Veckans topplista v 9 - Bokrea

Jo, jag skulle ju inte beställa några böcker i år var det tänkt. Men så fick jag syn på Guldsand och då var det ju kört liksom. Nu har jag slängt iväg en beställning på Adlibris. Jag hade en rabattkupong på 100 kronor och dessutom var det 10% idag. Suck! Varför kan jag inte hålla fingrarna i styr när det gäller böcker?

Guldsand - som sagt - av Ibrahim al-Koni. Jag tyckte ju så mycket om Stenblödning så jag vill läsa mer.

Jag vill läsa mer afrikansk litteratur. Chinua Achebes Things Fall Apart står och väntar i bokhyllan och nu kompletterar jag med denna.

Jag har bara läst Färden genom mangroven förut, men tre andra titlar av Condé står i hyllan och ingår som en av 3:orna i 3x3. Och den här är ju så rasande fin.

Månadens språk i juli är kurdiska och jag har hunnit konstatera att inte en enda titel skriven på kurdiska finns på något av de bibliotek jag frekventerar. Därför var det ju passande att Jag kommer att döda någon dök upp på rean.

Jag var inte direkt över mig efter att ha läst På flodens botten, men jag har bestämt mig för att Kincaid är bra, så jag ger henne en chans till med denna.

Ja, och så blev det lite fåglar och insekter och några romaner till. Så kan det gå.

Klockan klämtar för dig

Boken utspelar sig under några få dagar under spanska inbördeskriget. Amerikanen Robert Jordan är utsänd för att spränga en bro i samarbete med en partisangrupp. Gruppen som Jordan förenas med är en brokig skara. Ledaren Pablo har sin heroiska tid bakom sig. Nu har han blivit elak, cynisk och uppgiven. Hans kvinna Pilar är en grandios och hetlevrad matrona, orädd för alla och ful i mun som en sjöman men varm som en glödbädd i hjärtat, på många vis är hon den egentliga ledaren. Här finns den vilt svärande Agustín, den tålmodige Fernando, bröderna Primitivo och Andrés, och Pablos bror Eladio. Och här finns Maria. 

Jag måste erkänna att jag tyckte att den var lite tråkig i början, men ganska snart var jag fast. Mycket bra. Och bra inläst av Martin Halland. Det får bli mer Hemingway vad det lider.

Det här var månadens val för 6 klassiker på 6 månader

En smakebit på søndag - Iliaden - en cover

Denna vecka utgår smakebiten åter från Astrid Terese på bloggen Betraktninger.

Iliaden på förortssvenska i Dimitrios Iordanoglous Iliaden - en cover.

- Ditt jävla fyllo! Din fega skamlösa fitta! När vågade du sist dra på dig uniformen med de andra soldaterna eller specialstyrkorna? Bara det gör dig livrädd. Bättre att sitta här, i högkvarteret, och sno andelar av dom som vågar säga ifrån, eller hur? Och så har du mage att kalla dig krigsherre? Det enda du dödar är ditt eget folk. Och du kommer undan med det för att du basar över ett gäng nollor. Hade det inte varit så, hade det här varit din sista förolämpning! Jag ska säga dig - walla, jag svär! Att en dag kommer grekerna längta efter Akilles - varenda en av dom. Och då kommer du inte att kunna göra ett skit. Hur mycket du än vill. När dom faller som bowlingkäglor för mördaren Hektor. Då kommer det svida i hjärtat. Att du inte på minsta sätt hedrade den bästa av greker.

Ett av mina teman för året är Grekland. I januari läste jag Kallifatides Slaget om Troja, denna månad är det alltså Iliaden - en cover. Samtidigt läser jag Iliaden, även om jag i ärlighetens namn inte hunnit särskilt långt. Här är motsvarande stycke i tolkning av Ingvar Björkeson.

"Hundögda fyllesvin där, i mod är du hjorkalvens like!
Vågade nånsin du väpnad dra ut i spetsen för hären,
delta i farliga bakhåll själv med achaiernas främsta?
Aldrig! Riskera ditt eget liv, det kom inte på fråga.
Självklart gör du en bättre affär med att stanna i lägret
och roffa åt dig byten från dem som säger emot dig.
Utplundra folket går bra när som du man styr över mesar
- annars hade din skymf, Atrid, nog blivit den sista!
Men du skall höra en sak som jag dyrt och heligt går ed på
vid denna stav som aldrig mer skjuter blad eller kvistar
efter att en gång skilts från sin stam i bergen, och aldrig
spirar av växtkraft i vårens tid sedan bronskniven runtom 
avskalat löv och bark; och nu bär achaiernas söner
samma stav i sin hand när på uppdrag av Zeus de förvaltar
lagen och fäller sin dom - så min ed har bindande verkan.
Den dagen nalkas, jag svär, då bittert alla achaier 
kommer att sakna Achillevs och du får maktlös bevittna,
djupt förgrämd, hur ditt folk i mängder stupar för Hektors,
krigardödarens hand, och vred skall du gnagas av ånger
över att skändligt ha kränkt achaiernas tappratste kämpe."

Celestine

Hon är skilsmässobarnet som har dröjt sig kvar i ungdomen. Utan egentlig riktning. När hon får jobb som lärare på en internatskola på den danska landsbygden eskalerar ensamheten, alienationen. Hon kan såklart inte umgås med eleverna för mycket, trots att de bara är några år yngre än hon, och i lärarkåren känner hon sig varken hemmastadd eller ens särskilt välkommen. Avståndet till pojkvännen Kim ökar på flera sätt. Går det att hitta sig själv i sin ensamhet? På skolan som inryms i ett slott berättas sagan om Celestine, en sextonårig flicka som sägs ha murats in i en vägg efter en olycklig kärlekshistoria. Hennes berättelse är både förhäxande och fantasieggande för vår huvudperson, snart är det hon som går runt i skolans korridorer om natten i vit särk.

Månadens språk är danska och den här lät ju spännande tyckte jag när jag fann den på biblan.

Den är väldigt speciell med ett säreget spåk och säregna metaforer. Drömsk, och det drömska brukar jag ju gå igång på, men den här är på tok för psykotisk för att tilltala mig. Tyvärr.

En ny tid & Doktor Bagges anagram

I En ny tid möter vi Lilly Bagge. Hon är en kvinna av sin tid, som troget följt sin make genom livet. Först som änka måste Lilly lära känna sig själv på nytt och inser då att det är dags att vända om, återgå till den hon var för tjugo år sedan. I Doktor Bagges anagram får vi nu istället följa Lillys make Vigand Bagge. Det är en märklig man som vigt sitt liv åt läkekonsten. Hans anteckningar ger oss en ny och överraskande bild av deras äktenskap.

Jag har sett de här böckerna på flera bloggar och varit sugen på att läsa dem. Jag trodde att Ida Jessen var svenska och blev rätt förvånad när de dök upp då jag sökte efter böcker skrivna på danska till Månadens språk. Jag var nog inte riktigt klar över vad de handlade om och heller inte att de hörde ihop, så det var en ren lyckträff att jag valde ut och lyssnade på dem någorlunda tätt inpå varandra. 

Lågmält, stillsamt och fint. Jag tyckte mycket om dem.

Liknöjd fauna

Liknöjd fauna är en slutgiltig sammanfattning av den kapitalistiska apokalypsen. Inför naturens oerhörda likgiltighet är människan ett ödsligt kryp bland andra, där ingen förstår varandra men alla umgås, och bortvänt upptagna djur och varelser bildar krasst praktiska matlag och samlag. I protest mot denna glasartat tickande, kallt vackra universumordning bestämmer en grupp hönor med hybris och dyslexi att vi ska ha ett nytt, hierarkiskt samhälle med välutrustade pengar och känslor. Men det går inget bra. Tuppen är dålig, aktierna dimper, dimensionerna dör och jorden är platt.

Hur skulle jag någonsin kunnat motstå det här omslaget? Eller baksidestexten?

Murmel står stel
Bistert beglodd
En kryppla schattlar
kvillersnabbt förbi

Ett smyge
mellan spetarna
ett slimme
mellan bräcken

Ingen skräck finns
i den upptagna stävjan

Inte alla ting
har ett psyke

En ljuvlig liten sak må jag säga!

Höljd i svart kommer döden

Danmark. Medicine och kirurgie doktor Gabriel Fuur är de svagas vän, envis intill tjurskallighet och obrydd om sin egen säkerhet. Efter ett bloddrypande nattligt upplopp ställs han emot stadsfogden, som bestämt sig för sin egen version av händelseförloppet. Kommer Gabriel med sitt medicinska vetande, liksom allehanda praktiska metoder, få reda på vad som egentligen hände den där natten? Henning Hjuler (1915-1992), prisbelönt dansk författare översatt till flera språk. Emottog 1974 Poe-klubbens Pris. Hans böcker handlar om brott och rättvisa, och spänner mellan kriminalromanens hårdkokta intriger och deckargenrens nagelbitande spänning.

Månadens språk för februari är danska och även om jag ofta undviker deckare nu för tiden, så tyckte jag att den här lät intressant. Men nää, den här tyckte jag verkligen inte om. Inte ett dugg trovärdig och full med anakronismer. 'Skicka mig ett brev med diligensen...' (eller hur meningen nu löd). En prostituerad, i början av 1700-talet? Ja, de satt väl och skrev brev dagarna i ända. Och nej, jag köper inte att en person i början av 1700-talet presenterar helt moderna tankar när det gäller kvinnosyn, syn på barn, på utvecklingsstörda, på fattiga och på kyrkans svavelosande straffokuserade läror. Sorry! Och inläsningen var rent bedrövlig även bortsett från att det var helt fel inläsartyp för boken. Hocken
fan castade henne liksom? Jag som trodde att jag redan läst årets sämsta bok, men frågan är om inte denna var sämre än Alkemistens dotter. Jo, det var den nog faktiskt.

Tine

Tine, klockarens dotter, befinner sig ofta i jägmästarfamiljen Bergs hus på Sönderjylland. Hon är där så ofta att hon nästan betraktas som en dotter i huset. När jägmästaren blir inkallad efter krigsutbrottet 1864 samtidigt som hans fru och barn reser till Köpenhamn, blir Tine kvar för att se efter huset.

Tine får väl nästan räknas som en klassiker och jag har länge tänkt att jag borde läsa den, så det passade ju bra att leta fram den nu när månadens språk är danska. Jag hade en kursare när jag läste svenska på universitetet som var alldeles till sig över Herman Bang och också skrev sin B-uppsats om just Tine.

Tja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga... Jag var väl inte helt över mig när jag lyssnade på den, men det är som den vinner i längden, den dröjer sig kvar liksom, och det känns faktiskt som jag skulle vilja läsa om den. Eller rättare: jag skulle vilja läsa den, inte bara lyssna. Ja, jag måste definitivt ge den en andra chans.

Veckans topplista v 6 - Varmare breddgrader

Veckans topplista hos Johanna handlar denna gång om varmare breddgrader. Några av mina titlar tenderar att återkomma i olika sammanhang, men två av dem är i alla fall "nya" - i själva verket rätt gamla.

Läs gärna min vädjan längst ner. Det handlar inte om pengar och inte om mig själv.

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie är bara så fantastisk. Utspelar sig i Nigeria (mestadels i forna Biafra)

Färden genom mangroven. Den enda jag läst av Maryse Condé hitintills. Men fler ska det bli, hon är en av 3:orna i årets 3x3. Utspelar sig på Guadelope.

Stenblödning utspelar sig i Sahara. al-Koni är från Libyen.

Svarta tjurar. Evert Taube är en av mina största idoler. Min mellanson är döpt efter honom. Nej, inte Evert, men Fritjof. Jag träffade på den här boken när jag jobbade i hemtjänst som 18-åring då en av hjälptagarna ville att jag skulle läsa för henne, själv var hon nästintill blind. Jo, på den tiden fanns det tid både att läsa, sitta och prata och gå ut och gå med hjälptagarna. Dessutom lagade man mat. Jag blev helt fascinerad av boken och gick omedelbart och lånade den på biblan. Och nu har jag sedan länge ett eget ex, inköpt på antikvariat. Boken utspelar sig på Camargue.

Indianerna kallar det sött salt. Som jag älskade denna bok i min ungdom. Jag läste och drömde, läste och drömde. Den ingick i ett bokpaket från Bra Böcker. Jag samlade på lexikonet på den tiden. Boken utspelar sig visserligen inte bara på varmare breddgrader, lite från Greenwoods barndom i Norrland är med. Jag minns att jag blev helt till mig när jag insåg att det är Greenwood som Taube skriver om i Svarta tjurar, han nämner henne inte vid namn, jag kände igen det gemensamma i deras berättelser. Ett slags reseskildringar skulle man väl kunna kalla båda böckerna för. Och sött salt är förstås socker.


VÄDJAN
Någon av er kanske har läst mitt inlägg om att jag har skaffat mig en inmate pen pal via Write A Prisoner. Det är väldigt givande och fungerar jättebra. Min brevvän Joel berättar att han har en vän som är i stort behov av en brevvän. Fängelselivet i USA är väldigt tufft, inte alls som i Sverige, och straffen är extremt hårda jämfört med här. De flesta förlorar både vänner och familj när de fängslas och har stort behov av kontakt för att orka hålla modet uppe och för att få en glimt av världen utanför.

Jag vet bara att killen heter Robbie och det lilla som Joel skriver: He is 31 and has a checkered past, but is working hard to make a better future for himself. He does have a 13 y.o. daughter, and he has about 10 years left to do.

Ni är ju skrivande människor, är det inte någon som skulle ha lust att göra en medmänsklig insats och samtidigt vidga sina vyer, göra en spännande resa och få en trofast vän? Skriv i så fall en kommentar så skickar jag adressen.

TBR februari

Erindring om kærligheden var den enda bok i utmaningen Förkovran 2018 som jag inte fick läst. Jag gör ett nytt försök nu när månadens språk är danska.

För Tema Grekland har jag denna månad valt Dimitrios Iordanoglous Iliaden - en cover. 

Jag tänker också påbörja Iliaden, men det är definitivt inget jag tänker mig läsa ut under månaden. 

En av 3:orna i 3x3 är böcker av Maryse Condé. Jag hade faktiskt planerat in det innan hon fick det där alternativa Nobelpriset. Jag har tre böcker på vänt i bokhyllan, men jag har ännu inte valt vilken av dem jag ska börja med. 

Någon av böckerna i min hyllvärmarhög ska jag också läsa, men inte heller här har jag valt bok än.

Mer än fyra böcker - utöver det jag hinner med av Iliaden och några böcker ur Biblen (Tema Bibeln) - vågar jag inte hoppas på att hinna läsa. Och nu till ljudböckerna:

Hemingways Klockan klämtar för dig ska bli månadens klassiker i 6 klassiker på 6 månader, tänkte jag.

För Månadens språk, danska, har jag också hittat Ida Jessens En ny tid och Dr Bagges anagram. Det är böcker jag varit nyfiken på en tid, men jag visste faktiskt inte att hon är dansk. Jag trodde att hon var svensk. (Och här drabbas jag plötsligt av språkligt bryderi. Varför vill jag skriva är dansk, men i nästa mening var svensk? Förklara gärna!)

Andra delen i P A Fogelströms Barnserie, Krigens Barn, ska jag också lyssna på. Den ingår i utmaningen Förkovran.

Även Flauberts Madame Bovary ingår i Förkovran.

Jodå, det gick väl hyfsat med TBR januari. Jag gick ju ut rätt försiktigt. Jag bytte, som jag antydde kunde bli fallet, The Wind in the Willows mot Greven av Monte Cristo som månadens klassiker i utmaningen 6 klassiker på 6 månader. Jag bytte också ut tegelstenen Den långa väntans skog på månadens språk nederländska mot Omvägen, en bok jag länge velat läsa. I övrigt hann jag med bra många fler böcker än jag vågade hoppas, elva stycken närmare bestämt.

Omvägen

Den här har jag varit sugen på länge och då passade det ju bra att äntligen plocka åt mig den på bibblan när månadens språk för januari var nederländska. Så här börjar den:

Tidigt en morgon fick hon syn på grävlingarna. De pilade runt nära stenkretsen som hon hade upptäckt ett par daagar dessförinnan och någon gång ville få uppleva i gryningsljus. Hon hade alltid föreställt sig dem som fridfulla, en smula sävliga och skygga väsen, men i stället både kivades oh väste de. När de märkte av henne gjorde de sig ingen brådska in i det blommande ärttörnet.

Alltså... hur ska man kunna motstå den där gåsen? Jag som älskar fåglar och så förtvivlat vill ha ankor, gäss, kalkoner och ett påfågelpar utöver hönsen. Svensk blå anka, ölandsgäss, broncekalkoner och ett alldeles vanligt påfågelpar. Och jag skulle hur gärna som helst bo på en avlägsen gård med bara dessa fåglar - och ett par katter - som sällskap. Och kanske en liten get. Och möjligen en fjällnära ko. Nå ja...

En främmande kvinna slår sig ner på en gammal bondgård i de avlägsna delarna av Wales, med en skock vita gäss som enda sällskap. Hon kallar sig Emelie, efter poeten Emily Dickinson som hon håller på att skriva en avhandling om. En dag knackar en ung man på dörren, han har skadat sig och behöver hjälp. Han får lov att stanna över natten men blir kvar längre än så. Emelie bär på en hemlighet och är förtegen om sitt förflutna. Hemma i Holland letar hennes make förtvivlat efter sin försvunna hustru. På självaste julafton tar han tillsammans med en polis färjan över Nordsjön för att följa ett spår de har fått upp. Frågan är om de kommer att hitta Emilie. Och vad händer om de gör det?

Riktigt bra! Jag vill absolut läsa mer av Bakker.