"Jag har också varit ung" utropade Dramok "men jag har åtminstone vett att skämmas för det!"

Men vad har hänt med Storytel?

Men vad f-n! Plötsligt är 40 av mina senast nersparade 170 titlar borttagna från Storytel, bland annat två som jag hade planerat in för juni och en för juli. Någon som vet vad som hänt? Ska jag byta ljudboksleverantör? Till vad?

Uppdatering: Tre böcker som jag hade planerat in för juni är det som försvunnit, även I oxögat är borttagen. Och nu har jag räknat igenom hela mitt Storytelbibliotek: 134 sparade titlar är borttagna.

Jag har gått igenom Nextory och de flesta försvunna titlar finns där, liksom de flesta nersparade titlar som inte försvunnit. Bookbeat har jag inte hunnit kolla. Det tar ju sådan evinnerlig tid. Det blir byte av ljudboksleverantör, det är då ett som är säkert - om jag inte får ett jäkligt bra svar på mitt klagomål, men det känns typ uteslutet.

Uppdatering 2: Efter svar från Storytel att jag ska prova att logga ut och sedan logga in igen har några titlar kommit tillbaka (Sen for jag hem och I oxögat till exempel), men fortfarande står det att 84 titlar inte längre finns hos Storytel. Gah! Svårt att göra en TBR när det är så här.

Helgfrågan - vecka 22

Dags för helgfrågan hos Mia i bokhörnan

Visa ett favoritomslag där omslaget verkligen motsvarade innehållet. 

Visa ett omslag som får dig att inte vilja läsa boken.

Bonusfråga: visa ett hemskt omslag där du ändå valde att läsa boken, och den var fantastisk!

Tisdagstrion - Ur verkliga livet

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och veckans tema är Ur verkliga livet.

Jag har nog haft med alla dessa tre tidigare, men eftersom Paolo Robertos griserier har fått folk i allmänhet att vakna upp en smula, så hoppas jag nå ut lite bättre denna gång. Ett fruktansvärt tungt ämne som man helst vill stoppa huvudet i sanden inför, men kanske måste man faktiskt våga titta. Som med Förintelsen. Om prostitution och andra sexuella övergrepp mot kvinnor och barn.

Skuggans lag är skriven av Simon Häggström, polis som arbetar med - eller snarare mot - prostitution och människohandel. Boken är verklighetsbaserad och skildrar polisens arbete. Uppföljaren heter Nattstad. Han har därefter givit ut två kriminalromaner, Flickorna som sprang och I skuggan av sektor 5. Den senare kom ut i dagarna och jag har tänkt att jag ska hinna lyssna på den nu i maj. Romanerna har också människohandel och prostitution som tema.

Polisen arbetar nära Socialtjänsten och Talita för att stötta de utsatta kvinnor och barn (ja, unga män förekommer också) de möter. Talita är en ideell organisation som stöttar och hjälper kvinnor ur prostitution och människohandel. Stöd dem gärna. Själv är jag månadsgivare. Så väl Simon Häggström som Talita finns på Instagram och jag rekommenderar bådas konton.


Jakten på Kapten Klänning av Jonas Trolle, även han polis. Om Göran Lindberg, ”Kapten Klänning”, rektor på Polishögskolan, en förkämpe för jämställdhet som arbetat mot kränkningar och sexism, som sedermera visade sig vara en grov sexbrottsling som ordnade gangbangs av småtjejer. Om spaningsarbetet och - till slut - gripandeta av honom. True crime alltså. Spännande och hemskt.


Silverfisken. Vad Sofia Rapp Johansson genomgått och tvingats utstå alltsedan hon var ett litet litet barn, först i hemmet och därefter i samtliga de fosterhem där hon placerats, är så fasansfullt att det i princip inte går att greppa. Silverfisken är en lyrisk berättelse men i sin form inte alls svårläst. Den belönades med Katapultpriset 2008 och nominerades också till Borås tidnings debutantpris. Hon har givit ut ytterligare tre böcker: Tills skulderbladen blivit vingar, Kyss mig lycklig och Golgata. Den första och den sista har jag i hyllan, men jag har ännu inte läst dem. På YouTube finns det fina intervjuer med Sofia Rapp Johansson och även filmer från rättegångsförhör. Jag vill uppmana er att titta på dem.


Det minsta vi kan göra för dem som blivit utsatta för allt detta fasansfulla är att lyssna, att orka och våga ta emot deras berättelser. De har ju orkat leva i dem.

Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig. (Job 21:2)

Authors & Characters - Therese

Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser och veckans namn är Therese:

Berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn. Var gärna fantasifulla med namnen, de kan vridas och tänjas, gälla alla kön, vara olika versioner i olika länder o s v. Improvisera! Varje måndag lägger jag upp ett inlägg med veckans namn och mina val. Lägg upp era egna inlägg, släng in en länk i mina kommentarer, besök varandra för att få lästips och kommentera gärna.

Therese Bohman

Författare och journalist som verkat som konst- och litteraturskribent på flera tidningar. För närvarande är hon konstredaktör på Expressen, bland annat. Hon har givit ut tre romaner. Den drunknade 2010, Den andra kvinnan 2014 och Aftonland 2016. Den andra kvinnan nominerades till Nordiska rådets litteraturpris och Sveriges radios romanpris. Aftonland nominerades till Augustpriset. Jag har bara läst den senare. Inte tokig alls, även om det inte riktigt var min stil och jag hade väldigt svårt att identifiera mig med huvudpersonen. Jag har ofta väldigt svårt att känna igen mig i medelålders kvinnor i samtidsskildringar - av någon anledning; kanske för att de i allmänhet är så fixerade vid karlar och för att jag tycker att det är så förbålt tråkigt att läsa sexskildringar. Men boken vann i längden, blev riktigt spännande, och slutet var riktigt häftigt.


När det gäller karaktärer kan jag baske mig inte komma på någon annan än den mest givna...

Thérèse Raquin

Vargnatts favoritbok - eller inte ;) Själv tyckte jag nog att den var helt ok.

En smakebit på søndag - A Thousand Ships

Denna vecka är det Mari på Flukten fra virkeligheten som står som värd för smakebiten. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Det går pruttdåligt med mitt läsande. En och samma bok har jag hållit på med i två veckor(!) - inte för att den är dålig, tvärt om, det bara funkar inte att läsa. Men lyssnar gör jag i alla fall, så här kommer en snutt från den senast färdiglyssnade. Med reservation för interpunktionen och att jag kan ha hört/uppfattat fel:


But this is the women's war just as much as it is the men's. And the poet will look at their pain, the pain of the women who have always been relegated to the edges of the story, victims of men, survivors of men, slaves of men, and he will tell it - or he will tell nothing at all. They have waited long enough for their turn. And for what reason? Too many men telling the stories of men to each other. Do they see themselves reflected in the glory of Achilles? Do their aging bodies feel strong when they describe his youth? Is the fat belly of a feasted poet reminscent of the hard muscles of Hector? The idea is absurd. And yet there must be some reason why they tell and retell tales of men. If he complains to me again, I will ask him this: Is Oinone less of a hero than Menelaos? He looses his wife so he stirs up an army to bring her back to him, costing countless lives and creating countless widows, orphans and slaves. Oinone looses her husband - and she raises their son. Wich of those is the more heroic act?

Riktigt, riktigt bra! A Thousand Ships är shortlisted för Women's Prize for Fiction 2020.

Veckans mening - vecka 21

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord: "Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på."


Whether or not it is ethical or wise for us to enlist their help in fertilizing our farms or cleaning up our pollution and garbage, we should remember one thing: we need worms more than they need us. 

(med reservation för felskrivning eftersom jag lyssnade på boken)

En hel bok om daggmaskar! Ja men är det inte underbart?!

Tisdagstrion - Norden runt

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna vecka är temat Norden runt.

Babian, av danska Naja Marie Aidt, tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2008. En samling mörka, ganska obehagliga berättelser. Riktigt bra.

Maria Tapaninen är finska, men bosatt i Sverige. Vid lärkvatten är en underbar liten bok, drömsk, vacker, magisk...

Vid en grumlig sjö, i en ålderdomlig by i Karelen bor de sju systrarna. De lever i symbios med naturen och umgås med döda själar och kvarblivna ryssar i en kollektiv och drömlik värld.

Vinternoveller av norska Ingvild H Rishøi. Om utsatta människor - och hur stor skillnad en utsträckt hand kan göra för den som har det svårt. Välförtjänt omtalad och prisad.

Authors & Characters - Gustav

Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser. En författare och en litterär karaktär med samma - eller nästan samma - förnamn. Denna veckas namn är Gustav.

Jean-Marie Gustave le Clézio

Fransk-mauritisk författare som fick Nobelpriset i litteratur 2008. Jag har nog bara läst två böcker av honom: Afrikanen och Raga. Jag minns dem rätt dåligt, måste jag erkänna.


Jungfru Stava i En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf. Jag tyckte att det var ett väldigt underligt namn, Stava, och det var först senare, när jag läste något annat, som jag fick klart för mig att det är ett smeknamn för Gustava.

En smakebit på søndag - Don Quijote

Denna vecka utgår smakebiten från Astrid Terese på Betraktninger. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Det har gått väldigt dåligt med läsandet i veckan eftersom jag har haft en del strul med ungarna, så egentligen läser jag fortfarande Längtans latituder. Men för att ha något nytt att bjuda på har jag börjat så smått på nästa bok i högen, nämligen Don Quijote.

Så här börjar den:

I en by i la Mancha, vars namn jag inte gitter dra mig till minnes, levde för inte länge sedan en av det slags adelsjunkrar som äger en lans i dess ställ, en gammaldags lädersköld, en hästkrake och en vinthund. 

Och ytterligare en snutt:

Kort sagt, vår junker fördjupade sig så pass i sin läsning, att han tillbragte hela dygnet med den. På grund av att han sov för litet och och läste för mycket, blev hans hjärna förtorkad och han miste vettet. Hans fantasi uppfylldes med allt vad han läste i sina böcker, om förtrollningar, slagsmål, drabbningar, utmaningar, sår kärleksförklaringar och kärleksäventyr, stormar och omöjliga galenskaper. Och så fullt och fast var han övertygad om sanningen av hela detta virrvarr av overkliga inbillningsfoster att det för honom inte fanns någon sannare historia i världen. 

Jo jo, där ser ni hur det kommer att gå för er som läser för mycket. Själv har jag ju, som sagt, ägnat mig mer åt barn än läsning, så jag räknar med att gå fri, med vettet i behåll, bland er galningar ;)

Mitt ex innehåller gravyrer av Doré och här ser ni hur Don Quijote sitter och läser sina riddarromaner.

Veckans mening - vecka 20

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord: Varje lördag presenterar jag en mening från boken jag läser. En mening som har fått mig att stanna upp. Den kan vara humoristisk, men den kan även vara allvarlig. En mening att lägga några sekunder på.

'Vad jag pratar om när jag pratar om Handke' skulle man kanske kunna kalla detta inlägg. Eller snarare, 'vad jag gnäller om när jag gnäller om Handke'.

Ingenting mer blev sagt; en sista gång av den blanka kvinnan med båda händerna dragen mot henne, tillbakastött med ett litet skratt och nuddad av en förvånad blick, varvid hela hennes ansikte tycktes förstoras, utan särskild rörelse; den intill henne till avsked uppställde vännen i gengäld omfamnad; och äntligen själv pliktmedvetet till sängs i rummet intill i den med ens (ändå bara helt kort) iskalla natten ("postflyget", osv).

Jag var tvungen att läsa meningen åtminstone tre gånger innan jag fattade vad det stod; och nu när jag läser den igen är jag i alla fall inte säker på att jag förstår. Det är något fel med karln. Eller översättaren. Eller mig.

Helgfrågan vecka 20

Dags för Mias helgfråga:

Vad har du för bok i din TBR-hög som du ser framemot att läsa?
Jag ser väl fram emot alla böckerna i min hög - förutom Handke - men för att välja en vardera ur bok- respektive ljudbokshögen:

A Thousand Ships är shortlisted för Women's Prize for Fiction och jag har hört mycket gott om den. Och grekisk mytologi är ju aldrig fel.

De svarta stenarna är en barnbok som jag har höga förväntningar på. Guus Kuijer har tilldelats ALMA-priset och boken är skriven på nederländska, som är månadens språk.


Bonusfråga: Läckbergs bok har ju fått en enorm lansering, hon tog över hela Adlibris igår. Lyft fram en bok som inte är lika känd men som du tycker är riktigt bra.
Som bekant så tycker jag att anglosaxisk litteratur från västvärlden dominerar alltför mycket, så jag lyfter gärna fram annat.

Under frangipaniträdet är en av de böcker som jag gärna hade haft med i Tisdagstrion - Bäst hittills i år. I grunden en mordhistoria - men inget man väljer när man är sugen på en deckare. Magisk realism och kulturella föreställningar. Om hur det gamla får ge vika för det nya. En fantastisk bok! Mia Couto kommer från Mocambique och skriver på portugisiska.

Tisdagstrion - Bäst hittills i år

Tisdagstrion utgår från Ugglan & Boken och denna vecka är temat alltså Bäst hittills i år

... och det var ju väldigt svårt. Jag har läst fler än tre riktigt bra böcker och det är inte lätt att välja. Det här är inte de tre bästa, utan tre av de bästa. Det ska bli väldigt spännande att gå in till er andra och se vad ni lägger upp.

En av de första böckerna jag lyssnade på i år (mycket bra inläsning). Det bara måste ju bli Augustpris.

Den här boken läste jag också i januari. Så otroligt bra! Jag fick rätt starka reaktioner när jag delade en snutt i En smakebit på søndag, men alltså... ni vet ju hur otroligt känslig och räddhågsen jag är. Även om snutten var en smula obehaglig, utryckt ur sitt sammanhang, så uppfattade jag den som komisk när jag läste. Boken tilldelades International Prize for Arabic Litterature 2014. Missa den inte!

Den verkar konstigt nog inte vara översatt till svenska, men för er som läser/lyssnar på engelska så rekommenderar jag den verkligen. Det var först ett bra tag efter att jag lyssnade på den som jag insåg att det är samma författare som skrivit Kirke - som jag verkligen har vela läsa alltsedan jag först hörde talas om den, och som jag tror att många av er redan har läst. Belönades med Women's Prize for Fiction 2012.

En smakebit på søndag - Längtans latituder

Denna vecka utgår smakebiten från Mari på Flukten fra virkeligheten. Dela med dig en snutt av det du läser just nu - inga spoilers!

Hon sitter på en strand full av kvinnor som inte skulle kunna flyta ens om det gällde livet och tänker att hennes simförmåga är en välsignelse från gudinnan själv. Chanda Devi växte upp i närheten av en nyckfull flod och hennes morfar hade insisterat på att alla barnen skulle lära sig simma. Han hade avlats i ett hem som floden till slut kom att sluka, och blivit förlöst, halvt under vatten, under regnperioden. Därför brukade han varje år tvinga familjens medlemmar, unga som gamla, män och kvinnor, att dyka från en båt för att besöka klanens tempel som numera stod på flodens botten. Om de inte gjorde det skulle floden byta riktning igen. Chanda Devi tog uppdraget på allvar. Hon dök djupare än alla de andra, och använde templets kupol för att dra sig ännu längre ner, till dörren, och hålla sig i tempelklockan som svajade likt sjögräs.

Det är ju något visst det där med sjunkna städer :)

Längtans latituder har jag varit sugen på sedan jag först fick nys om den och finaste Vargnatt var snäll och skickade den till mig. Jag började läsa den i natt när jag inte kunde sova.

Veckans mening - vecka 19

Veckans mening utgår från Robert på Mina skrivna ord. En mening från veckans läsning som av en eller annan anledning fått oss att stanna upp.

Kanske lite väl vulgär, men den fick mig onekligen att stanna upp, i synnerhet det där med gardinen:

Översten sa att ingen kvinnas fitta luktade lika gott som min och så friade han till mig på tyska samtidigt som han torkade av sin kuk på den blommiga gardinen.

Hett i hyllan #29

Hett i hyllan utgår från Bokföring enligt Monika. Om de där böckerna som stått i hyllan sedan anno dazumal, men som kanske förtjänar att plockas fram och dammas av.

Så här lyder baksidestexten:
En självbiografisk roman från 1870-talets Konstantinopel som skildrar den unge Pierre Lotis förhållande med en turkisk haremskvinna – en livsfarlig kärlek mellan en ”otrogen” och en av köpmannen Abeddins fyra fruar. De möts i all hemlighet i skydd av nattens mörker på båtar på Bosporen eller i undanskymda hus i kvarteren runt Gyllene hornet, möten som kräver en hel mängd förberedelser och arrangemang för att det älskande paret ska undgå upptäckt. Men: ”Jag var den ende hon älskat och den ende som någonsin älskat henne, och jag skulle lämna henne för att aldrig återvända.”

Aziyadé är en gripande kärlekshistoria där romantik och österländsk exotism blandas med en påfallande realistisk och fräsch framställning av livet i dåtidens Konstantinopel. Ett sepiafärgat instagram från den plats i världen där västerländskt och österländskt ständigt möts och slits isär.

Aziyadé var Pierre Lotis debutverk, publicerat anonymt 1879, och räknas i dag som en modern klassiker. Nu i svensk nyöversättning.

I en recension från SvD kallas verket istället autofiktion och det påtalas att man måste se boken som en produkt av sin tid; tanken om den västerländska överhögheten och synen på kvinnor, främmande kulturer i allmänhet och judar och svarta i synnerhet överensstämmer knappast med vår nutida. Eller... vad man önskar vore vår nutida, men inte alltid är det.

Jag tror att den kan vara lite kul att läsa, trots allt. 

Pierre Loti är en pseudonym för Louis Marie-Julien Viaud, som faktiskt valdes in i Franska akademin 1891.

Authors & Characters - Paula

Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser varje måndag. Denna veckas namn är Paula.


Jean Paul Sartre

Sartre tilldelades Nobelpriset i litteratur 1964, men avsade sig det. Jag har inte läst honom, har nog alltid tänkt på honom som tung och svår och dessutom som en jäkla typ - dock utan att egentligen ha några belägg för att så är fallet. Jag har ju tänkt att jag ska försöka läsa alla Nobelpristagare, eller de flesta i alla fall, och åtminstone tre böcker var av dem som är någorlunda läsbara. Så jag får väl försöka mig på Äcklet. Någon gång. Eller så skiter jag i honom när han nu tackade nej.


Paul heter Katitzis storebror.

Paul hette Katarina Taikons bror även i verkligheten. Han blev mördad av rasister i början av 60-talet.