Authors & Characters - Sara

Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser. En författare och en litterär karaktär som bär samma namn.

Sara Lidman (1923 -2003)

Jag antar att Sara Lidman inte behöver någon närmare presentation. Det enda jag läst av henne är Lifsens rot, men jag har tänkt att jag ska ge mig på Jernbaneeposet någorlunda snart.


Sara Videbeck

Wanja Nones Håkanssons skulptur av Sara Videbeck

I CJL Almqvists Det går an från 1839 träffar serganten Albert Sara Videbeck på en ångbåtsresa och de förälskar sig. Det är Sara som frågar: Går allt detta an, Albert? och han svarar: Det går an.

Jag gillade inte Det går an riktigt. Jag blev irriterad på att Albert är så jäkla otrevlig mot andra kvinnor (eller var det alla i lägre ställning, jag minns inte) att jag hade svårt att ta den till mig. (Jag har en förmåga att haka upp mig på saker)

Helgfrågan - vecka 10

Dags för helgfråga från Mia.

Har ni någon bokryggspoesi?

Min första tanke när jag såg den här frågan var: Näpp, det här är inget för mig. Jag hoppar över denna vecka. Sedan började jag gå igenom bokhyllorna, upp och ner, ner och upp, och jag har haft vansinnigt roligt. En del sommarlängtan blev det. Och ja, jag har generellt svårt att begränsa mig.

I fjärilarnas tid, jag går tills morgonen gryr
Livslinjer i säkert förvar under skinnet

Snöns rike, bleknande berg, vinterträdgården
Minnet av vatten, markens gröda, ett annat liv

Tre apor under frangipaniträdet den ödesdigra natten
Ormen, främling i paradiset
Cries unheard

Utsikt från ett torp
Harungen utanför min gärdsgård
Syrenernas tid
Saknad


Bonusfråga:  Hur håller ni humöret uppe i dessa oroliga tider?

Ja, jag vet inte om de är oroligare än de brukar. Det är väl coronaviruset då. Farligare i trafiken och med en stillasittande livsstil i så fall. Så jäkla virulent är det ju inte - men det kan förstås mutera.

Idag har jag fnissat åt fåniga inlägg på FB.

(Herregud! 47 tweets och retweets senaste dygnet. Jobbar inte människan?)

Barnen från Frostmofjället

Det är nödår i fjällvärlden. När modern till sju små barn dör ger sig barnen iväg från hemmet för att slippa fattighuset. En lång och mödosam vandring ligger framför dem. Kölden och hungern är svår . Med sig på färden har de sin älskade get Gullspira som ger värme och mjölk. Fjällbarnen möter många människor, både snälla och elaka, när de söker skydd och mat i gårdar som de passerar på vägen.

Den här boken har jag ju hört talas om ända sedan jag var barn, men först nu har jag alltså läst den. Den ingår i utmaningen Förkovran under 'Svenska klassiker'. Boken kom ut 1907 och betraktas - har jag googlat mig till - som Sveriges första stora realistiska barnroman.

Jag har hört åtskilliga personer brista ut i Åhh, vad jag grät! när de talat om filmen och eftersom jag är en överkänslig typ så hade jag räknat med att fälla både en och två tårar, men så blev inte fallet. Kanske är den mycket mer dramatisk som film.

Lite knöligt var det med det dialektala. Inte så att det var svårt att förstå, men det var förvånansvärt krävande; tog längre tid att bena ut vad det stod än jag skulle trott. Jag gillar ju dialektala inslag. Rätt förunderligt ändå, när jag tänker efter, att det där dialektala ens fick komma i tryck på den tiden, när det var väldigt noga med rikssvenska i det offentliga och ungstackarna fick på tafsen i skolan om de inte "pratade ordentligt".

Egentligen en fruktansvärd berättelse, om än med lyckligt slut, men min känsla efter att ha läst den är inte: Åh herregud som fattiga människor hade det och stackars barn! utan mer Ja men det här var ju en söt historia. Det beror nog på Gullspira. För har man bara en get så blir allting bra. Det har jag nu lärt mig. Getter ska man ha! Ja under förutsättning att man inte smakar brännvin, för då är det kört. Nej, jag ska inte raljera, jag är väl medveten om vilka stora problem superi varit genom tiderna. Det fanns ju en orsak till att man folkomröstade om rusdrycksförbud.

Men faktiskt... så vill jag ju gärna ha en liten jämtget :)

Lysande utsikter

Den unge Pip sitter vid sina föräldrars och bröders grav och sörjer sin döda familj när en förrymd fånge överraskar honom och tvingar honom att hjälpa fången i hans flykt. Skräckslaget gör Pip som mannen säger, men han vet att straffet för att hjälpa förrymda fångar är hårt ...

Så startar Charles Dickens  berömda roman om föräldralöse Pip, barndomsvännen Estelle och den märkliga miss Havisham, en berättelse som spänner över trettio år. Dramatik, spänning och kärlek i en bok som av många anses vara Dickens absolut bästa.

Nå ja, det är väl ganska många böcker som "av många anses vara Dickens absolut bästa". Emellertid... Jag försöker att läsa åtminstone en Dickens per år; de är ju så förbålt långa och jag har svårt för tegelstenar. Den här hann emellertid komma ut som ljudbok innan det var dags att läsa. Tyvärr, måste jag säga.

Inläsaren är fullkomligt bedrövlig. En smula ålderdomliga eller skriftspråkliga ord kan han överhuvud taget inte uttala; han betonar fel: sålEdes, sålUnda, fÖrfelat, fÖrmaning; han gör fel på längd: tallte (talte), lekammliga (lekamliga), nIper (nipper); han låter bli att betona partikeln i partikelverb, men betonar istället prepositioner: se Över stranden (inte partikel utan preposition i denna mening) m fl; han läser ord som ska ha grav accent med akut och tvärt om, till exempel i udden (det är inte frågan om någon knivsudd här). Violín-cell antar jag ska vara 'violoncell', och sannolikt ska färjering vara 'fägring'. Han går upp i ton i slutet av varje sats, före bisatsen, så att det blir helt styltigt och när han skulle läsa upp dialog som skulle vara "grötig" började han prata något slags hemmasnickrad småländska!!! Och i en sådan här bok med lite ålderdomlig stil och ålderdomliga ord, så låter det förjävligt med ijengklien och ordengklit. Annars är jag inte den som går i taket på det där uttalet, som många andra, men i en inläsning av en Dickens! Hemskt! Vem fan har släppt igenom denna inläsning? Jag tycker att den pojken ska hålla sig till att läsa reklam i radio, som han tydligen också sysslar med.

Och omslaget!!! Ja men vem fan har skapat något så gräsligt, något som passar så infernaliskt illa till boken? Vilket bottennapp till produktion! Hur kan man göra Dickens detta? Får man göra så?

Eh... öh... vad jag tyckte om boken? Jo, den var bra. Dickens är alltid bra ;)

Finna sig

Annas självuppfattning förändras dramatiskt när hon blir mamma. Trots konflikterna med maken blir hon kvar med honom, men med tiden söker hon bekräftelse i en relation med en äldre man, Ivan. När han drabbas av en sjukdom faller det på Anna att vårda honom fram till hans död.
I alla dessa skeenden är hon klaustrofobiskt låst, styrd av en sträng disciplin, som i stunder ändå känns paradoxalt befriande.

Gah, vilken ångestframkallande bok! Klaustrofobisk var ordet. Alltså, finns det sådana kvinnor? Jag vet inte om jag ska tycka förtvivlat synd om Anna eller om jag hellre skulle vilja ge henne en fet smäll. Och Ivans jävla dotter, henne vill jag på riktigt ge en fet smäll.

Visst, boken är bra, men inte för mina stackars nerver och jag vet ju att jag inte ska läsa relationsromaner och samtidsskildringar. Det är inte min grej. För det mesta inte min grej. Men man måste ju testa ibland.

Jag lyssnade på boken i februari, 9:e anger Goodreads, för utmaningen Litteraturpristolvan. Boken belönades med Borås Tidnings debutantpris 2018.

Utlottning hos Hannele

Hannele i bokparadiset lottar ut Jeanette Wintersons Frankissstein och för en gångs skull tänkte jag vara med. Den här har jag varit nyfiken på ett tag, efter att ha sett den omnämnd i flera bokbloggar.

Tidigare har jag läst Fyrväktaren (helt fantastisk!), Skapelsens kön (föll mig inte på läppen) och Juldagar : 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar, den senare nu i december.

Jag har länge tänkt att jag ska läsa Det finns annan frukt än apelsiner men det har inte blivit av. Även Skymningsporten och Varför vara lycklig när du kan vara normal? har jag sneglat på.

Titta in i Hanneles bokparadis om du också vill vara med i utlottningen.

Authors & Characters - David

Authors & Characters utgår från Lyrans Noblesser. En författare och en karaktär med samma förnamn.


David Grossman

Israelen Grossman belönades med International Man Booker-priset 2017 för En häst går in på en bar. Jag har inte läst den än, men tänkt att jag ska. Kanske blir det av i år för utmaningen Litteraturpristolvan, vi får se. I så fall får det bli som e-bok. Hans Flickan i underjorden står däremot i hyllan och väntar.


David Copperfield

Det är ju tur att jag hittade en karaktär vars namn finns i själva boktiteln. Med mitt teflonminne tenderar jag att glömma bort vad folk i böckerna heter. Jag älskar Dickens! Det var inte förrän jag läste den här som jag fattade var bandnamnet Uriah Heep kom ifrån :)

Månadens språk - sammanfattning februari

Det verkar som ni köpte frångången av språk i februaris Månadens språk och gav er på östafrikanska författare utan att knota.

Så, vad fick ni läst? Hittade ni något spännande? Något ni aldrig tänkt på att läsa förut?

Själv läste jag två böcker:
Våldets vändkrets av Natacha Appanah från Mauritius. Originalspråk franska.
Tropiska fiskar av Doreen Baingana från Uganda. Originalspråk engelska.

Riktigt bra, båda två, men allra bäst tyckte jag nog om Tropiska fiskar.

TBR mars

Eftersom jag släpar efter en del sedan februari, med både Vägmärken och Fallet Meursault halvlästa, så får jag ta och reducera lite bland böckerna jag initialt hade planerat.

Månadens språk är japanska. Jag hade planerat in Oes Mardrömmen redan förra året, men fick den aldrig läst, så nu gör jag ett nytt försök.

Is har jag hört en hel del gott om och jag har den med i min utmaning Förkovran, under rubriken 'Tidigare nominerade till Nordiska rådets litteraturpris'. Dessutom är jag för närvarande särskilt nyfiken på finska författare, så den här ser jag fram emot.

I Förkovran finns även Eva-Marie Liffners Lacrimosa, som 'Tidigare nominerad till Augustpriset'. Även den ser jag mycket fram emot att få läsa.

En bok har jag kvar av den urbota tråkige Peter Handke i Förkovran, men jag ska läsa den. Trots allt. 125 sidor ska jag väl stå ut med. 

För utmaningen 3x3 tänkte jag läsa Jonas Eikas novellsamling Efter solen - vinnare av Nordiska rådets litteraturpris 2019. 

Och för Boktolvan planerar jag att läsa Litet land. 

Och månadens Shakespeare får bli Hamlet, för den har jag här i hyllan.

Av en kvinna i min tai chi-grupp, som är pensionerad litteraturvetare, har jag fått låna Hur du ska läsa och varför och ett par till titlar. Jag hoppas jag hinner bläddra lite i dem också. Det stör mig att jag är så litterärt obildad.

Ljudböcker

Jag har länge velat läsa/lyssna på Ljuset vi inte ser och nu har jag tänkt att det ska bli av, för utmaningen Litteraturpristolvan. Den tilldelades Pulitzerpriset 2015. Ljudboken ligger på nära 26 timmar och jag tänkte att den kan passa bra när jag ska köra fram och tillbaka till Skåne. Det tar ju sin tid.

Den här har jag haft sparad på Storytel ett tag och nu tänkte jag att jag ska lyssna på den för utmaningen Naturlig läsning. Alaska - ni vet hur jag är.

Ytterligare en bok jag länge haft nersparad på Storytel, men som jag ännu inte lyssnat på. Den passar också in i utmaningen Litteraturpristolvan. Jaqueline Woodson fick ALMA-priset 2018.

Alla goda ting är tre... Montecore har jag också haft nersparad länge och även den passar in i Litteraturpristolvan, Den fick Sveriges radios romanpris 2007. 

Litteraturpristolvan verkar vara en bra utmaning för att jag äntligen ska ta mig i kragen med alla de där ljudböckerna :) Så även Naturlig läsning, även om jag bara har en inplanerad just denna månad.

Månadens språk är japanska

Ny månad och nytt språk. Nu är det japanskans tur. Jag antar att ni alla har rätt bra koll på författare som skriver på japanska, men jag lägger in några böcker nedan som inspiration.

Själv hade jag planerat att läsa En isbjörns memoarer av Yoko Tawada som jag har väntandes i hyllan - bara för att upptäcka att den är skriven på tyska. Etüden im Schnee heter den i original. Den utspelar sig inte ens i Japan. Det får bli en annan bok istället.

Som vanligt kommer det ett inlägg i morgon med en sammanfattning av februaris "östafrikanska", där ni kan dela med er vad ni läst.

Gillar ni att läsa Nobelpristagare så finns Oe och Kawabata. Är ni med i Kaosutmaningen och behöver en bok med en katt på omslaget, så finns två här nedan. Gillar ni klassiker så är ju Kuddboken och En färd i det inre av landet givna. Murakami är det många som gillar och han har ju skrivit hur mycket som helst. Mishimas Sjömannen som föll i onåd hos havet och Abes Kvinnan i sanden är liksom Endos Tystnaden lite äldre välkända titlar. Kikis expressbud och serien om Aomanjuskogen är barnböcker om ni har barn eller barnbarn att läsa högt för - eller är sugna för egen del. Sedan finns det ju en uppsjö med manga att tillgå. Fler tips finns på Världslitteraturs japansidor.

Passa på att titta på lite animé också, vettja! :) Studio Ghibli har ju gjort fantastiska filmer. Nausicaä från vindarnas dal och Min granne Totoro är kanske mina absoluta favoriter.