Första Samuelsboken

Disclaimer: Jag är - tyvärr - inte troende. Jag läser Bibeln som vilken annan litterär text. Mina ord om det jag läser kan möjligen såra den som är troende. Det är inte min mening att uttrycka mig blasfemiskt, att göra någon ledsen, stött eller arg.

Jag valde Första Samuelsboken för att jag ville läsa om David och Goljat - som det visst ska stavas nu för tiden. Men pust vad rått och blodigt!

Så säger Herren Sebaot: Jag har inte glömt vad amalekiterna gjorde mot Israels folk, då de angrep dem på deras vandring från Egypten. Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor. 1 Sam 15

Eh... döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn... Men käre värld! Är det Gud eller Satan som talar?

I ett år och fyra månader stannade David i filisteernas land. Han och hans män drog ut på plundringståg mot geshureerna, girseerna och amalekiterna; det var dessa folk som bodde i området mellan Telam och Shur, ända bort mot Egypten. Under sina härjningar i landet lämnade David varken män eller kvinnor vid liv. 1 Sam 27

Plundringståg där han mördar folk?! Käre värld!

Så länge jag lever måste du vara barmhärtig mot mig, liksom Herren är barmhärtig, och efter min död får du aldrig upphöra att visa barmhärtighet mot min släkt. När Herren utplånar alla Davids fiender från jordens yta får Jonatans namn inte utplånas ur Davids släkt. 1 Sam 20.

Eh... liksom Herren är barmhärtig? Är det barmhärtigt att utplåna alla Davids fiender från jordens yta? Är det barmhärtigt att döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn?

Din horunge! Var det inte det jag visste, att du hänger ihop med den där Jishajs son och drar skam över både dig själv och din slinka till mor... 1 Sam 20.

Horunge? Slinka till mor?

Men mitt bland all denna ondska och övervåld så blev jag faktiskt lite fnissig:

Ni ser väl att karlen är galen. Varför har ni skickat på mig honom? Har jag så ont om dårar att ni måste ta hit den där för att plåga mig med sina galenskaper? En sådan får inte komma in i mitt hus. 1 Sam 21

Det är David som spelar galen och jag tyckte allt att det var lite skojsigt formulerat för att vara i den här typen av text.

Nej Första Samuelsboken var då sannerligen ingen njutning att läsa. Själva scenen där David och Goljat möter varandra är snabbt avklarad och sedan bara våld, våld, våld. Dessutom är texten lite osammanhängande med konstiga upprepningar. Jag antar att det är för att den är sammanfogad från flera källor. Det är väl för övrigt stora delar av Bibeln, men här märks det verkligen.

Doré

Jobs bok

Disclaimer: Jag är - tyvärr - inte troende. Jag läser Bibeln som vilken annan litterär text. Mina ord om det jag läser kan möjligen såra den som är troende. Det är inte min mening att uttrycka mig blasfemiskt, att göra någon ledsen, stött eller arg.

Jag har sett Jobs bok medtagen i listor över världens bästa böcker. Det har väl fått mig att tänka att jag faktiskt borde ta och läsa den - ja bortsett från att jag nog tyckt att jag kan läsa hela Bibeln, och nu bestämt mig för att jag ska (möjligen bortsett från de delar där de rabblar släktskap). När Lasse Larsmark sedan gav mig ett av mina absoluta favoritcitat: Hör åtminstone på mina ord. Låt det vara den tröst ni ger mig. (nå ja, en modernisering av 1917 års Bibeltext; den i Bibel 2000 är inte lika snygg, tycker jag), så kom Jobs bok att bli den Bibeltext jag ville börja med.

Jobs bok är, i sina poetiska delar, otroligt vacker. Och jag, som arbetat inom vården större delen av mitt liv, har insett precis hur sant det där citatet ovan är. Den tröst en människa i svår nöd behöver mest är vanligen att någon lyssnar. Att någon orkar lyssna. Inga kloka ord, inga tröstande ord, inga peppande ord. Inga ord alls. Bara lyssna.

Vad är en människa
att du gör så stor sak av henne
och bryr dig så mycket om henne,
granskar henne varje morgon,
prövar henne var dag och stund.
När skall du vända blicken från mig,
låta mig vara medan jag hämtar andan?
Om jag har syndat, vad gör det dig,
du människornas bevakare?
Varför gör du mig till mål för dina angrepp,
tröttar ut dig med att slå mig?
Varför förlåter du inte min synd,
utplånar min skuld?
Snart vilar jag ändå i mullen,
söker du mig är jag borta.

Sedan kan man ju fundera över hur Gud tänker när han, i sitt tjäbbel med Anklagaren (Satan), låter Job drabbas av dessa oerhörda olyckor, Job som Gud själv håller för den mest rättrådiga, oförvitliga och gudfruktiga människan på jorden. Och det är ju inte bara Job som drabbas i detta. Hans tio barn dör och även hans hustru förlorar ju sina barn. Och hur går det för hans tjänare och arbetare, som han var så snäll emot, och hur går det för alla de fattiga och utsatta han hjälpte, när han nu förlorat allt han ägde? Jag kan inte låta bli att tänka på filmen Ombytta roller, där de äldre herrarna slår vad om 1 dollar (eller vad det var) i sitt dumma experiment och utan att blinka förstör Dan Aykroyds - eller snarare hans rollfigur Louis Winthorpe III:s - liv.

Job av Leon Bonnat, 1880

Tema Bibeln

Här listar jag de böcker ur Bibeln som jag läst. Eventuella tankar om respektive bok skriver jag i separata inlägg. Jag kommer att läsa böckerna hipp som happ och väljer i första hand de som jag vet innehåller kända citat eller välkända episoder som jag vill läsa i sin helhet.

• Job (Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig)
• Första Samuelsboken (David och Goljat)
• Rut (Ty dit du går vill ock jag gå)
• Ester (drottningen som räddade det judiska folket)
• Joel (min inmate penpal heter Joel)
• Daniel (i lejongropen)
• Matteusevangeliet
• Markusevangeliet
• Lukasevangeliet
• Johannesevangeliet

Teman 2019

Jag har tänkt att jag ska ha någon form av tema(n) varje år, någonting jag fördjupar mig i lite extra. Nu har jag valt två för 2019: Bibeln och Grekland.

BIBELN
Hur länge har jag tänkt att jag ska läsa Bibeln? Säkert 40 år eller närapå. Inte sjutton har det blivit av. Jag tror att felet är att jag börjat från början och tänkt att jag ska läsa från pärm till pärm. Men jag har tröttnat ur på alla ättelängder och på Jahves (eller snarare hans uttolkares) tjat om att gör du si så ska du DÖ och gör du så så ska du DÖ och den som gör ditt ska DÖ och den som gör datt ska DÖ och, herregud, finns det någon kvar längre eller har alla DÖtt? Nu tänkte jag att jag ska ändra grepp och satsa på en bok i taget och de behöver inte läsas i ordning. Nej, jag kanske inte hinner med hela Bibeln under året. Då är det så. Men om jag läser några av böckerna i alla fall.

Bibeln är trots allt grunden till vår (kultur)historia under de senaste 1000 åren. Och jag blir mer och mer imponerad av kristendomen för varje år. Nej, inte över korståg, katolska pedofilpräster, 'kvinnan tige i församlingen' etc utan av det grundläggande: varje individs ovillkorliga värde. Och detta sett mot bakgrund av den tid då kristendomen uppstod och anamades. Kristendomen idag ter väl sig knappast imponerande, men nu har vi ju skördat frukterna av det den bringade oss och ser dem som självklara. Lite som med socialdemokratin. Hur imponerande är Socialdemokraterna idag? Idag när vi redan skördat frukterna. Men hur såg det ut för 100 år sedan och vart har Socialdemokratin fört oss? Det är så lätt att ta saker för givna. Nej, jag röstar inte på Socialdemokraterna, men jag är väl medveten om vad de gjort för vårt land.

Egentligen skulle jag velat vara med i en Bibelstudiegrupp, fast en med social-historisk-litterär inriktning. Det skulle vara oerhört intressant.

GREKLAND
Jo, jag älskar Grekland. På ett tämligen oromantiskt plan, vill jag påstå. Jag kan bli helt galen på greker och Grekland, jag lovar! Men icke desto mindre... Som med mina barn; jag älskar dem tusen miljoner stjärnskott, men satan i gatan vad jag kan bli trött och less på dem.

Kärleken till Grekland började med de grekiska sagorna. Därefter kärlek till den grekiska jag hörde, företrädesvis manliga, grekiska invandrare tala på caféer runtom Stockholm. Så enkelt! Grekiska är i mina öron världens vackraste språk. En gång i tiden hade jag långt gångna planer på att bosätta mig i Aten, men saker kom emellan.

Jag började - som tidigar nämnt - att läsa Odysséen på min och Drakungens rundresa i Klassiska Grekland och förvånades över hur lättillgänglig den trots allt var. Men så glömde jag den på planet. Det känns ju rimligare att börja från början, så nu har jag skaffat mig ett ex av Iliaden. Därtill Kallifatides Slaget om Troja och  Iliaden - en cover av Dimitrios Iordanoglou (som uppenbarligen är svensk, ha ha, jag trodde att den var översatt. Men det spelar ingen roll - Kallifatides är ju också svensk - bara lite oväntat). Jag har också några böcker om Bysans på lut, liksom ett drama av Sofokles och en diktsamling av Nikos Dimou. Och så lite annat smått och gott som vi får se om jag hinner med.